Drullestigen

Röstskyldighet

2006-09-17T20:40:00.000+02:00

Jag var över på Medborgarhuset med resten av familjen och röstade tidigare idag. Om någon hade sagt till mig för bara ett par år sedan att jag skulle komma att rösta på Centerpartiet hade jag nog skrattat högt.

Anledningen till att så blev fallet i dagens riksdagsval beror på ett par personers positiva inflytande - Maud Olofsson, Dick Erixon och Fredrick Federley - och ett surt minne av Leijonborgs oförblommade flirt med framstegsfiendena i Miljöpartiet efter förra valet.

Bara det faktum att Olofsson har vänt ett smygsossigt parti som man undrade var det hörde hemma till det mest intressanta borgerliga partiet är en bedrift.

På röstsedeln i min valkrets stod Johan Linander överst på C-sedeln, och även om han är aktiv på sin blog - vilket är ett av mina minimikrav på en riksdagskandidat - så kan jag inte förstå hur man kan skriva en artikel som hyllar fildelning tillsammans med Jonas Birgersson. Så hellre än att rösta på honom valde jag en centersedel med bara partibeteckning - min variant av en slags omvänt personval, alltså, ungefär som förr när man kunde stryka kandidater.

Och jag ser att mitt partival sätter mig i gott sällskap med en hjälte som Johan Norberg.

Vallokalsundersökningarna verkar ju lovande, och såhär en halvtimme efter vallokalerna stängt och 23 valdistrikt räknats ser det fantastiskt ut...

A Defining Moment

2006-09-11T17:49:00.000+02:00

För på dagen fem år sedan stod jag vid datorn i lägenheten på Huidenstraat i Amsterdam. Jag fick ett ICQ från Hydraulknaakan om att "den här låten de spelar på P3, den är attans bra". Jag kom in på strömmen från sr.se lagom till att låten tonade ut och trenyheterna började - huvunyheten var att ett litet enmotorigt flygplan flugit rakt in i World Trade Center i New York...

Vi slog på CNN, insåg snabbt att det inte var något litet enmotorigt flygplan och tillbringade det kommande dygnet framför TV:n. Det andra planet såg vi, som jag minns det, i direktsändning. Dock riktigt utan att riktigt förstå vad som egentligen visats.

Jag medger villigt att 11 september var en ögonöppnare för mig.

Ett skattetekniskt problem

2006-02-26T16:48:00.000+01:00

Sedan den lille kom ser jag inte längre på TV, men från tiden Före Sonen så minns jag programmet Extreme Home Makeover. Det var tänkt att komma i en svensk upplaga, men skattmasen gör fälleben och projektet skjuts på framtiden.

Det skjuts upp av skattetekniska skäl. Vi har gjort två oberoende utredningar som visar att man inte kan undkomma inkomstbeskattning [...om man är med i ExHoMover, får man anta]. Deltagarna måste helt enkelt skatta för de tjänster de får, säger Göran Ellung.

Om det är fastighetsskatten eller inkomstskatten som gör sig gällande är svårt att få fram från Resuméartikeln, men det kanske kan kvitta. Sorglustigt är det i vilket fall.

"Det här skattetekniska problemet har inte funnits i andra länder."

Ska man skratta, gråta eller flytta utomlands?

En liten grupp extremister

2006-02-14T17:39:00.000+01:00

Läs gärna igenom följande uttalande av Sveriges utrikesminister Laila Freivalds (som ju inte är någon favorit här på Drullestigen).

Det är fruktansvärt att en liten grupp extremister utsätter svenska personer och svenska intressen för uppenbar fara. I den upphettade stämning som råder ser jag oerhört allvarligt på detta. Detta är en liten grupp som inte har något stöd i vårt land.

Vad är det hon säger, människan?

Nej, det handlar inte om att hon fördömer några av de uppviglingar och direkta uppmaningar till mord som demonstrerats av muslimer världen över de senaste dagarna.

Tvärt om, här är det dhimmitud på riktigt: Om Nisse blir upprörd på Kalle så kanske Nisse slår Pelle.

Och det är något som Kalle ska hållas ansvarig för, inte Nisse. För Nisse vet inte bättre; han är ju dum och slåss så det vet ju alla att det är bäst att hålla sig vän med honom.

Uttalandet finns även på arabiska, så att Nisse inte ska ge sig på Pelle.

Samtidigt skickar UD personal till ett webhotell för att berätta om hotbilden som webhotellet ställs inför om den inte stänger ner en hemsida som kan antas uppröra Nisse.

"Den politiker som agerar för att avbryta en publicering tar på sig ett mycket stort ansvar" säger Lars Leijonborg klokt i sin KU-anmälan av utrikesministern.

12 bilder

2006-02-06T09:46:00.000+01:00

Det äcklar mig att så många muslimer och deras apologeter är så villiga att söka upp offerrollen, och med den som sköld mörda, bränna och skövla.

För övrigt har jag sagt upp min prenumeration på Sydsvenskan och är oerhört tacksam över att internet finns.

Hälsning från sommarstugan

2005-10-06T11:00:00.000+02:00

Det var ett tag sedan, jag vet. Men jag lever och har hälsan. Eller, nåja.

Jag vill inte ge några tomma löften, men förhoppningsvis ska jag börja kommentera saker så smått här på Drullestigen igen. Och jag vill inte bli för mycket dagboksintrovert, men en viss uppdatering är på sin plats.

För inte så många månader sedan skrev jag att vi blivit minusmiljonärer genom ett husköp. Sedan dess har vi både renoverat huset färdigt och bytt bort det, och bor sedan en knapp månad i vad som känns som en stor sommarstuga från förra sekelskiftet.

Huset är en nationalromatisk Carl Larsson-dröm med överväxt trädgård och murkna fönsterskivor - inte alls vår stil. Men det ligger bara ett par stenkast från havet! Det sägs att man från balkongen ser havet och Öresundsbron när löven är borta.

För närvarande bor vi bara på nedervåningens omkring 120 kvadratmeter, och använder övervåningen som ett stort förråd för kläder och flyttkartonger.

Jag vet inte riktigt vad det är vi gjort, egentligen.

Katastrof-katastrof

2005-02-14T23:41:00.001+01:00

Laila Freivalds var alldeles nyss en av deltagarna i en extrainsatt TV4-diskussion med anledning av Kalla Faktas reportage om hur Tsunamins efterspel sköttes av svenska myndigheter.

Enligt hennes - uppenbart mediatränade - försvar så fick hon via gängse rutiner veta att det var problem i Sri Lanka och att Sverige skulle bistå. Sedan, när svenskar i Thailand och anhöriga i Sverige försökte nå UD så fungerade inte rutinerna pga överbelastning, men eftersom de fungerat tidigare så kunde inte Freivalds veta det.

Människan säger alltså på fullt allvar att alla UD:s närvarande anställda fastnade i telefonerna, och att ingen kunde ringa ut från UD till högste chefen. Så fort de lyfte luren för att försöka ringa ut, så var det något inkommande samtal som kopplades upp.

Det är så pinsamt dåligt och uppenbart osant att det är en skam.

Det är lika pinsamt att svenska journalister inte verkar veta vad följdfrågor är.

3,4 kilo 48 cm

2005-01-14T17:35:00.000+01:00

För ett tag sedan kom han, den lille. Frisk och kry och med ljust hår. Och på "rätt" sida årsskiftet.

Just nu är det lite uppochnervända världen här hemma, men vi börjar få in lite rutiner - tre timmar vila, en timme mat. 24/7.

Man blir lite förvånad över att världen runt omkring fortsätter som om ingenting hänt, när ens eget perspektiv så totalt har förändrats.

"Leadership does not simply happen"

2005-01-01T19:46:00.000+01:00

I julhelgen började jag läsa Rudy Giulianis bok Leadership. (Min gissning och förhoppning är att Giuliani blir USA:s näste president.)

Hans ledarskap efter den 11 september som borgmästare i New York var ett föredöme för mig och resten av världen (utom för möjligtvis den svenska regeringen), och i boken presenterar han intressanta och tankeväckande erfarenheter tillsammans med en hel del självklarheter.

Ett kapitel heter Underpromise and Overdeliver, och innehåller bland annat följande meningar:

A leader must manage not only results but expectations.

Leaders ought to be as accurate as they can be about projections and, if they're going to err, make it on the side of underpromising.

Too often, in government and in business, organizations base their projections on best-case scenarios. [...]Contained expectations allow for the unexpected.

Promise only when you're positive.

Jag trodde att ovanstående citat var självklarheter snarare än nyheter för alla som någon gång varit i en ledarsituation, formell eller informell. Men den senaste veckans tafatta agerande från Sveriges ledning visar att statsministern och regeringen har... nåja, en annorlunda strategi.

Merry New Year!

2004-12-31T14:24:00.000+01:00

Igår, den 30 december, var det beräknade datumet för sonens födelse, men ännu på nyårsaftons eftermiddag så är vi bara två i familjen. Jag och en stor fru.

Förhoppningsvis kommer vi inte att åka in till BB förrän efter årsskiftet - av egen erfarenhet vet jag att januari är en bra månad att fira födelsedag. Jag har tidigare i hemlighet tippat födelsedatum till den 1 januari, men officiellt sagt att min gissning är den femte för att undvika att lägga ytterligare stress kring julhelgen. Efter att julhelgen (och Menlösa barns dag) har passerat utan tillökning så är det bara nyårsafton som är ett laddat födelsedatum. Men, som sagt, förhoppningsvis väntar han minst tio timmar till.

Att det är en son som kommer blev tydligt vid senaste ultraljudet - även för en lekman som undertecknad. Namn har vi diskuterat, men inget är bestämt ännu. Han får väl presentera sig själv först, gossen.

Igår införskaffades de sista delarna av spädbarnstillbehören - ett gäng Festis och Kexchoklad - och nu medan det är ljust tänkte jag gå ner och montera barnstolen i bilen.

Nästa år kommer med all säkerhet att bli otippat annorlunda, liksom de senaste åren alla blivit.

Min förhoppning är att allas 2005 blir så fridfullt och lyckosamt som det kan bli.

Tsunami

2004-12-30T13:50:00.000+01:00

Jag är så tacksam över att varken vi eller någon jag i nuläget känner personligen har varit på semester i Thailand under julhelgen.

Det går inte att föreställa sig den förtvivlan och sorg som de drabbade känner, men jag lider och tänker på er, era familjer, anhöriga och vänner. Att stödja Röda Korset är en enkel insats från soffan.

Men jag kan börja ana vidden på den frustration och ilska som den pinsamt valhänta hanteringen från det officiella Sveriges sida väcker. Med en skrämmande nonchalans avfärdar regeringens representanter all kritik från svikna svenskar på plats i Asien likaväl som reseföretagens representanter och medicinskt sakkuniga hemma i Sverige. Det är, enligt vår teflonregering, överdrivna krisreaktioner. Förståeliga inte för sitt sakliga innehåll, utan för att det är reaktioner på en kris.

Sakargument viftas bort som känslostormar. Ansvarstagande människors desperation avfärdas som hysteri. Av svenska statsråd.

Säga vad man vill, men ledarskap är det inte.

Men någonstans måste man väl hoppas på att Göran Perssons, Laila Freivalds, Marita Ulvskogs och Hans Dahlgrens flackande blickar och tomma prat om "nationell samling" egentligen tyder på att de är pinsamt medvetna om sina egna tillkortakommanden.

Theo Van Gogh

2004-11-04T11:36:00.000+01:00

Ju mer man får veta, desto otäckare blir nyheterna från Amsterdam.

The paper claimed the man was also found to be carrying a farewell letter that appears to indicate he expected to be shot dead by police after the attack on Van Gogh in eastern Amsterdam. Immediately after the killing, the suspect ran off and fired on officers chasing him. [...] A motorcycle officer was hit in the chest but was saved by his body armour. The suspect was shot in the leg and arrested.

Strävan efter martyrskap. Det är omöjligt för mig att förstå.

Själva avrättningen följer ett globalt fasaväckande mönster.

The film-maker was shot several times as he rode on his bicycle down the Linnaeusstraat to his office, but still managed to stagger some distance - 30 or 40 metres, witnesses said - before being caught in a second hail of gunfire by his attacker, a 26-year-old man with joint Dutch and Moroccan nationality. On his knees, the eyewitnesses said, Van Gogh twice begged for mercy. But the suspect, described as having a beard and wearing a long jellaba, fired again and then drew two butcher's knives, slitting his victim's throat before driving the blades into his chest.

Den som känner sig skyldig i Guardian-rubriken är Ayaan Hirsi Ali, en somalisk kvinna och idag holländsk politiker vars fascinerande histora Van Gogh gjorde en kort dokumentärfilm om. Och därmed väckte islamofacisternas hat.

Mördaren är inte någon ensam, förvirrad stolle - något som hade varit lättare att smälta. Nej, åtta personer har gripits. (Holländska är förvånande lätt att läsa ("v" uttalas som "f"), men annars finns här babelfish-översättning till engelska.)

Det är bättre idag

2004-11-04T11:17:00.000+01:00

Idag för två år sedan var jag inlagd på neurointensiven på Universitetssjukhuset i Lund; knappt medveten, uppkopplad (näring, eeg, ekg, puls/syresättning) och dygnetruntövervakad. Tre dygn med osäker utgång. Mina enda minnen från de dagarna handlar om att en sjuksyster hela tiden ber att jag ska lägga mig på andra sidan, dra ett djupt andetag eller svara på någon fråga. "Vet du vad du heter?" "Vet du var du är?"

Idag idag kommer jag förmodligen att kunna hämta ut den nyköpta bilen från verkstaden - med handkontroll för gas och broms installerad! Det innebär att jag för första gången på två år får möjlighet att själv köra bil igen. Det ska bli fantastiskt skönt.

Två år av någorlunda stadig utveckling till det bättre.

Fyra år till!

2004-11-03T20:33:00.000+01:00

Det verkar som att det blir four more years!

Finge jag rösta i det amerikanska presidentvalet, så hade valet varit enkelt. Det finns en fråga som överskuggar allt just nu - att kriget mot terrorismen fortsätter och är framgångsrikt. George W Bush har från det amerikanska folket fått ett uttalat stöd, och ett mandat att fortsätta arbetet. Det är riktigt bra.

Men nyheterna från Amsterdam är fasaväckande - ett (andra) politiskt mord i Nederländerna utfört mitt på öppen gata. Theo Van Gogh, en filmregissör vars budskap inte fallit muslimska fundamentalister i fatet, mördades brutalt av en 26-åring med dubbelt marockanskt och holländskt medborgarskap.

20.000 människor samlades på Dam-torget och både förde oväsen och höll en tyst minut vid en manifestation igår kväll. Det var på Dam som vi stod under den tysta minuten dagen efter 11 september 2001.

Detta är inget vanligt krig; fienden kommer inte rullande längs gatorna i stridsvagnar. Det är likväl ett krig vi inte kommer undan, oavsett hur djupt vi sticker huvudet i sanden. Det är ett krig vi inte får förlora.

2004-11-03T20:29:00.000+01:00

Perspektiv

Vi är ju nyblivna ägare - minusmiljonärer! - till ett hus med en blandad ToDo-lista vad gäller renovering: byta kök och badrum, tapetsera/måla, slipa parkett, rensa krypgrunden, byta papptaket. Fullt upp för ett nygift par där en har MS och den andra är höggravid.

När det börjar kännas som mycket så är det en bra tröst och inspiration att följa det massiva projekt som Robert och Nina har gett sig in på.

Varje del av deras ambition och arbete är imponerande: att köpa ett envåningshus för att bygga till en våning - och fortfarande hålla på två år senare med vad som verkar vara gott mod - och att dokumentera allt på nätet!

Själva området verkar mycket intressant. Värt ett besök nästa gång man är i Stockholmstrakterna?

Heja heja!

2004-11-02T15:22:00.000+01:00

Bara Bra

Det har varit ett intensivt månadsskifte.

Vi köpte Bil, Barnvagn, Båt och Bostad - allt inom tre dygn. Nu är det alltså dags för Betala... Och kring årsskiftet kommer Bebis. Bannerligen.

Så det är lite torka här på Drullestigen, men jag läser med god förnöjelse framför allt Dick Erixon, Johan Norberg, LGF och James Lileks.

Och efter dagens val hoppas jag innerligt att jag får större anledning att fira än de mördare, terrorister och kommunister som alla hoppas att George W. Bush förlorar.

2004-09-28T15:38:00.000+02:00

...to overestimate conspiracy and calculation and underestimate incompetence and fortuity

Alltid läsvärde Peter Wolodarski skriver i DN den 24 september om TCO:s kommunikationschef Karin Hallgren som i radio dömde ut statistik från Riskförsäkringsverket.

Den statistik som pekar på att yngre är mer slappa/generösa/liberala i sin tolkning av rätten att sjukskriva sig, statistik som inte alls stödjer TCO:s analys om att huvudproblemet är "ett pressat livspussel, slimmade organisationer, högt arbetstempo, bristande inflytande och otillräcklig rehabilitering".

Vid en förfrågan om de undersökningar som hennes argumentation bygger på får Wolodarski inget svar och avslutar:

"Det finns en generationsskillnad i inställningen till sjukförsäkringen. Dessutom verkar människor i alla åldersgrupper ha en diffus uppfattning om hur socialförsäkringarna får användas. TCO har med väldig energi försökt motsäga dessa fakta. Men hittills har Rogers [Mörtvik, TCO:s samhällspolitiske chef] sifferbank visat sig ha problem med bokföringen."

Karin Hallgren svarar den 25 september i DN och på TCO:s hemsida (som beskriver sig som den "första sidan för arbetslivsfrågor" - tja, det är ju också en slogan).

Hon avslutar med en fånig syrlighet: "Och Peter, hoppas du hör av dig snart igen. Vi lovar att leverera underlaget snabbare nästa gång."

Som vore det förmätet att begära att de resultat man säger offentligt ska kunna härledas. Som vore Wolodarski blott en gnällspik och alla överens om att TCO är Guds/regeringens bästa barn.

Men inte heller denna gång har Hallgren torrt på fötterna. Wolodarski i DN två dagar senare:.

"I en Sifoundersökning från 2002 uppgav cirka 5 procent av dem som hade arbete att de någon gång sjukskrivit sig utan att vara sjuka. Gruppen under 30 år avvek inte från övriga", skrev Hallgren (25/9).

DN bad vänligt att få se underlaget. Då framgick att siffran 5 procent var korrekt, men att personer under 30 år avvek påtagligt från övriga. Skillnaden var till och med statistiskt signifikant; 17 procent i gruppen 15-29 år hade svarat ja. Det är ungefär tre gånger så många som andelen 5 procent, det vill säga genomsnittet för alla åldrar.

Efter ett samtal i går med Sifo framkom dessutom att den aktuella mätningen inte var TCO:s, vilket kommunikationschefen hävdat, utan Ica-Kurirens.

Ja, där ser man.

Men själva grundfrågan, att yngre ser friare på allmänna försäkringar enligt Riksförsäkringsverkets studie (PDF) (särskilt sid 4-7), är inte alls förvånande. Det är ett naturligt resultat av kravställarmentaliteten som bland annat fackföreningarna odlat: fokusera på dina rättigheter, ignorera skyldigheterna.

Varje rättighet balanseras av en skyldighet. Annars är det ett privilegium.

2004-09-03T21:08:00.000+02:00

Ondskan tar plats

Idag har den muslimska terrorn ånyo lyft sitt unkna anlete fram i luften och visat upp vad skändligheter den är i stånd att frambringa. Det är för mig omöjligt att inte att känna annat än avsky för dessa oförsvarliga gärningar.

2004-09-03T21:04:00.000+02:00

Förvarning om tomrum

Många av träden runt om här i Malmö har fått röda kryss sprejade på sig av en melankolisk man som med tungt huvud utför sin plikt. Det innebär att de, liksom ett helt gäng förra året, har drabbats av almsjukan och kommer att sågas ner.

Holländska almsjukan är en svampsjukdom som sprids av en del skalbaggar. Dessa enorma, tysta träd som i vissa fall stått i hundratals år tappar sin gröna färg i delar av kronan, löven försvinner, och träden äts upp inifrån. De nedsågade träden är likt uppgrävda avloppsrör - ihåliga, med en mosig brun massa i mitten.

Det hela har pågått i Europa sedan efter kriget, när den uppstod i Holland (därav namnet, får man förmoda).

Jag läser nu att Dutch-elm disease även har drabbat även Minneapolis.

Det är trist, men på en futtig skala.

2004-08-26T12:13:00.000+02:00

"Open, rational, just and progressive"

Det har dykt upp flera sköna citat på sistone, däribland följande apropå "Vote for Change"-turnen med heta artister som R.E.M, Bruce Springsteen, Pearl Jam och Jackson Browne:

If you?re listening to a rock star in order to get your information on who to vote for, you?re a bigger moron than they are. Why are we rock stars? Because we?re morons. We sleep all day, we play music at night and very rarely do we sit around reading the Washington Journal.

Formulerat av ännu en föredetting, Alice Cooper.

Via LGF.

2004-08-05T09:13:00.000+02:00

Duktig idiot

Det är sommar och sol, allt är bra med en del privata nyheter att förmedla, och vem vet - kanske är det dags att blogga loss igen. Men just nu tänkte jag inte skriva så mycket mer än en not för att göra er uppmärksamma på att Ingrid Ternert skrivit ett inlägg i SvD.

"Fredskämpen" Ingrid Ternert har jag ju tidigare kommenterat på Drullestigen när hon kramade Saddam.

Dagens hotbilder är inte av det militära slaget utan handlar snarare om fattigdom och hotande miljökatastrofer, den egentliga grogrunden för den desperation som föder terrorismen.

Fattigdom och miljöoro leder alltså till desperation, som i sin tur föder terrorism. Det är så dumt att man knappt tror det är sant.

Sista meningen avslöjar Ternert syn på omvärlden och den pidestal hon vill sätta sig på:

Att lägga vapenutvecklingspengarna på miljön, fattigdomsbekämpningen och andra inre och yttre konfliktförebyggande åtgärder ger oss alla en betydligt större säkerhet och vi blir ett föredöme för världen.

Kursiveringen är min. Strävan efter att bli ett föredöme för världen är Ternerts.

2004-05-09T20:38:00.000+02:00

Jotack, alldeles utmärkt

Jag har hittat en hägg här i närheten som nästan är i klass med den på Gärdet. Syrenerna blommar, liksom hundkexen. Gäss, änder och sothönor har ungar. (De svarta svanarna som häckar utanför biblioteket är två hanar enligt expertisen, så där lär det väl knappast bli något utöver hemtrevnad.)

Idag satt vi ute och åt vid vattnet, och till och med när det regnade var det varmt.

Så det är bara bra med mig, många nyheter på det personliga planet. Jag återkommer snart med mitt självpåtagna tyckande. Missa inte Dick Erixson, som är ny i högerspalten. Och Sasan, som har kommit igång igen.

Sedan vi hördes av har våra grannländer i öst blivit ännu närmre grannar. Det är stort - när jag hade sommarlov från lumpen 1993 åkte jag tåg och liftade runt Östersjön, och har haft förmånen att kunna besöka i Estland någorlunda regelbundet sedan dess. Det är en glädjande, ödmjukande och historisk utveckling som är en ynnest att få ta del av. Välkomna, vad roligt!

2004-03-21T18:18:00.000+01:00

Arvssynd

Det är en hel del skriverier kring Slavenka Drakulic' nyöversatta bok "Inte en fluga förnär", bland annat en recension i dagens Sydsvenskan av Ann Heberlein:

Den skrämmande slutsatsen Drakulic drar är att krigsförbrytarna ofta är helt vanliga människor. Skrämmande, eftersom det innebär att vi alla skulla kunna begå liknande brott. [...] Skrämmande, eftersom det tvingar oss att se att vi alla har ett ansvar.

Förlåt? Nej, jag köper inte alls resonemanget, varken från Drakulic eller från Heberlin (som tidigare rakryggat sagt: "Jag menar att alla människor måste ta ansvar för sina handlingar oavsett 'kultur' och 'religion'", angående en avde mest bisarra och unkna debattartiklarna under förra året.)

Jag frånsäger mig allt ansvar för att brutala svin uppför sig som just brutala svin. Jag accepterar mitt medborgerliga ansvar att försöka sätta stopp för grymheter, men jag accepterar inte att beskyllas för nidningsdåd enbart för att andra personer saknar moralisk linje.

"Ondskan är inte omänsklig" sammanfattar doktoranden i etik sin artikel ovan, som vore det en nybliven insikt. Nej, men ondskan är ociviliserad och - just - ond.

2004-03-21T15:15:00.000+01:00

Wassup?

Det var ett tag sedan jag var ute på Drullestigen och viftade. Det handlar om en kombination av för många trista världsnyheter och allmänt mycket att göra på jobbet - och med nya, potentiella projekt.

På det hela taget är det väl positivt, om jag tillåts navelskåda lite. Det var ett tag sedan jag orkade föra någon av mina idéer vidare från att vara just potentiella, men kanske det händer nu saker även ute i verkligheten. Vi får se.

I övrigt rör det sig i den svenska blogosfären, även om det är väldigt många introverta dagboksskribenter. Inte min tekopp, som kanske bekant är.

Två Jonasar har dykt upp på min horisont.

Kunskap om och erfarenheter av sjukdomar är mest effektiva när de baseras på personliga erfarenheter. Det är bra om så många som möjligt ges möjlighet att få en personlig tredjehandsrelation till MS, och i detta sammanhang borde Jontas blog vara intressant.

Men det blir väldigt mycket dagbok - och bitter sådan. Jonta kallar i ett av de få icke-dagboksliknande inläggen George W Bush för "envåldshärskare som framför egna inskränkta åsikter och som halkat in genom röstfusk". Suck.

Så nej.

En annan Jonas - Bergenudd - utbildar sig till arkitekt och skriver intresserat om relaterade ting. Bland annat uppmärksammar han det intressanta LitraCon, och länkar ofta till arkitekturtyckaren Rosso. Skojigt och värt att hålla koll på.

2004-02-28T23:29:00.000+01:00

Det viktiga är att delta, typ.

Jag hade elva rätt på tipset idag. Utdelning: 1.596 kr - för 13 rätt. Tior och elvor gav ingenting.

Fast pengarna gör inget, jag vill ändå mest bara ha en T-shirt.

Och jag ser att Bert Karlsson gissade rätt angående Melodifestivalen - Fame och E-type direktkvalificerade sig och Anne-Lie Rydé får en andra chans. Där hade man faktiskt vunnit lite pengar, om man spelat efter Berts råd. Lite.

2004-02-28T23:20:00.000+01:00

"Alltid en frihetskämpe"

Det omänskliga aset Robert Mugabe har besökt Venezuela, vars självgode president Chavez öste beröm över diktatorn enligt TT/Reuters.

Lika barn leka bäst, som man säger. Fast Mugabe är värst, barnen i Zimbabwe leker inte alls.

2004-02-27T17:03:00.000+01:00

"Jag har byggt min ödmjukhet på 35 års oavbruten framgång."

Bert Karlsson gästade Kårhuset i Lund för att tala för gäster från Connect Skåne, Färs & Frosta Sparbank och VentureLab vid Lunds Universitet. Och så mig, då.

Här följer en hastig nerskrivning av spridda intryck, dock får jag återkomma till spektaklet VentureLab (ta en titt, det är sprillans nytt men verkar leva kvar i värsta bubbelekonomin).

Bert Karlsson pratade utan manus i en dryg halvtimme, och höll sedan en lika lång frågestund i den fullsatta aulan.

När Expressen skulle ta flygfoton över Skara Sommarland så lät vi parkeringsvakterna stanna hemma och halverade antalet biljettluckor. Det blev kilometerlånga bilköer, som ju gjorde sig väldigt bra i tidningen. Dagen efter hade det lockat så mycket folk att det blev lika långa köer igen, trots att vi hade öppnat insläppet som vanligt.

"Det svenska ekonomiska musikundret är en myt, det vi exporterar är producenter och låtskrivare, inte artister eller skivor."

"Kungens blamager är ingenting mot vad [handelsminister Pagrotsky] åstadkommer. 2002 fick Roxette exportpris, men det var ju fem år sedan de sålde några skivor utanför Sverige. I år gick det till Esbjörn Svenssons Trio - jätteduktiga killar, men de har knappt sålt några skivor utomlands." (Anmärkning: Johan Norberg uppmärksammade den 19/2 vad EST tycker om utmärkelsen. Och i en postning den 21 januari kompletterade han sin egen "editerade" radiokommentar om Bert Karlsson.)

Jag ser fram emot memoarerna, som är planerade lagom till nästa bokmässa. "Jag kommer att nämna alla vid namn. Sedan skiter jag i om jag får stämningar, det får jag ta då."

"Som företagare - ge er aldrig in i politiken. Såvida ni inte tillhör det största partiet."

"Det bästa med TV-serien [Fame Factory] är att jag bestämmer ALLT!"

"Jag är väldigt speciell, det måste jag erkänna."

En fråga från publiken:
- Vad var det som förde in dig i politiken?
- Det var en slump. Jag hade satt Ian Wachtmeister som statsminister på en såndär lista i Hänt i Veckan. Och han tog det på allvar.

Om artister: "Det handlar inte främst om hur bra de sjunger, utan vilken utstrålning de har. Kyrkokörer är till för dem som sjunger bra men inte syns."

Om drivkraften: "Pengar? Nej, nej. Jag vill göra det omöjliga."

"Har jag fem idéer räcker det om en lyckas. Man måste våga göra fel också. Men det är klart, det funkar ju inte att börja med de fyra dåliga idéerna."

Berts stalltips (och tillika lineup) inför kvällens melodifestival: E-type, Anne-Lie Rydé och Fame. Just de tre artisterna har lägst odds (1.35, 1.95, 2.35) på Unibet, så det är fler som tror på Skara-vinst.

På en direkt fråga från publiken hur en entreprenör bör vara blir svaret "en nyfiken, snål visionär".

Och kvalité, kvalité är viktigt i längden. Det går inte att göra som västgöten som sålde tio ton ruttnade sardiner på burk till KF. KF ringde upp honom efteråt:
- De här sardinerna, de går ju inte att äta.
- Äta? Ni sa inte äta döm, ni sa jo sälja döm!

2004-02-27T15:58:00.000+01:00

Att välja sina ord

Den annars sympatiske Xipe formulerar sig Jan O Karlsson-smidigt apropå mitt tidigare inlägg ("det var väl ett j-a tjat om bögar, äktenskap och familj").

Xipe, tillsammans med några av de halvhysteriska debattörerna på Liberal Debatt, tycker att man ska diskutera äktenskapet som institution snarare än vilka som ska få gifta sig. Det är futtigt, enkelt och ett medvetet försök att gömma sig i en självskapt irrelevans.

Äktenskapet är framför allt en symbolisk handling: en manifestering inför sig själv, inför varandra, inför släktled - framåt och bakåt - samt inför omvärlden. Att börja diskutera äktenskapets existens i sig är att medvetet skjuta förbi det aktuella ämnet, att medvetet ställa sig utanför diskussionen med hänvisning till att man spelar på en annan och mer rättfärdig planhalva.

Visst kan man gemensamt avtala fram alla ömsesidiga legala förhållanden - och mycket fås ju redan idag "under äktenskapsliknande förhållanden". Men ett frieri där man på knä räcker fram inte en ring, utan ett avtalsförslag, torde avskräcka den allra käraste.

Varför är symboler viktiga? Varför vänder det sig i magen på mig när man konstaterar att kungahusets makt "bara" är symbolisk, och därmed inget att tjata om?

Så igen, What's in a name?

2004-02-25T18:42:00.000+01:00

They are the same war.

Jag hoppas att ni läser Andrew Sullivan nu, han skriver starkt, passionerat och engagerat om sin syn i äktenskapsdiskussionerna i USA och presidentens tafflande på konstitutionen.

Och nej, "registrerat partnerskap" räcker inte.

When people talk about "gay marriage," they miss the point. This isn't about gay marriage. It's about marriage. It's about family. It's about love. [...] Putting gay relationships in some other category - civil unions, domestic partnerships, civil partnerships, whatever - may alleviate real human needs, but, by their very euphemism, by their very separateness, they actually build a wall between gay people and their own families.

2004-02-23T20:42:00.000+01:00

Som ett brev på Posten

Jag testade en för mig ny tjänst hos Posten härom dagen när jag stötte på ett par "barn skriver till tomten"-exempel som ackompanjerade en pressrelease (PDF).

Tjänsten var förresten den färska "Skicka riktiga vykort från datorn" - tanka upp en så stor bild som möjligt, och någon dag senare landar den utskriven i A5-format (halvt A4) som ett vykort i brevlådan hos den du vill. Blir riktigt bra, faktiskt.

Tomtebreven så. Ja, det är befriande roligt, avväpnande charmigt och självklart smart, som ungar så ofta är.

Men man inser att de flesta önskningar är lyxproblem - även "stora" saker, som en gråsvart katt - problem som blir futtigt små när perspektivet svindlar.

Så var glad om de små problemen finns.

2004-02-21T18:32:00.000+01:00

Stol-leken

Jag delar inte alls Anders' entusiasm för dokusåpan Robinson. (Är det förresten någon som minns den första av dokusåpor- The Real World på MTV.)

Skojig att läsa var istället Johan Norbergs klassificering av Robinson/Survivor (från den 17 februari):

Survivor is about a group of people who are confined to a small territory. They don´t create anything, instead they fight over limited resources so someone´s gain is the other´s loss. It is not about their ability, it´s about their social relations. And in the end, the collective decides who is to survive and who is not.

Survivor is about socialism.

Naturligtvis.

2004-02-20T21:08:00.000+01:00

Long time, no see

Fredag igen, och numera betyder det att jag lever i efterdyningarna av torsdagkvällens injektion med Avonex (Fass), den bromsmedicin mot MS jag tar. Tredje veckodosen än så länge.

För att försöka mota Olle i grind så tar jag, på doktorns inrådan, en engrams Panodil Forte som förberedelse. Sprutorna med Avonex kommer färdigblandade, man behöver bara montera nålen. Med hjälp av en liten fjädermaskin så tjoffas sprutans spets ett par centimeter in i lårmuskeln (intramuskulärt, till skillnad från exempelvis insulin som ges subkutant, under huden). Det låter brutalt, men känns faktiskt inte alls, det blir bara lite spänt om man trycker in vätskan (ca 5 ml) för fort. Å andra sidan är ju känseln i mina ben kanske 60% av vad den borde vara.

Men ungefär en timme efter injektionen så kliver Olle likafullt genom grinden. Jag blir hängig. öm i skinnet, ungefär som när man är på väg att få influensa. Allmänt seg, tröttare än vanligt och konstig huvudvärk.

Efter fyra-fem timmar släpper super-Panodilen och det blir - ja, sämre. Frossa, svettningar och ont i kroppen. Risk för leverskador gör att man bara får ta fyra Panodil per dygn, så slutet av varje sextimmarsintervall är rätt jobbigt. Jag jobbar ju inte fredagar i vanliga fall heller, och de senaste veckorna har fredagarna helt delats upp i sextimmarsintervall - fyra timmar helt ok, en timme sisådär, en timme inget-vidare-alls, och sedan ett nytt piller och starten på ett nytt sextimmarsintervall. Som låg jag på ubåt.

Förhoppningsvis blir det bättre med tiden.

Än så länge är det ett klart nerköp. Men förhoppningsvis kan man undvika fler nära-döden-upplevelser som förra hösten, och det är ju värt en hel del.

2004-01-31T15:17:00.000+01:00

Ta, och tig!

Den franske ålen Chirac börjar få ont om vänner, så han söker sig till nya delar av världen för att köpa kompisar. Nyligen tyckte Chirac, Brasiliens president Lula, Chiles president Lagos och FN:s generalsekreterare Kofi Annan att en Tobin-skatt vore en bra idé. Fast Chirac kallar den i en generös gest "Lula-fonden". För vilket problem kan väl inte lösas genom att man kastar pengar på det? Inte statliga skattepengar dock - de behövs kanske på annat håll - utan andras pengar.

Men vem tror egentligen att fattiga länder lyckas bli rika genom bidrag? Eller spelar man bara ett cyniskt spel där man försöker hålla länder i ett tacksamt allmose-stadie? Förbli överlägsen genom att hålla nere de andra.

Johan Norberg skriver den 27 januari om hur Sydkorea lyfte sig ur fattigdom, behjälpta av omvärlden med handel.

But Chirac reiterated his defence of subsidies, insisting that there were no barriers in the European Union markets to farm produce from the poorest countries.

Exportera gärna era råvaror (som inte finns i Europa), men akta er för att försöka exportera halv- eller helfabrikat: då blir det tull- och avgiftsfestival.

2004-01-26T22:13:00.000+01:00

"Lämnad ensam i sin svaghet"

Ett foto på en milt leende massmörderska som sprängt ihjäl och lemlästat familjer; familjer som hade oturen att umgås över en lunch på vad som sägs ha varit en av de mest avslappnade och apolitiserade (och därmed, förmodar jag, provocerande) restaurangerna i Israel. Detta foto utgör seglet på en båt som flyter på ett hav av blodfärgat vatten.

"Romantiseringen av eller ursäkterna för henne på museet vid Narvavägen är en kränkning av oss alla", som
Per Ahlmark uttrycker det.

Men om inte ambassadören vält strålkastarna och stormat ut från mottagningen - hade det då alls uppmärksammats? Eller hade installationen fått finnas kvar, som ännu en förlåtande, relativiserande röst?

När Zvi Mazel släckte lamporna riktade han ljuset mot en unken del av den politiska korrektheten i den påmålade neutralitetens högland.

2004-01-25T20:22:00.000+01:00

Nya tag

Ett varmt tack till er som hört av sig på sistone. Det gläder och värmer. Ni vet vilka ni är, som man säger.

And Tim, since Sweden is a constitutional monarchy, the head of state hasn't had any real competition since.. well, since in utero I guess. And just imagine: King Dean I. Scary enough to keep one from sleeping.

Och hej Per Gudmundson, välkommen till den svenska Blogosfären och till högerspalten på Drullestigen.

Just som jag började fundera på om det här var lönt eller inte, så trillar det ner en hel hög med små glädjeguldkorn.

2004-01-10T17:32:00.000+01:00

Hej igen.

Det har varit tyst på Drullestigen en vecka ungefär. Orsaken är att vi här hemma fått dåliga nyheter, spenderat nätter på sjukhus och haft en rätt osäker tid - jag har helt enkelt haft andra prioriteringar. Denna gång var det dock inte jag, utan min kära sambo som inte mådde bra. Nu är det bättre med oss, för att inte säga helt bra efter omständigheterna.

Fast det känns ibland lite segt. Vi träffades hösten -99, och någon av oss har varit inlagd på sjukhus under 2001, 2002, 2003 och 2004. Detta året gick fort att bocka av i statistiken.

Men nu är jag här igen, så länge det är roligt.

Under stiltjen så hoppas jag att ni har tagit en titt på Tim Blairs blog som också finns länkad till höger. Det är en av de absoluta favoriterna, och det är alltid intressant att läsa personliga betraktelser från ett perspektiv som bokstavligen är på andra sidan jorden. Internet är ändå fantastiskt.

Bland annat länkade han nyligen till följande artikel av James Lileks, en annan av de absoluta favoriterna som skriver artiklar på flera håll, men bara det personliga skriveriet finns länkat här.

Bland svenska bloggar är det rätt trögt nu när Xipe verkar tycka att andra uttrycker sig bättre; mest läsvärda är Anders på Bloggie Style och Sasan i Stockholm. Och de andra länkarna till höger är värda ett besök. Jag håller ögonen öppna efter fler skribenter via weblogs.se, men många verkar mest skriva om datorgrejor, vad man gjort, "braiga filmer" och vänsterflum av olika grader.

Ett aktuellt undantag är diskussionen mellan Thorvald, Bengt och initieraren Jonas.

2004-01-03T14:25:00.000+01:00

Ännu en rödgrön lögnare

Mediaposören Gustav Fridolin åkte till Israel för att bli arresterad tillsammans med andra våldsromantiker från propalestinska International Solidarity Movement (väl kända hos oss läsare av Little Green Footballs).

De protesterade mot Israel och bygget av säkerhetsbarriären/muren längs den gröna linjen vid Budrus, på samma sätt som ISM tidigare har försökt skydda terroristers tunnlar in i Israel. Fridolin greps och är nu i Sverige igen.

Man har fått mig att skriva på ett papper om att jag lämnade landet frivilligt, samtidigt som poliser med skarpladdade vapen förde mig i en gallerfördsedd bil till flygplatsen. Hur mycket frivillighet det finns i det får väl var och en avgöra.

Vapen och galler, det låter dramatiskt. Men var finns poliser med oladdade pistoler? Och på Västbanken har nog gallret på polisbilarna som främsta uppgift att skydda dem inuti bilarna mot stenkastning än att hålla kvar naiva miljöpartister.

Fridolin säger det inte rent ut, men antyder att han tvingades ur landet. Han har skriftligen intygat en sak, men mumlar nu motsatsen. Det är en hycklande råtta, inget annat. Som nu vill att riksdagen betalar resan.

2004-01-02T13:03:00.000+01:00

The Power of Love

Musik från filmen Maine Pyar Kiya som "broke records and rewrote history on its victorious box-office march".

Såhär i nedräkningsdagar: välj att lyssna på låten "Mere Rang Mein Rangne", och tipsa sedan STIM, Joey Tempest eller någon annan.

Filmen handlar om att rik pojke träffar fattig flicka, kärlek uppstår i trots mot rika föräldrar - hur ska det gå, hur ska det gå? Här finns Mere Sawaalon Ka och de andra sköna textraderna samt dramatiska bilder om du vill sjunga med.

Tack till DH och hans kollega som visst inte alls hade "The Final Countdown" på mobilen.

2004-01-02T12:40:00.000+01:00

Skapare av efterfrågan

"Men ni kanske ska skriva om svarttaxibilarna i stället, de är ju olagliga."

Skånetrafikens Bo Viberg svarar Sydsvenskan som utreder hur det kom sig att alla passagerare på tåget från Köpenhamn den (med sydsvenska mått mätt) snorkalla nyårsnatten fick kliva av på station Svågertorp med en låst vänthall, utan de utlovade bussarna och med klent taxiutbud.

Svågertorp är ett blåshål på slätten, i närheten av ingenting och ett riktigt tråkigt ställe att vänta på.

2003-12-27T14:26:00.000+01:00

Vad händer i ett samhälle där få vill ta risker?

Ta en kvart och läs och tänk igenom en intressant essä i Access, skriven av Magnus Henrekson, professor på Handelshögskolan i Stockholm:

Det sägs ofta att välfärdsstaten gör det lättare att ta risker, men i själva verket är den ofta konstruerad precis tvärtom; den som tar risker hamnar utanför socialförsäkringssystemen. Det är löntagare ställda inför detta dilemma som entreprenören skall försöka rekrytera.

Sannerligen.

Utan ett djupgående omtänkande, där samhället bejakar att de som skapar värdena på plats också får dela dem på ett rimligt sätt, går det inte att få den utväxling alla, inte minst de ledande politikerna, säger sig vilja ha. Man kan fråga sig vilket rättvisebegrepp som ligger bakom dagens regler, där uppsidan i form av kapitaltillväxt självklart skall tillfalla den som råkade ha pengar från början, trots att detta bara är en av de nödvändiga ingredienserna för att bygga ett innovativt och framgångsrikt företag.

Jag ser fram emot den dag då Svenska Spel inte längre är framgångsrikt.

Jag ser fram emot den dag då människor hellre satsar pengar för vinst i grannens spännande idéer, i kusinens möbelprojekt eller i att utveckla affärerna från ens egna kontakter med den där lampfabriken i Estland.

2003-12-22T22:10:00.000+01:00

In the dark ages

Sydsvenskan skriver en artikel promotad med en stor bild på förstasidan om Mats som bor i stan men som inte har någon elektricitet hemma. Självvalt.

"Som 15-åring blev jag vegetarian och under kärnkraftsutbyggnaden gick jag i demonstrationstågen mot Barsebäck. Jag har alltid tyckt att vi människor lever över våra tillgångar, säger han."

Visst, alla väljer sitt liv, och om du vill leva i mörkret (fast samtidigt inne i "storstan" och inte för långt från butiken så att man kan handla mat varje dag), så lev på. Good for you, liksom.

Men, vad lever han av - egentligen? undrar vän av ordning.

Han har haft massor av olika arbeten under sitt liv, men när han för några år sedan upptäckte att det blev i det närmaste omöjligt att kombinera ett vanligt jobb med sitt leverne fick han förtidspension. På läkarintyget som låg till grund står det att [vår mörkerman] varken lider av depression eller psykisk sjukdom men att hans miljösyn skapar en moralisk konflikt som gör att "principen om att stå till arbetsmarknadens förfogande bör frångås".

Förlåt? En moralisk konflikt?

Där har vi ett intressant spår som artikeln skulle kunna följa upp, hur en enligt uppgift frisk person kan välja att låta andra försörja honom av moraliska skäl.

Men inte Sydsvenskans mys-reporter inte. (Jag vet inte, men något säger mig att Mikael Bergstrand låg bakom Sydsvenskans beslut att använda det inkrökta, självgoda och "Haur du sitt Malme haur du sitt varden" som slogan, utan ett uns av självdistans.)

Det är säkert en del som tror att jag är lat. Men det får jag leva med. Jag är en udda existens och då är det svårt att följa normen. [...] En del blir säkert provocerade av mig men de flesta tycker det är kul att prata om mitt annorlunda liv.

Kanske, kanske är det så att en del blir provocerade när någon försörjer sig på andras pengar med motiveringen att man är en udda existens (till skillnad mot alla löneslavar). Fast de som blir provocerade är osolidariska typer. Som lever över sina tillgångar och säkert inte demonstrerat mot Barsebäck.

Men visst är det väl så: alla paddlarna är inte i vattnet samtidigt; hissen går inte till översta våningen; stigbyglarna släpar i marken; alla skruvar fanns inte i IKEA-lådan. Lite sorgligt att bli uthängd i tidningen bara. Med sin bild på förstasidan.

2003-12-21T22:28:00.000+01:00

De gröna slår tillbaka

På Sydsvenskans allt konstigare kulturdel skrev härom dagen en gästprofessor vid Malmö Högskola om den skeptiske mijökämpen Bjørn Lomborg och dömde ut honom som icke-vetenskaplig och jämförde honom med Stalins proletär-vetenskapare TD Lysenko som naturligtvis inte stod för något som kan kallas vetenskap.

Det är förvånande att en tidning släpper in stryk-artikel om Lomborg nu, efter en lång diskussion (se bland annat här) om de överhysteriska reaktioner som Lomborgs bok mött, och när danska Videnskapsministeriet dömer ut just den kritik som gästprofessorn hänvisar till med att den står "i klar modstrid med normerne for god videnskabelig skik".

Men gästprofessorn skriver:

Precis som i Lysenkos fall grundar sig inte Lomborgs inflytande och makt på vetenskapligt arbete utan på en sorts praktisk handling, nämligen manipulerandet av statistik med syfte att ifrågasätta miljöforskarnas slutsatser.

Denna lovsång till det strikt vetenskapliga klingar lätt falskt emot beskrivning av forskningen inom gästprofessorns område "Teknik och samhälle" på Malmö Högskola:

Kunskapssynen är pluralistisk, dvs. olika perspektiv skall kunna brytas i en forskningsprocess där forskarens personliga utgångspunkter öppet deklareras.

Proffstyckande upphöjt till vetenskap. Fast klassiskt skitkastande på vad man anser är obehagliga tyckare.

2003-12-21T21:43:00.000+01:00

Statsfinansierad flum

Vi tog en snabb middag framför tv:n ikväll, och Söndagsöppet var på i en förbizappning. Eftersom Lotta Bromé kommer att bli allas vår julmysvärd i år så fick det av nyfikenhet stå på ett tag.

Ett inslag är att Claire Wikholm och två andra personer utgör en tyckarpanel (fast utan soffa). Claire gjorde barnprogram som var tråkiga och flumvänstermysiga för typ tjugo år sedan. Jag vill minnas att jag redan då anade en politisk underton så ung jag var, men det kan vara önsketänkande från min sida.

Men nu behövs inga undertoner. Wikholm får betalt av mig och andra licensbetalare för att ge sitt förslag på "årets kalender" - Söndagsöppetredaktionen har spanat ihop tre initaitiv på kalendrar som ges ut till förmån för ditt eller datt och tyckarna får föreslå "sina" kalendrar. Vad syftet var, är oklart.

Wikholm ser framför sig en kalender med Osama bin Laden i olika utklädnader.

Förlåt? Hursa?

Humorn går mig spårlöst förbi, det enda jag fick var en fadd smak i munnen. Tur att det bara var en snabbmiddag.

Kan någon förklara det roliga får ni gärna skicka ett mail. För inte kan hon väl mena att man ska skrapa upp resterna av aset, söndersprängda småsmulor i en Tora Bora-grotta, och klä dem i dalarnas landskapsdräkt? Jag fattar inte.

Sedan rimmade Wikholm ett julrim om att hon ville sänka giriga direktörer i Nybroviken.

Varför släpps denna människa fram i TV? Det var visst sista programmet. Förhoppningsvis sista säsongen också.

2003-12-18T12:32:00.000+01:00

Allt är vårt fel

Återigen har Lunds Universitet klämt fram en stollig skribent. Denna gång är det Staffan Lindberg som i Sydsvenskan hävdar att skulden för världens muslimska extremetism är vår. Eller, ja, USA:s.

Reaktionen på den stora förändringen är lika mycket ett sökande efter en hållpunkt i traditionen som en framåtblickande utopi.[...]

Den religiösa och kulturella fundamentalismen i den muslimska världen är alltså inte en intern "uppfinning" utan snarare ett starkt uttryck för just den totala konfrontation som nu äger rum. Attacken på Irak ledde därför snabbt till en nästan total anti-västlig mobilisering i den muslimska världen.

Lindberg blundar hårt och försöker glömma exempelvis Israel, Bali och de senare attentaten i Istanbul och mot de konstruktiva irakier som vill arbeta som poliser.

Fast egentligen är religionen inte alls involverad, utan det är snarare teknikfixering som förenar.

Teknikfixering? Ja, han skriver så:

[Reaktionen mot förändring] är nu tydlig i de länder som möter utvecklingen som en extern kraft, en västerländsk ångvält där allt det "goda" blandas med allt det "onda". Det är ingen tillfällighet att det är ingenjörer och naturvetare som är bland de mest aktiva i de fundamentalistiska rörelserna.

Häpnadsväckande.

2003-12-15T21:53:00.000+01:00

Perfekt eller imperfekt

Kanske är jag petig, kanske är det bara en fjäder, men jag tror att det är en väldigt talande höna: att svenska journalister omedvetet(?) översätter Paul Bremers "we got him" med "vi har honom".

I min ordbok gäller ett annat verb: "vi tog honom".

Och skillnaden mellan det passiva "ha" och det mer aktiva "ta" är tydlig.

2003-12-14T14:16:00.000+01:00

Den demokratiske kommunisten

Lars Ohly ser ingen motsättning i att kalla sig kommunist och demokrat.

Nej, frågar du representanter för exempelvis det officiella Kuba eller Nordkorea så tycker de inte heller det är konstigt att man kallar sig kommunist och demokrat på samma gång.

Men alla vet att det i själva verket är en enorm lögn och en fet, cynisk paradox.

2003-12-14T13:59:00.000+01:00

"We got him"

Saddam Hussein har fångats i sin håla.

Till slut vände man på rätt sten och masken kröp fram.

2003-12-11T20:17:00.000+01:00

Borta bra

Tillbaka i gråzonen efter en sista minuten-vecka på Gran Canaria.

Helt kalas, lugnt och skönt, termometern på de dryga tjugo, skön blandning av sol och dis.

Min mamma försöker få en hibiskus att växa till sig där hemma; där vi bodde var de häckar längs gångarna.

Massor av tyska pensionärer. Tyska veckotidningar fanns överallt, att hitta Ekonomisten var svårare.

Vi bodde i Maspalomas/Playa del Ingles rätt nära detta spiral-shopping-center. Taxibilarna var billiga, många och nya, och lokalbussarna var ännu billigare och helt ok, så det var lätt att transportera sig längs Gran Canarias sydkust.

Inte för att det finns så värst mycket - Playa del Ingles är en anlagd turiststad à la Cancun, det vill säga affärer samlade i köpcentran och utanför det inte mycket mer än höga murar och täta häckar. Till och med mer autistiskt innestängd känsla än i Malmös dyrare villakvarter, så att kolla hus gick inte. En handfull sköna hus på hela resan.

En fin liten stad var dock Puerto de Mogán på en timmes vindlande bussfärd längs den mycket dramatiska och allt mer bebyggda kusten. Städer med naturliga centra är så mycket mer intressanta än anlagda städer, oavsett geografi och ålder, ter det mig.

Rent medicinskt fysiskt var det bra också. Jag orkade mycket mer, blev inte alls lika trött som här hemma. Idag gick jag till posten och tillbaka och märkte en tydlig skillnad. Så Malmö är kanske inte tillräckligt långt söderut...

Nu återstår det bara att fundera ut en affärsidé riktad till tyska pensionärer, sedan kan man flytta ner!

2003-11-30T20:46:00.000+01:00

Jag läste något om det...

Little Green Footballs skriver om nyheten i veckan att en palestinsk pojke skjutits ihjäl av israeliska försvaret enligt palestinska sjukhuskällor.

Jag vill minnas att jag läst om det på SVT Text, men det gamla text-tv-sidor finns av någon anledning inte online. En sökning på svenska Yahoo! visar att nyheten hittat ut på svenska från TT, så omöjligt är det inte.

Nu säger den palestinska myndigheten att det antagligen var pojkens bror som sköt nioåringen. Man tror att familjen skyllde på militären för att kanske få lite pengar från Hamas.

Men vad finns det att dementera? Uppgiften kom ju från "sjukhuskällor".

2003-11-30T20:27:00.000+01:00

Leksaksbil mot rostig skruv

Det var långlördag inne i Lund igår. Jag är fortfarande lite trött, så jag var inte där ens idag när trädet tändes.

Igår var också en "köpfri dag", minsann. Det är en import av Buy Nothing Day.

Sydsvenskan intervjuar i en gullartikel (bara på papper) ett par stollar som enligt SDS representerade Smålands nation (studentnation i socialstisk anda) och en grön motståndsorganisation som "tar avstånd från föråldrade ismer som socialism och liberalism" och inte tror på att diskutera.

De verkar också ta avstånd från pengar, istället ska man idka byteshandel. Skönt citat från en av anti-arna som på Stortorget i Lund erbjöd julshoppare varor att byta med:

Det enda folk har att byta med är ju pengar.

Duh, just det.

Det blir mycket enklare då.

2003-11-20T14:20:00.000+01:00

Barnleken

Mina problem har till största delen gått tillbaka och jag mår mycket bättre idag än, säg, för en vecka sedan.

Jag har fortfarande lite svårt att skriva maskin, så det kanske inte händer så mycket här.

2003-11-11T18:47:00.000+01:00

Åt fel håll

Nej, det blev inte bättre.

En vecka in i vad som med största sannolikhet är ett MS-skov så skriver jag som en kråka (oläsligt för hand, pekfingervals på maskin), vankar fram (sparkar i trösklar, slår i väggar, men har inte trillat än), sluddrar allt mer och kommer inte att ta mig till jobbet denna vecka.

Jämfört med ett år sedan är det en barnlek, men jämfört med en dryg vecka sedan är det ett par steg bakåt.

Så vänta er inte så mycket härifrån.

2003-11-06T12:32:00.000+01:00

...ett inspirationens geni

Anders skriver om att han missade The Smiths när det begav sig, något som är sant även för både mig och hydraulknaakaren.

Fast jag var nog ännu senare på att upptäcka Lustans Lakejer, "Den bästa Cure-popen på svenska" som en klasskamrat beskrev dem. Tidiga Lustans är fortfarande briljant.

Men idag lyssnar jag långt mer på Morrissey än Kinde, och deras soloprestationer går inte att jämföra samma dag. Så Anders har rätt i sin spekulation:

Hur kan Morrissey fortfarande ha en armé av fans och sälja massor så fort det kommer en ny samling, medan Johan Kinde som var ett inspirationens geni dök och försvann ur tidsströmmen? Finns bara ett svar, M gjorde sin grej och ändrade sig aldrig.

Jag hade nog ändrat "och ändrade sig aldrig" i slutsatsen till "och fortsatte med det", för tydlighets skull. Eller?

2003-11-06T12:16:00.000+01:00

Hösttrist

Så verkar det vara dags igen.

Igår hade jag ett område, omkring 5x15 cm på vänster underarm, som var överkänsligt mot beröring. Ungefär som ibland när man är på väg att få influensa och är "öm i skinnet", fast bara på det speciella området.

Under dagen igår försvann det inte, som jag hoppades, utan snarare växte. Idag har det gått över till att det surrar mer än vanligt och känseln är sämre i vänster arm och hand. Dessutom är armen lite slängig - ska man klia sig i örat får man vara försiktig så man inte petar ut ett öga.

Efter att ha fått diagnosen så vet jag denna gång vad det är, vilket gör det lite mindre spooky. Och jag ska ändå till sjukhuset imorgon för att disktuera min behandling, så timingen var ju bra.

Apropå MS så höll lundensiska Active Biotech idag en kapitalmarknadsdag, med direktsänd presentation på webben (ljud och slides). Anledningen var företagets delårsrapport, och primärt fokus för presentationen var MS och deras utvecklingsprojekt SAIK-MS eller laquinimod, som har passerat en fas II-studie med goda resultat.

Hittar de en partner för utvecklingen fram till läkemedel, så kan det bli den första bromsmedicinen för MS som tas som piller och inte som sprutor. Skriv upp mig!

Förhoppningsvis kommer det upp en version på siten i efterhand, för inledningen verkade ge en rätt bra bild av sjukdomen. Jag kom dock in mot slutet, när man på engelska på skön svensk brytning redovisade de statistiska resultaten från studien.

Uppdatering Nu finns presentationen tillgänglig, länkad (eventuellt via registrering) från Active Biotechs förstasida. Det börjar, som sig bör, med en presentation av siffrorna, men ungefär en kvart in i presentationen inriktar sig den mot MS: först marknaden därefter sjukdomen och sedan Active Biotechs forskning.

2003-11-04T18:03:00.000+01:00

Pytt Bellman

Vid en lunch häromdagen kom vi in på USA sådär i allmänhet. Det var de vanliga harangerna: inkrökta medborgare och en blindgalen president.

Jag var ensam mot tre vid bordet, och dessutom politisk paria eftersom jag ens andades förståelse ("Bush är förmodligen en klart underskattad president, av oss svenskar") så jag tuggade extra omsorgsfullt. Just då orkade jag inte diskutera med vad jag trodde var ett resultat av det svenska mediaklimatet.

Men när man läser Andrew Sullivans fiskning av Andy Rooneys avslutning av "60 minutes" (à la Veckans eftertanke i Agenda) så inser man att, ja, journalister är journalister överallt.

2003-11-02T18:06:00.000+01:00

Vad är elakt?

Sedan Ulf Lundell skickade brev till Karolina Ramquist efter hennes recension av "Best of" har jag inte spelat någon av mitt halvdussin Lundell-skivor. Nu har en ny batalj mellan en ung kvinnlig skribent och en framgångsrik äldre man seglat upp.

Det hela började med en bokrecension.

Jag var på samma författarfest som Björn Ranelid en gång. Han satt där med sitt blonda lockiga hår, helt orörlig i en stel pose. Han var brunbränd, renrakad på armarna, iklädd ett LINNE och läppglans.

Medan jag läser "Kvinnan är första könet" ser jag ständigt bilden av Ranelid framför mig, där han satt helt stel, i linne och läppglans.

Det här måste vara den sjukaste bok jag nånsin har läst.

Hade det varit en uppsats på gymnasiet hade den förmodligen fått IG, eftersom det inte är en recension per se. Missuppfattande av ämnet.

Husguden Bengt Ohlsson hoppas att Ranelid inte ska gå till domstol.

För då blir Björn Ranelid vips en representant för patriarkatets dominans över ditten och datten, och Linda Skugge en representant för den feministiska kampen. Ranelid blir Goliat, och Skugge blir David.

Vilket är ett extremt fantasilöst sätt att se saken på.

Som om det inte fanns andra hierarkier.

Som om det inte fanns en kulturvärld där Björn Ranelid är en representant för gubbighet och saggigt kulturetablissemang, och Linda Skugge är en representant för det nya och spännande och popkultur och frisk fläkt och yada yada.

Skugge känner sig ensam och tar på sig offerrollen:

Det är väl mycket elakare att rådissa nån för hans eller hennes arbete än att kritisera ett utseende. Jag blir mycket ledsnare om folk tycker att jag skriver tråkigt än att jag har en stor näsa full med pormaskar. Jag skiter väl i min näsa men jag bryr mig om mitt yrke. [...]

Jag är glad att jag skrev det där om Ranelids utseende (det var inte nån form av hämndakt) för nu kanske det äntligen kan diskuteras varför det bara är manliga författare som ska tas på allvar. [...]

Varför är det okej när recensioner av mina böcker är fyllda av hat? Var är mina försvarare?

Fast hon är alls inte ensam:

Egentligen är det löjligt tydligt: hade Linda Skugge skrivit om Björn Ranelids hårda muskler eller stora balle så hade ingen reagerat så här. Men hon skrev om läppglans och lena armar, och det blev lite för mycket för den maskulina självkänslan.

Linda Skugges brott var inte att såga Björn Ranelids bok eller nämna hans utseende, utan att såra hans manlighet.

Fortsättning följer i ett otal artiklar och TV-program.

Men personligen tror jag att nyckeln ligger i en mening av Linda Skugge:

Det är väl mycket elakare att rådissa nån för hans eller hennes arbete än att kritisera ett utseende.

Duh.

Nej, pucko.

Det skulle kunna ha utvecklats till en ursäkt, men inte.

Imorgon är det jag som går till bokhandeln och handlar Ranelid. Mina Lundell-skivor är till salu för en tia eller två.

2003-11-01T20:55:00.000+01:00

Israel diskuteras

Det har varit en intressant vecka på DN Debatt.

Det började med att man publicerar ett helt stolligt inlägg avJan Samuelsson med titeln "Muslimers hat mot judar är befogat".

Reaktionen mot DN Debatt blev snabb:

Detta är första gången efter andra världskriget som en ledande svensk tidning väljer att trycka en artikel, som utan omskrivningar påstår att hat mot judar är rättfärdigt. [...]

Att skuldbelägga judarna själva för judehatet är en kärnpunkt i antisemitismen.

Natan Sachar menar dock att det är bra att de halvkvädna åsikterna till slut fått ett ansikte, men att det egentligen inte var något nytt:

Så mycken förståelse för slavläger och utrotningar, så mycket förakt för demokratin, historieförfalskning, halvkväden antisemitism och fjäsk och stöd för "progressiva" tyranner, så mycken uselhet och oredlighet har i trettio år flutit i den svenska kulturdebattens huvudfåra - också från författare, politiker och tyckare i framskjutna positioner - att det blir väl salvelsefullt att hävda att vi skulle ha förlorat vår oskuld först häromdagen.

Per Ahlmark, nyligen allmän slagpåse i Svenska Dagbladet, lyfter likaså i DN nivån på israeldiskussionen från stenkastarnas nivå. Och som avslutning(?) på israel-debatten i SvD ber Dov Ben-David om konstruktiva råd.

Det håller inte att Arafat bara fördömer varje självmordsbombare. Denna sommar har han sanktionerat en ungdomsturnering i fotboll, där varje lag är uppkallat efter en självmordsbombare.

2003-10-26T21:16:00.000+01:00

Gilla läget

Det har varit glest på Drullestigen ett tag, och kanske är det för att mycket av min energi - mer än jag själv riktigt har förstått - har gått till att hantera beskedet som förändrade mycket, fast allt är detsamma.

Jag träffade läkaren förra veckan, och som jag trodde så fick jag även diagnosen (i varje fall muntligen). Det var den väntade, multipel skleros eller MS, men trots att det var ett besked om en obotlig, livslång sjukdom som innebär en väntad hälsoutveckling likt en nedåtlutande sågtandskurva, så var det ändå en lättnad på flera sätt:

Det är skönt att ha en etikett på problemen vid kontakter med myndigheter, kommun, försäkringskassa, arbetsgivare, whatever, istället för att behöva ge sig in i en lång förklaring.

Dörren öppnas för behandling - det finns fyra godkända mediciner av två olika huvudklasser.

Ett knappt år av ovisshet (eller egentligen nästan tre år) är över, och man kan ta avstamp från nya premisser.

Kanske känns det så pass bra för att jag mår så mycket bättre än i vintras, och även om sprutor inte är något jag längtar efter så ska det bli bra med handfast behandling - jag tror ju på vetenskapen, den naturvetare jag är. Och utan min älskade hade det varit... svårt.

Från gåstol via rullator och kryckor till en käpp som jag mest bär runt på - utvecklingen har hela tiden gått framåt sedan lag låg på sjukhuset - om man bortser från vad som uppenbarligen var ett skov i påskas och i maj.

Det är förresten samma sjukdom som president Bartlet i Vita Huset har (som jag förresten i säsongspremiären nyligen tyckte hade fått lite väl många skönmålade drag av Clinton för att jag skulle känna mig helt bekväm).

2003-10-25T20:05:00.000+02:00

Floorshow

Idag är en bra medial dag för Johan Norberg.

En intervju i DN, en artikel i SvD (som kräver registrering) och en plats i högerspalten på Drullestigen.

Heja!

2003-10-25T19:54:00.000+02:00

Kraft

Återigen griper en kolgruva fast människor nere i mörkret, i stenen.

Det är slutet av oktober, Sydkraft eldar på.

Och Barsebäck 1 ligger i malpåse.

2003-10-08T18:01:00.000+02:00

Lauterbur och Mansfield

Det är roligt att Nobelpriset i fysiologi eller medicin tilldelas forskarna bakom "magnetkameran". Det är en av de mest fascinerande teknologier jag känner till, och som ingenjör tycker jag det är roligt med konkreta exempel på att teknik handlar om att göra världen bättre.

Magnetresonanstomografi MRT är ett riktigt coolt verktyg. Jag har varit inne vid ett par tillfällen den senaste tiden, och bilderna man får fram på det aktuella organet - i mitt fall hjärna och ryggmärg - är väldigt tydliga. Och svårigheterna med att undersöka insidan på andra sätt är uppenbara. Ett påtagligt exempel på modern teknik som hjälper individer, som så ofta inom läkemedelsvetenskapen framtagen i USA.

Numera används magnetkamera för att undersöka så gott som samtliga organ i kroppen, men tekniken är särskilt värdefull för att mycket detaljrikt avbilda hjärnan och ryggmärgen.

Sannerligen. Jag har gjort tre MRT-undersökningar, och bilderna blir fantastiska.

Vid sjukdomen multipel skleros (MS) är undersökning med magnetkamera en överlägsen metod för att ställa diagnosen och kontrollera sjukdomsförloppet. Symtomen vid MS beror på att det bildas lokala inflammationshärdar i hjärnan och ryggmärgen. Med magnetkamera kan man se var i nervsystemet inflammationerna finns, hur intensiva de är och även hur de påverkas av olika former av behandling.

Jag ska till läkaren nästa vecka - kanske kommer diagnosen då.

2003-09-26T15:22:00.000+02:00

Kortdribblare

Det var länge sedan Skeptikern skrev något intressant, men dagens försvar av Jan O Karlsson är i varje fall anmärkningsvärt.

Likaså Thorvald tycker att invändningarna mot Jan O är jobbigt gälliga. Och båda länkar till Monica (25/9, direktlänk saknas) som tycker att det är

enbart befriande med en totalt politiskt inkorrekt person, han är en frisk fläkt över den våta filt som ligger över hela etablissemanget och som handlar om att ingen någonsin får kränkas

Hycklare.

Som liberal tycker jag att frågan om sexuell läggning borde vara nästintill irrelevant, i klass med könsfrågan, men vi är inte där idag.

Jag kan tycka också att många påtryckargrupper har ett kollektivistiskt offersynsätt; när man klumpar ihop alla homosexuella/kvinnor/jämtlänningar/muslimer så bortser man medvetet från att det är individer - ofta individer med andra största gemensamma nämnare än vad påtryckargruppen vill tro.

Men det är ju uppenbart att både Jan O Karlssons "bögfrågor" och Stig Malms "fittstim" är tråkiga bevis på att det finns en fördröjning i förändringen. Gubbarna håller emot, de vet inget annat.

Det finns anledningar att slå på flera påtryckargrupper, men i det här fallet var det vår tf utrikesminister som luftade sin unkenhet offentligt.

2003-09-20T17:59:00.000+02:00

Ikoner

Ett par av demokratins förkämpar från "det nya Europa"har publicerat sina tankar om relationerna med Kuba.

Europe ought to make it unambiguously clear that Castro is a dictator, and that for democratic countries a dictatorship cannot become a partner until it commences a process of political liberalisation.

Jojo, säg det till Frankrike.

2003-09-16T18:05:00.000+02:00

Rättrogna flumideologer

Hyresgästföreningen är landets kanske främsta förkämpar för kollektivism. En talande bild ges av utredaren Sten Svenssons debattartikel i Sydsvenskan. Enligt honom har vi hyresgäster organiserat vårt dagliga liv på ett orationellt och oekonomiskt sätt. Varför har alla var sin bil, var sin symaskin och var sin borrmasikn? Det kliar i fingrarna på plantänkaren.

För att ställa saker och ting på sin spets: Är matlagning en individuell eller kollektiv aktivitet? Alla gör det individuellt, men kanske 80 procent av hushållen i ett flerbostadshus lagar kvällsmat eller middag varje dag mellan klockan 17 och 19. Är det då rimligt att det är individuellt organiserat?

Det är så korkat så man tror inte det är sant. Svensson måste sovit sedan sextioåtta.

Vem har då ansvar för att förvandla oss materialister till sköna kollektivister? Ja, the usual suspects. Bostadsföretagen ska stå för fiolerna, och Hgf ska organisera:

För att få fram nya organisationsformer som t ex självförvaltning, matlag, bilpooler, inköpskooperativ och fritidsaktiviteter måste bostadsföretagen, i samarbete med Hyresgästföreningen och andra föreningar, satsa strategiskt för att stimulera till nya mötesplatser och kommunikationsvägar.

Aahh... Mötesplatser, den just nu rådande herren på floskeltäppan.

Och stollen verkar ha käkat dotcompiller:

Genom att satsa på bredbandslösningar som möjliggör kommunikation mellan de boende och stimulerar till lokala nätverk kan vi ta de första stegen mot ett helt nytt innehåll i boendet.

Nej, nej, nej. Jag är helt nöjd med att min hyresvärd sköter "taket, väggarna, källargången, trappuppgången och tvättstugan". Det är inte "bakvända världen", det finns inte så mycket kvar på huset när tak, väggar och källare är klara - golven fixar jag själv, tack.

Det är skrattretande läsning, men skrämmande att det är menat på allvar.

2003-09-14T17:02:00.000+02:00

Världskapitalismens försvarare

Liberalen Johan Norberg får i dagarna välförtjänt uppmärksamhet.

På Cato-institutet för Norberg under en vecka en email-debatt med en alltmer offensiv Robert Kuttner, globaliseringsmotståndare. Detta kommenteras av Professorn som med rätta dömer ut en del av Kuttners omdömen. Själv hickade jag till över denna pärla:

And, given Sweden's superb (state) system of schooling, I also[...]

Och Anne Applebaum i Washington Post ser Norberg som ett tecken på att initiativet har vänt:

It can be no accident that not one but two glamorous young pro-capitalists have emerged in Europe over the past year. [...] Although there will be anti-globalizers in Cancun, the cutting edge has shifted -- and not a moment too soon.

Låt oss hoppas.

Uppdatering: Norberg besvarar pärlan:

But thank you for the compliment about my English, though I would attribute it more to Black Adder and Monty Python than to the Swedish school system.

2003-09-14T15:26:00.000+02:00

Idag kan ingen göra mer än sin plikt

Så har jag ännu en gång uppfyllt mitt medborgerliga ansvar och röstat i ett allmänt val. Det känns bra. Jag la min röst för frihandel, för samarbete, för den europeiska tanken, för ett aktivt deltagande, för att bryta den svenska von oben-attityden inom internationell politik, för införandet av Euron. Och för att det vore riktigt ball att byta pengar.

Det finns inga rättigheter som inte också medför skyldigheter, och jag har aldrig förstått de som frivilligt avstår från att rösta - vare sig det är lathet, självvald uppgivenhet eller av obskyra ideologiska skäl.

Att inte utnyttja rösträtten är att avstå från möjligheten att tycka. Snacka går ju, men idag är verkstaden öppen.

2003-09-11T22:13:00.000+02:00

...

Jag märkte att jag har tappat något av respekten för orden från massmedia. Att läget var "kritiskt" uppfattade jag inte som att personen kämpar mot döden. Eller ville inte uppfatta.

Så ryckte verkligheten till, och perspektiven svindlar för en stund, dagen stannar till, för att därefter åter fortsätta. Fast inte riktigt som innan. Den hissnande känslan återkommer.

Senast jag fastnade framför TV-apparaten var på dagen två år sedan.

11 september är dagen då vi påminns om att demokratin inte är självklar.

Min respekt till en intelligent, kvick och duktig politiker.

2003-08-27T15:26:00.000+02:00

Fundamentalism och exhibitionism

Detta är en intressant artikel av "arabvärldens främste poet" Adonis som jag lyckats missa, men som den andra Jenny tipsade om (direktlänken till 2jenny verkar funka sådär, ska peka till 6/8).

Varför betraktar fundamentalistiska muslimer öppenheten i sina nya hemländer enbart som ett tillfälle att demonstrera sin egen instängdhet och isolering, sin emigration inom själva emigrationen? Det är ju tack vare denna öppenhet som de alls befinner sig där. Och när de sedan väljer att uttrycka sin tro genom slöjan eller genom att bära skägg, är det främst islam de förgriper sig på, som de reducerar till yta och form. De talar om för världen att islam inte är mer än ett slagord, en simpel ritual.

Det självvalda utanförskapet och markeringen av olikheten ser Adonis som "ett symboliskt uttryck för viljan till separatism. Och det betyder: vi vägrar att integreras."

Den ger inte så många förklaringar eller svar, men ställer en del kloka frågor. Och det är skönt att som omväxling få höra resonerande muslimer.

Hur var det nu med religiösa symboler tv-hallåor?

2003-08-26T16:09:00.000+02:00

Darn

Fler tråkiga nyheter från LM, 250 av 750 på EMP varslas.

Det är trist för folket på Ericsson, det är trist för underkonsulterna, det är trist för alla som redan söker jobb.

Än har det sannerligen inte vänt här nere, även om det har kommit lite positiva signaler från Köpehamn på sistone.

2003-08-22T19:45:00.000+02:00

Illamående

Efter att ha sprängt en buss med oskyldiga människor i luften har de omänskliga hathetsarna mage att meddela att man bryter vapenvilan eftersom en av anstiftarna likviderats. Det är helt sjukt.

Men lundaakademiker under ledning av Radio Islam-vännen Jan Hjärpe ska i dagarna besöka representanter för Hizballah - Allahs Parti - i Libanon och Syrien. Det har mött berättigad kritik.

Hizballah är en mångfacetterad rörelse med bland annat en politisk gren, en social gren och en väpnad gren. Dessa grenar behöver ibland inte ha någon formell anknytning till varandra.

I samma andetag försvarar sig Leif Stenberg genom att jämföra med granskning av nynazister, Sinn Fein, Anwar Sadats mördare och ultraortodox judisk fundamentalism. Uppenbarligen är han medveten om att Hizballah inte är guds bästa barn, om uttrycket tillåts.

Forskarassistent Stenberg har skrivit en artikel publicerad på nätet.

En ofta bortglömd dimension i de islamistiska rörelserna är deras sociala arbete på lokal nivå. I syfte att bygga modeller för hur ett islamiskt samhälle kan fungera och samtidigt utmana korrupta stater har t.ex. libanesiska Hizbullah byggt upp ett eget skolväsende. Det kan alltså röra sig om att driva skolor, ungdomsverksamhet, bostads- och arbetsförmedlingar samt att hjälpa befolkningar i krissituationer. Dessa aktiviteter, som utförs av bland annat palestinska Hamas och islamiska räddningsfronten i Algeriet, är modeller för det övriga samhället och exempel på hur ett framtida islamiskt samhälle kan fungera.

Ah, Hamas' skolor och barnhem, ja. Hur många gånger har vi inte hört det? Deras omsorg för barnen.

2003-08-20T15:58:00.000+02:00

Från den skyddade verkstadens perspektiv

Kofi Annan höll presskonferens på Arlanda i förmiddags, och både statsägda och privata svenska TV-kanaler direktsände. Det är väl bra - får de tillräckligt med träning kanske de höjer kvaliten.

Generalsekreteraren gjorde som så ofta ett stabilt intryck. Vad kan man säga? Det vi ser i Bagdad är resultatet av ondska som blint slagit där den träffar.

Intressant var den svenska journalist som med desperation i rösten frågade Annan varför de gjorde såhär? Mot FN, som "only were there to help"? Förtvivlan var påtaglig - varför slå den som vill väl?

Det lät väldigt mycket som ett eko av fredsrörelsens naiva inställning. Minns ni alla deklarationer på kommunal nivå om "kärnvapenfri zon"? Minns ni den utbredda villfarelsen att om alla lovar och säger att man inte ska börja slåss så kommer alla slagsmål att försvinna. Det var naivt i bästa fall, men oftast ignorant eller rent av aktivt medlöperi.

Den svenska journalistens tonfall var av "kärnvapenfri zon"-klass.

"FN är fred och demokrati, hur kan någon inte vilja ha det? Att man kämpar mot de imperialistiska hundarna USA är självklart, men den oangripliga snällhetens och välviljans bastion FN? Det är ju själva det internationella samfundet?! Hur kan man inte vilja vara med här, där vi gör saker TILLSAMMANS!?"

"Kofi, kompis, visst är det väl så att de tog fel på hus, att de ville spränga de dumma ockupationsstyrkorna och inte snällla FN? Visst är det så? Säg det, så att jag kan få drömma vidare!"

2003-08-19T14:59:00.000+02:00

Meta-Getaway

The Getaway är ett PS2-spel som utspelar sig i en elektronisk variant av London. Spelutvecklarna har lagt in en respektabelt stor del av centrala London i spelet, där huvudpersonen Mark Hammond skickas runt stans dåliga kvarter på olika uppdrag.

Spelet är riktigt bra, och en stor del av tjusningen är den imponerande Londonkänslan.

Så om man är i London, som "Jan and Daniel", varför då inte följa spelets resa genom staden? Och varför inte låta verkligheten avbilda avbildningen?

The Real Getaway Tour, kort och gott.

En avbildning av en avbildning av the real thing.

Briljant. Vem ringer Tate Modern?

2003-08-15T15:43:00.000+02:00

Min för en vecka

Idag börjar Malmöfestivalen, efter över en veckas sladd-dragande och tält-resande. Det innebär att nästa veckas luncher kommer att bestå av en bisarr blandning av färdigmat, inhöstad från sladdriga papptallrikar.
Det innebär också att de första regndropparna sedan typ mitten av mars föll idag.

2003-08-14T16:44:00.000+02:00

Dväljas

Ett par omvägar tog mig till tidningen dwell, en amerikansk arkitektur- och inredningstidnig som verkar klart intressant.

I en intervju med Allison Arieff, editor-in-chief, lyckas hon presentera en smärre ideologi bara genom att beskriva tidningen:

Defining modern is tricky - we're constantly trying to broaden the scope of what it means to be modern. It is not a midcentury style or a particular type of furniture or house but something much more culturally and emotionally broad. It goes beyond style to encompass a system of beliefs, a way of looking at and thinking about the world. For me, a modern house is one that is of its own time. It expresses individuality, truth to materials. No turrets, dormers, or arbitrary columns, for example. Being modern is about living in your own time, taking full advantage of all the latest technology, creativity, and innovation available in the creation of your own home. It's about being curious about the world around you.

Och tidningens hemsida presenterar The Fruit Bowl Manifesto:

Here at Dwell, we think of ourselves as Modernists, but we are the nice Modernists. One of the things we like best about Modernism - the nice Modernism - is its flexibility. Rather than being an historical movement from the first half of the 20th century, left over and reheated, we think of Modernism as a frame of mind. To us the M word connotes an honesty and curiosity about methods and materials, a belief that mass production and beauty are not mutually exclusive, and a certain optimism not just about the future, but about the present.

Ofta saknar jag en tydligt formulerad och uttalad värderingsbas hos svenska företag, oavsett typ. Att leta efter något liknande på hemsidan för Sköna hem ("Inspirationskällan"), Hus&Hem ("Sveriges största hus- och inredningstidning"), Gods & Gårdar, eller Residence etc är nästintill lönlöst.

Det närmsta man kommer finns tillsammans med annoninformationen: "Både vacker och praktisk, både trendig och traditionell, både faktaspäckad och fantasifull. Vår styrka ligger i bredden och den sköna mixen." "En tidning för oss som tycker om historia, vackra miljöer, byggnadsvård, trädgård, god mat och ädla drycker. En tidning som inte skriver om vad antikviteterna är värda i pengar utan vad de betyder för ägarna." Men det är inte riktigt det jag vill ha.

Det är synd att vi har en så dålig tradition av att formulera grundläggande värderingar. Så många diskussioner hade blivit enklare om man hade kunnat gå direkt till kärnan, snarare än att ödsla tid på att diskutera kosmetika. Så mycket hade blivit intressantare.

2003-08-06T13:17:00.000+02:00

Kör en sväng

Anders tipsar om att man snart måste köpa en Xbox.

Har man lite koll på London är Getaway en höjdare; Project Gotham Racing 2 verkar lovande för Stockholmsnostalgiker. Fast blir det bara banracing? Kan man inte köra på egna utflykter?

Det är förresten skönt att Anders är tillbaka från semestern, så att man får läsa stycken som: "Många frågar sig varför USA inte ratificerat ICC, den internationella brottmålsdomstolen. Eller rättare sagt de reagerar med ryggmärgen och säger det de fått lära sig, att Bush är en hårig, galen apa och att han vill kunna begå folkmord överallt i världen utan straff."

Verkligheten är sällan så enkel.

2003-08-06T12:58:00.000+02:00

Sånt händer, liksom

Det som är mest beklämmande i den här artikeln är resignationen, det passiva konstaterandet och indirekta accepterandet.

Det är en spegling av samhället i stort. Det handlar om ökad användning av alkohol och droger och om ett allmänt normförfall.

Nej, det är inte alls representativt för "samhället i stort".

En person som kastar sten mot ett passerande tåg (eller en buss för den delen) har sprängt ett antal tydliga moraliska spärrar. Skyll inte på samhället; skyll på den som plockar upp stenen, siktar på på tåget och kastar.

I miniserien Nürnbergrättegången på STV nyligen konstaterade en karaktär att "total avsaknad av empatisk förmåga" var så nära definitionen av ondska han hade kommit.

2003-08-06T12:28:00.000+02:00

Bygg själv Edra båtar!

Det är påfallande många sökningar efter "ritning", "båt" och "eka" som landar på Drullestigen efter att jag berättat om att jag tänkt bygga en båt nästa sommar.

För alla er presumtiva båtbyggare: John Svenssons barnbarn säljer ritningar till flera båtmodeller.

Och kom ihåg att det inte krävs så mycket verktyg enligt John:

Mången båt har blivit byggd med tillhjälp av ganska primitiva verktyg. Med yxa, såg och hammare har man knåpat samman sin farkost; hyvel har inte alltid funnits att tillgå.
Man bör emellertid ha litet större anspråk på sitt arbete. Det skall nämligen "putsas", annars kallas det slarv. Jag tillägger därför: hyvel, stämjärn, borr, passare och lod, vilket senare man kan göra av en liten tyngd och ett snöre, samt en meterstock.

Briljant. Inget slarv här inte.

2003-08-05T19:04:00.000+02:00

Nytt som borde varit gammalt

De tre senaste moderata partiledarna har skrivit en debattartikel i Svenska Dagbladet.

Höstens folkomröstning handlar inte i första hand om hur den femåriga räntan i Sverige kommer att utvecklas jämfört med räntan
i dagens euroländer, utan om Europatanken som sådan. Europeiska unionen är ett samarbete för frihandel och fred. Medlet är en gemensam marknad. Och på en gemensam marknad är det naturligt med en gemensam valuta.
En gemensam valuta på en gemensam marknad gör marknadsekonomin mer effektiv.

Sannerligen. Men varför är det först nu som det politiska argumentet lyfts fram? Varför gjorde man inte det tidigare? Kanske för att den svenska nittonhundratalstraditionen är fripassagerarsynen - andra får ta risker, vi hänger med när vinsten hämtas ut.

Samtidigt har alldeles för många valrörelser avgjorts med ekonomiska vallöften (oftast om högre bidrag i olika former) snarare än politiska visioner och värderingar. Det kamerala synsättet på även Stora Frågor har trummats in i flera valkampanjer. Och, skall sägas, i många tidningsartiklar.

Man presenterar också en rätt fräsch synvikel:

Ett ytterligare starkt argument för att införa euron [...] är att en gemensam valuta tar ifrån svenska politiker möjligheten att gömma dålig ekonomisk politik bakom en allt svagare valuta. [...] Med euron måste Sveriges regering – oavsett politisk färg – ta större ansvar för företagande, arbete och investeringar.

Så sant. Och slutklämmen skriver jag under på:

Ett marxistiskt motiverat nej leder till lika mycket utanförskap som ett nej i marknadsliberalismens namn.

2003-08-05T18:40:00.000+02:00

Kackigt

Floskelkungen Christer Sturmark tvålas till rejält i DN just nu.

Sturmark är en av de IT-profiler som gjort sämst intryck på mig; en makthora i ordets sämsta bemärkelse som ivrigt kramat både "new labour"-inspirerade partypolitiker på departementsnivå och företagsföredettingar med pengar och mentorkall. Att han skyller ifrån sig egna fel och tar cred för andras jobb är väl känt; under hela min tid med insyn i branschen har Sturmark varit ett skämt.

Samtidigt är DN:s artiklar riktigt fula slag under bältet. Att media har en förkärlek för att lyfta upp personer till himmelens höjd för att få bättre smashträffar när man slår är ett ofog. Vissa av DN:s avslöjanden är riktiga semesterscoop (i sämsta tänkbara bemärkelsen). Annat är bara lågt. Sturmark själv kommenterar, utan att spara på antalet ord, artiklarna på sin... tja, ambitiösa hemsida.

Att vår näringslivsförlamade regering genom Ulrica Messing sätter Sturmark som ordförande för en rådgivande grupp med fluffuppdraget att "arbeta för att stärka informationsteknikens möjligheter att bidra till tillväxt och nytta genom att skapa samarbeten och miljöer som utvecklar informationstekniken" kan inte vara oväntat. Det handlar ju inte om resultat, det handlar om initiativ. Att Svenskt Näringsliv om detta i DN säger att rönnbär är sura är patetiskt.

Det är nedslående att vi är tillbaka till traditionell svensk osaklig hata-företagare-journalistik kryddat med avundsjuk journalisthögskoleoundsamhet.

Nej, kudos Sturmark för att han tar tillvara de talanger han har, och lyckas schmooza sig genom den grumliga informella maktstruktur som leder in i Rosenbad.

2003-07-29T17:44:00.000+02:00

Nämen?

Sverige ligger i topp när det gäller utjämning av inkomstskillnader och har västvärldens minst effektiva offentliga sektor.

Rent spontant känns det inte som en slump.

Uppdatering: En direktlänk till rapporten (PDF) med tack till Thorvald.

2003-07-28T17:07:00.000+02:00

Det var visst inte bara slagord

Det är ingen lätt fråga, men något säger mig att de erfarenheter som personer med Mahmouds bakgrund har borde tas tillvara.

Men hur kan man vara så naiv att man går med i Hamas och sedan blir förvånad över att man förväntas döda judar? Och hur kan någon som kallar sig journalist missa denna självklara följdfråga?

2003-07-28T16:50:00.000+02:00

Centralt med sjöutsikt

I min nyväckta båtiver har jag letat runt lite på det världsomspännande datanätverket InterNet och upptäckte till min samtidiga glädje och fasa att en av mina tidigare bostäder blivit K-märkt.

Det var i hytt sju ombord S/S Orion som jag bodde en tidig höst när jag nyligen flyttat till Stockhol. (Missa inte bilderna och naturligtvis hennes egna hemsida.)

Kallvatten i duschen, barfota på plåtdurken. Efter en vecka ändrades inställningen från ett panikhuttrande "fy, vad det är kallt" till ett axelryckande "jo, det är kallt". Man vänjer sig, men det är skönt att slippa.

2003-07-28T16:19:00.000+02:00

Museial ledning

Sydsvenskan kör just nu en ambitiös reportageserie av Eskil Fagerström om arbetssituationen på Malmö Museer. Med reservation för Sydsvenskans historia av vinklade företagsreportage så verkar det faktiskt vara något osunt.

Massiv personalomsättning, stresssjukskrivna medarbetare, flertal (anonyma) vittnesmål om missförhållanden, avgångsvederlag för att kunna gå förbi turordningsreglerna. Och till det en chef som menar att "relationen mellan arbetsgivare och anställd aldrig varit bättre".

Personligen tror jag att en stor del av förklaringen gavs redan i den första artikeln:

Samtliga funktionschefer på museet är idag internrekryterade, samtliga har tidigare varit fackordförande.

Nyckeln är facket.

2003-07-25T22:54:00.000+02:00

Det senaste projektet

Jag tänkte bygga en eka nästa sommar. En flateka. Det är den garvade båtbyggaren John Svensson som har inspirerat mig.

En båt är en farkost som är avsedd att flyta på vattnet, och vars form och ställning medgiva att den lämpar sig för sitt ändamål.

Jag hittade sjätte upplagan av boken "Bygg själv Eder båt" för trettio kronor från 1955 i skick som ny.

Andra båtar är måhända snyggare än kobben, men det verkar lite bökigt att böja träet till bordläggningen (båtens sidor). Antingen anlägger man själv en bas-kista (en låda där träet ångas för att bli mjukt och böjligt), eller så fuktar man sitt virke och lägger det på en brasa tills det är varmt och mjukt. "Passar man på med linolja, undvikes den värsta sotningen."

Nej, jag nöjer mig med en kobb. För, som John skriver, "denna farkost, som har flat botten, kan man bygga utan att behöva värma virket". Och jag tror inte det blir mer än en båt.

Så nu ska jag beställa en ritning. För femtio år sedan fanns två alternativ: direkt från författaren eller från postorderkungen. Idag finns andra privata initiativ.

Annat som är intressant i "Bygg själv Eder båt" är bland annat följande tidsbetraktelse:

Vår tid har ett stort fel bland de många små. Det heter rekord. Högre fart. usning. Allt vad transportmedel heter: bilar, tåg, cyklar, även djur och människor betraktas nästan som mindervärdiga om de ej kunna prestera något slags rekord. Ingen historisk tid har levat så i rekordets tecken, som den närvarande. På alla områden. Men i isynnerhet på hastighetens, på fartens, på rusningens område.

Men det är idag som folk blir utbrända.

2003-07-19T16:50:00.000+02:00

En europeisk liberal

Tony Blair har talat inför den amerikanska kongressen. Det är ett mäktigt tal.

Välj antingen den officiella versionen, eller en (lite roligare) transkription.

There is a myth. That though we love freedom, others don't, that our attachment to freedom is a product of our culture. That freedom, democracy, human rights, the rule of law are American values or Western values. [...]

Ours are not Western values. They are the universal values of the human spirit and anywhere, any time, ordinary people are given the chance to choose, the choice is the same. Freedom not tyranny. Democracy not dictatorship. The rule of law not the rule of the secret police.

Dagens stora skiljelinje går mellan demokratier och diktaturer. Och varför är detta viktigt? Det är en moralisk plikt att göra något för att bekämpa terrorism:

Can we be sure that terrorism and WMD will join together? Let us say one thing. If we are wrong, we will have destroyed a threat that, at its least is responsible for inhuman carnage and suffering. That is something I am confident history will forgive.

But if our critics are wrong, if we are right as I believe with every fibre of instinct and conviction I have that we are, and we do not act, then we will have hesitated in face of this menace, when we should have given leadership. That is something history will not forgive.

Och den antiamerikanska vänsterns våta EU-dröm, motvikts-argumentet, dömer Blair ut totalt:

There is no more dangerous theory in international politics today than that we need to balance the power of America with other competitor powers, different poles around which nations gather. Such a theory may have made sense in 19th century Europe. It was perforce the position in the Cold War. Today, it is an anachronism, to be discarded like traditional theories of security. And it is dangerous, because it is not rivalry, but partnership we need, a common will and a shared purpose in the face of a common threat.

As Britain knows, all predominant power seems for a time invincible, but in fact, it is transient. The question is, what do you leave behind? And what you can bequeath to this anxious world is the light of liberty. That is what this struggle against terrorist groups or states is about. [...]

We are fighting for the inalienable right of humankind -- black or white; Christian or not; left, right or merely indifferent -- to be free -- free to raise a family in love and hope; free to earn a living and be rewarded by your own efforts; free not to bend your knee to any man in fear; free to be you, so long as being you does not impair the freedom of others.

2003-07-14T19:34:00.000+02:00

Förtio slickar

Jag gick på konsert i går för mina eventuella barnbarns skull. Jag hade inte kunnat förlåta mig själv om jag inte sett Rolling Stones när jag hade chansen, och jag hoppas att barnbarnen också hade kommit att ha dömt ut mig.

Målgruppen för läsare av konsertrecensioner är

de som såg konserten och vill jämföra upplevelser (men det är ju roligare att göra i baren),
de som ville se konserten men som missade den (och de kan möjligtvis bli skadeglada),
de som ska se en konsert senare på turnen (men eftersom de förmodligen redan köpt biljetter så...), samt
de som stod på scen.

Jag nöjer mig därför med att säga att Rolling Stones på Parken var den mest imponerande produktion jag någonsin upplevt live, alla kategorier. Att Gimme Shelter just nu kan vara världens bästa låt. Och att kunna presentera en låtlista som innehåller Brown Sugar, You Can't Always Get What You Want, Wild Horses, Street Fighting Man, Honky Tonk Women, Jumpin' Jack Flash, Sympathy For The Devil och Satisfaction utan att vara ett coverband är... tungt.

2003-07-13T14:26:00.000+02:00

Helgarbete

Det verkar som att helgredaktören på SVT:s text-tv har gått på journalisthögskolan.

UTRIKES Publicerad 12 juli

USA lyckades ändra på Belgiens lag

Belgien har beslutat att ändra på sin krigsförbrytarlag, efter hårda påtryckningar från USA. Lagen gav Belgiens domstolar makt att pröva förbrytelser var de än begicks. Något som till exempel kunde drabba USA:s president George W. Bush efter Irakkriget.

Beslutet är kontroversiellt eftersom det visar USA:s makt över enskilda EU-länder.

Att just Belgien är så viktigt för USA beror även på att landet hyser Natos högkvarter i huvudstaden Bryssel.

Vilka begränsningar är föreslagna (men ännu inte beslutade i den belgiska senaten)? Jo, om "det misstänkta brottet inte skett i Belgien, om den misstänkte brottslingen inte är belgier eller befinner sig i Belgien och om offren inte är belgier eller vistats i Belgien under de senaste tre åren" så får åklagaren avgöra huruvida åtalet ska lämna vidare åtalet till den anklagades land - allt enligt DN.

Naturliga begränsningar, kan tyckas. Annars kan ju Belgien anklagas för en imperialistisk kultursyn som vill trycka på allehanda diktaturer sin kapitalistiska världsbild, skulle exempelvis Castro anklagas.

Men det som är påfallande i SVT Text:s notis är hur tydligt skribentens värderingar lyser igenom. Och denna helgvikariens andra dag är förstautrikesnyheten att "Stödet för Bush minskar i USA", till 59%.

2003-07-10T17:50:00.000+02:00

Semester

Vi har haft besök här hemma den senaste veckan; nästa gäng kommer ikväll. Full rulle, alltså.

På söndag blir det Rolling Stones på Parken; köpte biljetter idag.

Bloggandet blir det sisådär med. Men Matsa bistår med en uppdatering av vad som har hänt.

2003-06-22T19:52:00.000+02:00

Konstigheter

Sydsvenskan berättar om en tråkig händelse där en femårig flicka fastnade med handen i en mangel, och där brandkåren fick söva ner flickan för att kunna få loss henne. I pappersvarianten spekulerar man i huruvida hyresvärden MKB har misskött sitt ansvar.

Två spontana frågor:

- Varför blir den första instinkten att hitta ansvar hos någon annan? Om det visar sig att ett skydd inte fungerat som tänkt är det naturligtvis allvarligt, men att en femåring fastnar i en mangel som föräldern använder måste primärt vara förälderns ansvar.

- Varför är manglar fortfarande livsfarliga? Varför finns det inte ett enkelt sätt att om olyckan är framme koppla loss cylindrarna? Varför går det, fortfarande, efter att vi använt manglar i tusentals år, inte att nödstoppa manglingen? Varför ska det till brandmän med verktyg för att få loss en hand som klämts fast?

Konstigt.

Mer Sydsvenskan: idag berättas i en längre artikel om "Frankrikes Fadime", en flicka som brändes till döds av ett gäng killar i en av Frankrikes famösa invandrarförorter.

Journalisten lyckas förbigå hela kopplingen till religion och tradition som är, för att uttrycka det milt, fundamental. Det enda avsnitt som rör islam är följande stycke:

Aicha Echikr är icketroende muslim. Hon är kritisk till att det inte finns någon kontrollerad imamutbildning i landet.
- I Frankrike bygger man inte många moskéer, de finns bara i de riktigt stora städerna. I stället träffas många troende muslimer i källarna i förorterna. Normalt finns det en utbildning i Koranen innan man kan bli imam, men i Frankrike finns ingen sådan utbildning, så vem som helst kan bli imam.

Men det handlar inte om mer eller mindre religiöst välutbildade ledare. Detta är människor som föraktar dem som inte tillhör både samma kön och religion. Det handlar om uppfostran, tradition och värderingar. Fundamentalistisk islam är en ideologi, och som sådan bör den diskuteras och vändas i ljuset. Att förbigå det i en tidningsartikel hjälper ingen.

2003-06-22T14:12:00.000+02:00

En efterlängtad skolstart

Ur paket förseglade med tidsbegränsande embargo-meddelanden packades den femte delen av Harry Potter upp på disken i den extraöppna boklådan, och jag köpte en i present till min kära sambo. Och en till mig själv också.

Jag har varit förtjust i Potter-böckerna och nöjt mig med att konstatera det utan att analysera varför. Det är en bra berättelse, helt enkelt. Och varför det? Tja, denna korta artikel om The Virtues of J.K. Rowling's Harry Potter i Capitalism Magazine pekar ut en tänkbar anledning:

What crucial need does the Harry Potter series fill? In a culture where fear and cynicism are too often dominant, it provides a reminder that life is good--that it is challenging and full of exciting possibilities. The books are, in short, fuel for a child's maturing mind.

Och bränsle även för en sommarfirare. Nu blir det semesterliv en vecka.

2003-06-20T11:55:00.000+02:00

Veckans Bengt Ohlsson

Jag har aldrig kastat tops i toan, eftersom jag fattar att de inte kommer att lösas upp på samma sätt som de saker som ska hamna där, utan måste krattas upp och samlas ihop av någon tjomme på ett reningsverk nånstans. Och jag låter hellre honom ta en kaffepaus än att tvingas stå och rota efter mina öronpetare som jag likaväl kan flytta till sophinken själv.
Och jag tycker det är extremt obehagligt att ha en gapande toastol enögt gloende på mig när jag borstar tänderna, så jag fäller alltid ner locket. Nu vet ni det.

I England är råttorna på stark g.

Det var veckans mening.
Trevlig midsommar!

2003-06-20T11:34:00.000+02:00

För mycket ekonomi, för lite politik

Bästa nej-argumentet mot EMU är att Sverige förlorar makt, enligt 1.004 svenskar som Temo har ringt till.
Visst.
Och se bara på Nordkorea och Kuba, så bra det är för länder att ha all egen kontroll på allt.

2003-06-06T12:14:00.000+02:00

Tillbaka i Chelsea

I nya lägenheten är det full rulle på internet igen. Det innebär bland annat att jag återigen hemifrån kan slölyssna musik på Spraydio. Som jag har saknat det.

2003-06-06T11:12:00.000+02:00

Veckans Bengt Ohlsson: snipighet och nervspänt

(Bengt Benke Ohlsson har denna vecka återvänt till ett övervintrat plyschvänsterland. Resonemanget om att man är ett större indignationsoffer som KUND än som SKATTEBETALARE är uppenbart tokigt. Eller lever de marxistiskt betingade åsiktsreflexerna från sjuttiotalet kvar så starkt att karlen ärligt menar vad han säger?)

Att vara SKATTEBETALARE verkar vara förknippat med att vara förnärmad och kolerisk redan från första löningen.
Man är redigt rumpknullad av Bosse Ringholm. Varken mer eller mindre.

2003-06-06T10:51:00.000+02:00

I bostadstider

The Economist berättar om att hyresmarknaden för bostäder i New York är reglerad. I New York fungerar därför inte bostadsmarknaden. Där saknas också den politiska viljan att komma till rätta med problemet.

Price controls, even if laboriously tweaked, inevitably produce inefficiencies, reduce supply and cause bad side-effects. Black markets and bribery thrive. Building maintenance is often ignored. Landlords and tenants find themselves in poisonous relationships, since they are linked by law rather than by voluntarily renewable contracts. Unscrupulous property owners go to dangerous lengths to evict tenants in order to get higher-paying replacements; as a result, tenant-protection laws have been enacted that make it almost impossible to evict even a scoundrel.

Alla som känner igen sig räcker upp en hand.

2003-06-04T11:41:00.000+02:00

Det är kul när det är över

Flytten är klar, det är bara tavlorna som ska hängas upp. Tack till alla från när och fjärran som hjälpte till.

Yta. Rum. Man kan nästan gå vilse. Otroligt skönt.

Snart finns möjlighet att vandra vidare längs Drullestigen också.

2003-05-27T10:06:00.000+02:00

Kristi flytt-, nej flygare

Om det är någon som kommer till Malmö kring Hemelvaartsdag så flyttar vi till en större lägenhet nu på torsdag. Man är välkommen att hjälpa till, eller bara låna sovplats!

2003-05-27T09:53:00.000+02:00

Att vägra ta ansvar

En notis i dagens Sydsvenskan:

ROSENGÅRD. Fyra pojkar, åtta, tio och elva år gamla, togs på bar gärning när de hällde tändvätska på en gravsten på den judiska delen av kyrkogården och tände på. På Industrigatan kunde en polispatrull få tag på dem. De fotograferades för den fortsatta brottsutredningen. Det tyckte inte föräldrarna om, minst en förälder anmälde polisen till interngranskningen för fotograferingen.

Små barn, inte ens dussinet år gamla, sätter eld på en grav. Föräldrarna tycker att polisen gör fel. Man kan inte föreställa sig hur diskussionerna går kring frukostbordet.

Och vad händer på Malmös skolor? Det har flera gånger varit idioter som kastat sten på byggjobbare, och i helgen blev det ett massivt rutpangande.

Många röster hörs för att föräldrar ska ta en mer aktiv del av sina barns liv; att bry sig om vad ungarna gör ute på stan. Men kanske ligger roten till problemet i vad föräldrarna gör, snarare än i vad de inte gör.

2003-05-27T09:52:00.001+02:00

Vaffan...?

Kan någon förklara konceptet med sympatistrejk för mig?

2003-05-27T09:52:00.000+02:00

Ömma primadonnor

Vilgot Sjöman och Claes Eriksson stämmer TV4 för att kanalen visat två av deras högst mediokra filmer med reklamavbrott.

TV4, som inte får skattemedel à la SVT, visar reklam för att kunna sända tv utan kostnad för tittarna. Tycker man som filmregissör illa om reklam får man i förhand villkora att filmen ska visas oredigerad, eller låta bli att sälja sitt verk till kommersiella kanaler.