2006-09-17

Röstskyldighet

Jag var över på Medborgarhuset med resten av familjen och röstade tidigare idag. Om någon hade sagt till mig för bara ett par år sedan att jag skulle komma att rösta på Centerpartiet hade jag nog skrattat högt.

Anledningen till att så blev fallet i dagens riksdagsval beror på ett par personers positiva inflytande - Maud Olofsson, Dick Erixon och Fredrick Federley - och ett surt minne av Leijonborgs oförblommade flirt med framstegsfiendena i Miljöpartiet efter förra valet.

Bara det faktum att Olofsson har vänt ett smygsossigt parti som man undrade var det hörde hemma till det mest intressanta borgerliga partiet är en bedrift.

På röstsedeln i min valkrets stod Johan Linander överst på C-sedeln, och även om han är aktiv på sin blog - vilket är ett av mina minimikrav på en riksdagskandidat - så kan jag inte förstå hur man kan skriva en artikel som hyllar fildelning tillsammans med Jonas Birgersson. Så hellre än att rösta på honom valde jag en centersedel med bara partibeteckning - min variant av en slags omvänt personval, alltså, ungefär som förr när man kunde stryka kandidater.

Och jag ser att mitt partival sätter mig i gott sällskap med en hjälte som Johan Norberg.

Vallokalsundersökningarna verkar ju lovande, och såhär en halvtimme efter vallokalerna stängt och 23 valdistrikt räknats ser det fantastiskt ut...