2004-02-28

Det viktiga är att delta, typ.


Jag hade elva rätt på tipset idag. Utdelning: 1.596 kr - för 13 rätt. Tior och elvor gav ingenting.

Fast pengarna gör inget, jag vill ändå mest bara ha en T-shirt.

Och jag ser att Bert Karlsson gissade rätt angående Melodifestivalen - Fame och E-type direktkvalificerade sig och Anne-Lie Rydé får en andra chans. Där hade man faktiskt vunnit lite pengar, om man spelat efter Berts råd. Lite.

"Alltid en frihetskämpe"


Det omänskliga aset Robert Mugabe har besökt Venezuela, vars självgode president Chavez öste beröm över diktatorn enligt TT/Reuters.

Lika barn leka bäst, som man säger. Fast Mugabe är värst, barnen i Zimbabwe leker inte alls.

2004-02-27

"Jag har byggt min ödmjukhet på 35 års oavbruten framgång."


Bert Karlsson gästade Kårhuset i Lund för att tala för gäster från Connect Skåne, Färs & Frosta Sparbank och VentureLab vid Lunds Universitet. Och så mig, då.

Här följer en hastig nerskrivning av spridda intryck, dock får jag återkomma till spektaklet VentureLab (ta en titt, det är sprillans nytt men verkar leva kvar i värsta bubbelekonomin).

Bert Karlsson pratade utan manus i en dryg halvtimme, och höll sedan en lika lång frågestund i den fullsatta aulan.

När Expressen skulle ta flygfoton över Skara Sommarland så lät vi parkeringsvakterna stanna hemma och halverade antalet biljettluckor. Det blev kilometerlånga bilköer, som ju gjorde sig väldigt bra i tidningen. Dagen efter hade det lockat så mycket folk att det blev lika långa köer igen, trots att vi hade öppnat insläppet som vanligt.

"Det svenska ekonomiska musikundret är en myt, det vi exporterar är producenter och låtskrivare, inte artister eller skivor."

"Kungens blamager är ingenting mot vad [handelsminister Pagrotsky] åstadkommer. 2002 fick Roxette exportpris, men det var ju fem år sedan de sålde några skivor utanför Sverige. I år gick det till Esbjörn Svenssons Trio - jätteduktiga killar, men de har knappt sålt några skivor utomlands." (Anmärkning: Johan Norberg uppmärksammade den 19/2 vad EST tycker om utmärkelsen. Och i en postning den 21 januari kompletterade han sin egen "editerade" radiokommentar om Bert Karlsson.)

Jag ser fram emot memoarerna, som är planerade lagom till nästa bokmässa. "Jag kommer att nämna alla vid namn. Sedan skiter jag i om jag får stämningar, det får jag ta då."

"Som företagare - ge er aldrig in i politiken. Såvida ni inte tillhör det största partiet."

"Det bästa med TV-serien [Fame Factory] är att jag bestämmer ALLT!"

"Jag är väldigt speciell, det måste jag erkänna."

En fråga från publiken:
- Vad var det som förde in dig i politiken?
- Det var en slump. Jag hade satt Ian Wachtmeister som statsminister på en såndär lista i Hänt i Veckan. Och han tog det på allvar.

Om artister: "Det handlar inte främst om hur bra de sjunger, utan vilken utstrålning de har. Kyrkokörer är till för dem som sjunger bra men inte syns."

Om drivkraften: "Pengar? Nej, nej. Jag vill göra det omöjliga."

"Har jag fem idéer räcker det om en lyckas. Man måste våga göra fel också. Men det är klart, det funkar ju inte att börja med de fyra dåliga idéerna."

Berts stalltips (och tillika lineup) inför kvällens melodifestival: E-type, Anne-Lie Rydé och Fame. Just de tre artisterna har lägst odds (1.35, 1.95, 2.35) på Unibet, så det är fler som tror på Skara-vinst.

På en direkt fråga från publiken hur en entreprenör bör vara blir svaret "en nyfiken, snål visionär".

Och kvalité, kvalité är viktigt i längden. Det går inte att göra som västgöten som sålde tio ton ruttnade sardiner på burk till KF. KF ringde upp honom efteråt:
- De här sardinerna, de går ju inte att äta.
- Äta? Ni sa inte äta döm, ni sa jo sälja döm!

Att välja sina ord


Den annars sympatiske Xipe formulerar sig Jan O Karlsson-smidigt apropå mitt tidigare inlägg ("det var väl ett j-a tjat om bögar, äktenskap och familj").

Xipe, tillsammans med några av de halvhysteriska debattörerna på Liberal Debatt, tycker att man ska diskutera äktenskapet som institution snarare än vilka som ska få gifta sig. Det är futtigt, enkelt och ett medvetet försök att gömma sig i en självskapt irrelevans.

Äktenskapet är framför allt en symbolisk handling: en manifestering inför sig själv, inför varandra, inför släktled - framåt och bakåt - samt inför omvärlden. Att börja diskutera äktenskapets existens i sig är att medvetet skjuta förbi det aktuella ämnet, att medvetet ställa sig utanför diskussionen med hänvisning till att man spelar på en annan och mer rättfärdig planhalva.

Visst kan man gemensamt avtala fram alla ömsesidiga legala förhållanden - och mycket fås ju redan idag "under äktenskapsliknande förhållanden". Men ett frieri där man på knä räcker fram inte en ring, utan ett avtalsförslag, torde avskräcka den allra käraste.

Varför är symboler viktiga? Varför vänder det sig i magen på mig när man konstaterar att kungahusets makt "bara" är symbolisk, och därmed inget att tjata om?

Så igen, What's in a name?

2004-02-25

They are the same war.


Jag hoppas att ni läser Andrew Sullivan nu, han skriver starkt, passionerat och engagerat om sin syn i äktenskapsdiskussionerna i USA och presidentens tafflande på konstitutionen.

Och nej, "registrerat partnerskap" räcker inte.
When people talk about "gay marriage," they miss the point. This isn't about gay marriage. It's about marriage. It's about family. It's about love. [...] Putting gay relationships in some other category - civil unions, domestic partnerships, civil partnerships, whatever - may alleviate real human needs, but, by their very euphemism, by their very separateness, they actually build a wall between gay people and their own families.

2004-02-23

Som ett brev på Posten


Jag testade en för mig ny tjänst hos Posten härom dagen när jag stötte på ett par "barn skriver till tomten"-exempel som ackompanjerade en pressrelease (PDF).

Tjänsten var förresten den färska "Skicka riktiga vykort från datorn" - tanka upp en så stor bild som möjligt, och någon dag senare landar den utskriven i A5-format (halvt A4) som ett vykort i brevlådan hos den du vill. Blir riktigt bra, faktiskt.

Tomtebreven så. Ja, det är befriande roligt, avväpnande charmigt och självklart smart, som ungar så ofta är.

Men man inser att de flesta önskningar är lyxproblem - även "stora" saker, som en gråsvart katt - problem som blir futtigt små när perspektivet svindlar.

Så var glad om de små problemen finns.

2004-02-21

Stol-leken


Jag delar inte alls Anders' entusiasm för dokusåpan Robinson. (Är det förresten någon som minns den första av dokusåpor- The Real World på MTV.)

Skojig att läsa var istället Johan Norbergs klassificering av Robinson/Survivor (från den 17 februari):
Survivor is about a group of people who are confined to a small territory. They don´t create anything, instead they fight over limited resources so someone´s gain is the other´s loss. It is not about their ability, it´s about their social relations. And in the end, the collective decides who is to survive and who is not.

Survivor is about socialism.

Naturligtvis.

2004-02-20

Long time, no see


Fredag igen, och numera betyder det att jag lever i efterdyningarna av torsdagkvällens injektion med Avonex (Fass), den bromsmedicin mot MS jag tar. Tredje veckodosen än så länge.

För att försöka mota Olle i grind så tar jag, på doktorns inrådan, en engrams Panodil Forte som förberedelse. Sprutorna med Avonex kommer färdigblandade, man behöver bara montera nålen. Med hjälp av en liten fjädermaskin så tjoffas sprutans spets ett par centimeter in i lårmuskeln (intramuskulärt, till skillnad från exempelvis insulin som ges subkutant, under huden). Det låter brutalt, men känns faktiskt inte alls, det blir bara lite spänt om man trycker in vätskan (ca 5 ml) för fort. Å andra sidan är ju känseln i mina ben kanske 60% av vad den borde vara.

Men ungefär en timme efter injektionen så kliver Olle likafullt genom grinden. Jag blir hängig. öm i skinnet, ungefär som när man är på väg att få influensa. Allmänt seg, tröttare än vanligt och konstig huvudvärk.

Efter fyra-fem timmar släpper super-Panodilen och det blir - ja, sämre. Frossa, svettningar och ont i kroppen. Risk för leverskador gör att man bara får ta fyra Panodil per dygn, så slutet av varje sextimmarsintervall är rätt jobbigt. Jag jobbar ju inte fredagar i vanliga fall heller, och de senaste veckorna har fredagarna helt delats upp i sextimmarsintervall - fyra timmar helt ok, en timme sisådär, en timme inget-vidare-alls, och sedan ett nytt piller och starten på ett nytt sextimmarsintervall. Som låg jag på ubåt.

Förhoppningsvis blir det bättre med tiden.

Än så länge är det ett klart nerköp. Men förhoppningsvis kan man undvika fler nära-döden-upplevelser som förra hösten, och det är ju värt en hel del.