2004-12-30

Tsunami

Jag är så tacksam över att varken vi eller någon jag i nuläget känner personligen har varit på semester i Thailand under julhelgen.

Det går inte att föreställa sig den förtvivlan och sorg som de drabbade känner, men jag lider och tänker på er, era familjer, anhöriga och vänner. Att stödja Röda Korset är en enkel insats från soffan.

Men jag kan börja ana vidden på den frustration och ilska som den pinsamt valhänta hanteringen från det officiella Sveriges sida väcker. Med en skrämmande nonchalans avfärdar regeringens representanter all kritik från svikna svenskar på plats i Asien likaväl som reseföretagens representanter och medicinskt sakkuniga hemma i Sverige. Det är, enligt vår teflonregering, överdrivna krisreaktioner. Förståeliga inte för sitt sakliga innehåll, utan för att det är reaktioner på en kris.

Sakargument viftas bort som känslostormar. Ansvarstagande människors desperation avfärdas som hysteri. Av svenska statsråd.

Säga vad man vill, men ledarskap är det inte.

Men någonstans måste man väl hoppas på att Göran Perssons, Laila Freivalds, Marita Ulvskogs och Hans Dahlgrens flackande blickar och tomma prat om "nationell samling" egentligen tyder på att de är pinsamt medvetna om sina egna tillkortakommanden.