2004-12-31

Merry New Year!

Igår, den 30 december, var det beräknade datumet för sonens födelse, men ännu på nyårsaftons eftermiddag så är vi bara två i familjen. Jag och en stor fru.

Förhoppningsvis kommer vi inte att åka in till BB förrän efter årsskiftet - av egen erfarenhet vet jag att januari är en bra månad att fira födelsedag. Jag har tidigare i hemlighet tippat födelsedatum till den 1 januari, men officiellt sagt att min gissning är den femte för att undvika att lägga ytterligare stress kring julhelgen. Efter att julhelgen (och Menlösa barns dag) har passerat utan tillökning så är det bara nyårsafton som är ett laddat födelsedatum. Men, som sagt, förhoppningsvis väntar han minst tio timmar till.

Att det är en son som kommer blev tydligt vid senaste ultraljudet - även för en lekman som undertecknad. Namn har vi diskuterat, men inget är bestämt ännu. Han får väl presentera sig själv först, gossen.

Igår införskaffades de sista delarna av spädbarnstillbehören - ett gäng Festis och Kexchoklad - och nu medan det är ljust tänkte jag gå ner och montera barnstolen i bilen.

Nästa år kommer med all säkerhet att bli otippat annorlunda, liksom de senaste åren alla blivit.

Min förhoppning är att allas 2005 blir så fridfullt och lyckosamt som det kan bli.

2004-12-30

Tsunami

Jag är så tacksam över att varken vi eller någon jag i nuläget känner personligen har varit på semester i Thailand under julhelgen.

Det går inte att föreställa sig den förtvivlan och sorg som de drabbade känner, men jag lider och tänker på er, era familjer, anhöriga och vänner. Att stödja Röda Korset är en enkel insats från soffan.

Men jag kan börja ana vidden på den frustration och ilska som den pinsamt valhänta hanteringen från det officiella Sveriges sida väcker. Med en skrämmande nonchalans avfärdar regeringens representanter all kritik från svikna svenskar på plats i Asien likaväl som reseföretagens representanter och medicinskt sakkuniga hemma i Sverige. Det är, enligt vår teflonregering, överdrivna krisreaktioner. Förståeliga inte för sitt sakliga innehåll, utan för att det är reaktioner på en kris.

Sakargument viftas bort som känslostormar. Ansvarstagande människors desperation avfärdas som hysteri. Av svenska statsråd.

Säga vad man vill, men ledarskap är det inte.

Men någonstans måste man väl hoppas på att Göran Perssons, Laila Freivalds, Marita Ulvskogs och Hans Dahlgrens flackande blickar och tomma prat om "nationell samling" egentligen tyder på att de är pinsamt medvetna om sina egna tillkortakommanden.