2004-01-31

Ta, och tig!


Den franske ålen Chirac börjar få ont om vänner, så han söker sig till nya delar av världen för att köpa kompisar. Nyligen tyckte Chirac, Brasiliens president Lula, Chiles president Lagos och FN:s generalsekreterare Kofi Annan att en Tobin-skatt vore en bra idé. Fast Chirac kallar den i en generös gest "Lula-fonden". För vilket problem kan väl inte lösas genom att man kastar pengar på det? Inte statliga skattepengar dock - de behövs kanske på annat håll - utan andras pengar.

Men vem tror egentligen att fattiga länder lyckas bli rika genom bidrag? Eller spelar man bara ett cyniskt spel där man försöker hålla länder i ett tacksamt allmose-stadie? Förbli överlägsen genom att hålla nere de andra.

Johan Norberg skriver den 27 januari om hur Sydkorea lyfte sig ur fattigdom, behjälpta av omvärlden med handel.

But Chirac reiterated his defence of subsidies, insisting that there were no barriers in the European Union markets to farm produce from the poorest countries.


Exportera gärna era råvaror (som inte finns i Europa), men akta er för att försöka exportera halv- eller helfabrikat: då blir det tull- och avgiftsfestival.

2004-01-26

"Lämnad ensam i sin svaghet"


Ett foto på en milt leende massmörderska som sprängt ihjäl och lemlästat familjer; familjer som hade oturen att umgås över en lunch på vad som sägs ha varit en av de mest avslappnade och apolitiserade (och därmed, förmodar jag, provocerande) restaurangerna i Israel. Detta foto utgör seglet på en båt som flyter på ett hav av blodfärgat vatten.

"Romantiseringen av eller ursäkterna för henne på museet vid Narvavägen är en kränkning av oss alla", som
Per Ahlmark uttrycker det.

Men om inte ambassadören vält strålkastarna och stormat ut från mottagningen - hade det då alls uppmärksammats? Eller hade installationen fått finnas kvar, som ännu en förlåtande, relativiserande röst?

När Zvi Mazel släckte lamporna riktade han ljuset mot en unken del av den politiska korrektheten i den påmålade neutralitetens högland.

2004-01-25

Nya tag


Ett varmt tack till er som hört av sig på sistone. Det gläder och värmer. Ni vet vilka ni är, som man säger.

And Tim, since Sweden is a constitutional monarchy, the head of state hasn't had any real competition since.. well, since in utero I guess. And just imagine: King Dean I. Scary enough to keep one from sleeping.

Och hej Per Gudmundson, välkommen till den svenska Blogosfären och till högerspalten på Drullestigen.

Just som jag började fundera på om det här var lönt eller inte, så trillar det ner en hel hög med små glädjeguldkorn.

2004-01-10

Hej igen.


Det har varit tyst på Drullestigen en vecka ungefär. Orsaken är att vi här hemma fått dåliga nyheter, spenderat nätter på sjukhus och haft en rätt osäker tid - jag har helt enkelt haft andra prioriteringar. Denna gång var det dock inte jag, utan min kära sambo som inte mådde bra. Nu är det bättre med oss, för att inte säga helt bra efter omständigheterna.

Fast det känns ibland lite segt. Vi träffades hösten -99, och någon av oss har varit inlagd på sjukhus under 2001, 2002, 2003 och 2004. Detta året gick fort att bocka av i statistiken.

Men nu är jag här igen, så länge det är roligt.

Under stiltjen så hoppas jag att ni har tagit en titt på Tim Blairs blog som också finns länkad till höger. Det är en av de absoluta favoriterna, och det är alltid intressant att läsa personliga betraktelser från ett perspektiv som bokstavligen är på andra sidan jorden. Internet är ändå fantastiskt.

Bland annat länkade han nyligen till följande artikel av James Lileks, en annan av de absoluta favoriterna som skriver artiklar på flera håll, men bara det personliga skriveriet finns länkat här.

Bland svenska bloggar är det rätt trögt nu när Xipe verkar tycka att andra uttrycker sig bättre; mest läsvärda är Anders på Bloggie Style och Sasan i Stockholm. Och de andra länkarna till höger är värda ett besök. Jag håller ögonen öppna efter fler skribenter via weblogs.se, men många verkar mest skriva om datorgrejor, vad man gjort, "braiga filmer" och vänsterflum av olika grader.

Ett aktuellt undantag är diskussionen mellan Thorvald, Bengt och initieraren Jonas.

2004-01-03

Ännu en rödgrön lögnare


Mediaposören Gustav Fridolin åkte till Israel för att bli arresterad tillsammans med andra våldsromantiker från propalestinska International Solidarity Movement (väl kända hos oss läsare av Little Green Footballs).

De protesterade mot Israel och bygget av säkerhetsbarriären/muren längs den gröna linjen vid Budrus, på samma sätt som ISM tidigare har försökt skydda terroristers tunnlar in i Israel. Fridolin greps och är nu i Sverige igen.

Man har fått mig att skriva på ett papper om att jag lämnade landet frivilligt, samtidigt som poliser med skarpladdade vapen förde mig i en gallerfördsedd bil till flygplatsen. Hur mycket frivillighet det finns i det får väl var och en avgöra.

Vapen och galler, det låter dramatiskt. Men var finns poliser med oladdade pistoler? Och på Västbanken har nog gallret på polisbilarna som främsta uppgift att skydda dem inuti bilarna mot stenkastning än att hålla kvar naiva miljöpartister.

Fridolin säger det inte rent ut, men antyder att han tvingades ur landet. Han har skriftligen intygat en sak, men mumlar nu motsatsen. Det är en hycklande råtta, inget annat. Som nu vill att riksdagen betalar resan.

2004-01-02

The Power of Love


Musik från filmen Maine Pyar Kiya som "broke records and rewrote history on its victorious box-office march".

Såhär i nedräkningsdagar: välj att lyssna på låten "Mere Rang Mein Rangne", och tipsa sedan STIM, Joey Tempest eller någon annan.

Filmen handlar om att rik pojke träffar fattig flicka, kärlek uppstår i trots mot rika föräldrar - hur ska det gå, hur ska det gå? Här finns Mere Sawaalon Ka och de andra sköna textraderna samt dramatiska bilder om du vill sjunga med.

Tack till DH och hans kollega som visst inte alls hade "The Final Countdown" på mobilen.

Skapare av efterfrågan


"Men ni kanske ska skriva om svarttaxibilarna i stället, de är ju olagliga."

Skånetrafikens Bo Viberg svarar Sydsvenskan som utreder hur det kom sig att alla passagerare på tåget från Köpenhamn den (med sydsvenska mått mätt) snorkalla nyårsnatten fick kliva av på station Svågertorp med en låst vänthall, utan de utlovade bussarna och med klent taxiutbud.

Svågertorp är ett blåshål på slätten, i närheten av ingenting och ett riktigt tråkigt ställe att vänta på.