2003-11-30

Jag läste något om det...


Little Green Footballs skriver om nyheten i veckan att en palestinsk pojke skjutits ihjäl av israeliska försvaret enligt palestinska sjukhuskällor.

Jag vill minnas att jag läst om det på SVT Text, men det gamla text-tv-sidor finns av någon anledning inte online. En sökning på svenska Yahoo! visar att nyheten hittat ut på svenska från TT, så omöjligt är det inte.

Nu säger den palestinska myndigheten att det antagligen var pojkens bror som sköt nioåringen. Man tror att familjen skyllde på militären för att kanske få lite pengar från Hamas.

Men vad finns det att dementera? Uppgiften kom ju från "sjukhuskällor".

Leksaksbil mot rostig skruv


Det var långlördag inne i Lund igår. Jag är fortfarande lite trött, så jag var inte där ens idag när trädet tändes.

Igår var också en "köpfri dag", minsann. Det är en import av Buy Nothing Day.

Sydsvenskan intervjuar i en gullartikel (bara på papper) ett par stollar som enligt SDS representerade Smålands nation (studentnation i socialstisk anda) och en grön motståndsorganisation som "tar avstånd från föråldrade ismer som socialism och liberalism" och inte tror på att diskutera.

De verkar också ta avstånd från pengar, istället ska man idka byteshandel. Skönt citat från en av anti-arna som på Stortorget i Lund erbjöd julshoppare varor att byta med:
Det enda folk har att byta med är ju pengar.
Duh, just det.

Det blir mycket enklare då.

2003-11-20

Barnleken


Mina problem har till största delen gått tillbaka och jag mår mycket bättre idag än, säg, för en vecka sedan.

Jag har fortfarande lite svårt att skriva maskin, så det kanske inte händer så mycket här.

2003-11-11

Åt fel håll


Nej, det blev inte bättre.

En vecka in i vad som med största sannolikhet är ett MS-skov så skriver jag som en kråka (oläsligt för hand, pekfingervals på maskin), vankar fram (sparkar i trösklar, slår i väggar, men har inte trillat än), sluddrar allt mer och kommer inte att ta mig till jobbet denna vecka.

Jämfört med ett år sedan är det en barnlek, men jämfört med en dryg vecka sedan är det ett par steg bakåt.

Så vänta er inte så mycket härifrån.

2003-11-06

...ett inspirationens geni


Anders skriver om att han missade The Smiths när det begav sig, något som är sant även för både mig och hydraulknaakaren.

Fast jag var nog ännu senare på att upptäcka Lustans Lakejer, "Den bästa Cure-popen på svenska" som en klasskamrat beskrev dem. Tidiga Lustans är fortfarande briljant.

Men idag lyssnar jag långt mer på Morrissey än Kinde, och deras soloprestationer går inte att jämföra samma dag. Så Anders har rätt i sin spekulation:

Hur kan Morrissey fortfarande ha en armé av fans och sälja massor så fort det kommer en ny samling, medan Johan Kinde som var ett inspirationens geni dök och försvann ur tidsströmmen? Finns bara ett svar, M gjorde sin grej och ändrade sig aldrig.

Jag hade nog ändrat "och ändrade sig aldrig" i slutsatsen till "och fortsatte med det", för tydlighets skull. Eller?

Hösttrist


Så verkar det vara dags igen.

Igår hade jag ett område, omkring 5x15 cm på vänster underarm, som var överkänsligt mot beröring. Ungefär som ibland när man är på väg att få influensa och är "öm i skinnet", fast bara på det speciella området.

Under dagen igår försvann det inte, som jag hoppades, utan snarare växte. Idag har det gått över till att det surrar mer än vanligt och känseln är sämre i vänster arm och hand. Dessutom är armen lite slängig - ska man klia sig i örat får man vara försiktig så man inte petar ut ett öga.

Efter att ha fått diagnosen så vet jag denna gång vad det är, vilket gör det lite mindre spooky. Och jag ska ändå till sjukhuset imorgon för att disktuera min behandling, så timingen var ju bra.

Apropå MS så höll lundensiska Active Biotech idag en kapitalmarknadsdag, med direktsänd presentation på webben (ljud och slides). Anledningen var företagets delårsrapport, och primärt fokus för presentationen var MS och deras utvecklingsprojekt SAIK-MS eller laquinimod, som har passerat en fas II-studie med goda resultat.

Hittar de en partner för utvecklingen fram till läkemedel, så kan det bli den första bromsmedicinen för MS som tas som piller och inte som sprutor. Skriv upp mig!

Förhoppningsvis kommer det upp en version på siten i efterhand, för inledningen verkade ge en rätt bra bild av sjukdomen. Jag kom dock in mot slutet, när man på engelska på skön svensk brytning redovisade de statistiska resultaten från studien.

Uppdatering Nu finns presentationen tillgänglig, länkad (eventuellt via registrering) från Active Biotechs förstasida. Det börjar, som sig bör, med en presentation av siffrorna, men ungefär en kvart in i presentationen inriktar sig den mot MS: först marknaden därefter sjukdomen och sedan Active Biotechs forskning.

2003-11-04

Pytt Bellman


Vid en lunch häromdagen kom vi in på USA sådär i allmänhet. Det var de vanliga harangerna: inkrökta medborgare och en blindgalen president.

Jag var ensam mot tre vid bordet, och dessutom politisk paria eftersom jag ens andades förståelse ("Bush är förmodligen en klart underskattad president, av oss svenskar") så jag tuggade extra omsorgsfullt. Just då orkade jag inte diskutera med vad jag trodde var ett resultat av det svenska mediaklimatet.

Men när man läser Andrew Sullivans fiskning av Andy Rooneys avslutning av "60 minutes" (à la Veckans eftertanke i Agenda) så inser man att, ja, journalister är journalister överallt.

2003-11-02

Vad är elakt?


Sedan Ulf Lundell skickade brev till Karolina Ramquist efter hennes recension av "Best of" har jag inte spelat någon av mitt halvdussin Lundell-skivor. Nu har en ny batalj mellan en ung kvinnlig skribent och en framgångsrik äldre man seglat upp.

Det hela började med en bokrecension.
Jag var på samma författarfest som Björn Ranelid en gång. Han satt där med sitt blonda lockiga hår, helt orörlig i en stel pose. Han var brunbränd, renrakad på armarna, iklädd ett LINNE och läppglans.

Medan jag läser "Kvinnan är första könet" ser jag ständigt bilden av Ranelid framför mig, där han satt helt stel, i linne och läppglans.

Det här måste vara den sjukaste bok jag nånsin har läst.

Hade det varit en uppsats på gymnasiet hade den förmodligen fått IG, eftersom det inte är en recension per se. Missuppfattande av ämnet.

Husguden Bengt Ohlsson hoppas att Ranelid inte ska gå till domstol.

För då blir Björn Ranelid vips en representant för patriarkatets dominans över ditten och datten, och Linda Skugge en representant för den feministiska kampen. Ranelid blir Goliat, och Skugge blir David.

Vilket är ett extremt fantasilöst sätt att se saken på.

Som om det inte fanns andra hierarkier.

Som om det inte fanns en kulturvärld där Björn Ranelid är en representant för gubbighet och saggigt kulturetablissemang, och Linda Skugge är en representant för det nya och spännande och popkultur och frisk fläkt och yada yada.

Skugge känner sig ensam och tar på sig offerrollen:

Det är väl mycket elakare att rådissa nån för hans eller hennes arbete än att kritisera ett utseende. Jag blir mycket ledsnare om folk tycker att jag skriver tråkigt än att jag har en stor näsa full med pormaskar. Jag skiter väl i min näsa men jag bryr mig om mitt yrke. [...]

Jag är glad att jag skrev det där om Ranelids utseende (det var inte nån form av hämndakt) för nu kanske det äntligen kan diskuteras varför det bara är manliga författare som ska tas på allvar. [...]

Varför är det okej när recensioner av mina böcker är fyllda av hat? Var är mina försvarare?

Fast hon är alls inte ensam:

Egentligen är det löjligt tydligt: hade Linda Skugge skrivit om Björn Ranelids hårda muskler eller stora balle så hade ingen reagerat så här. Men hon skrev om läppglans och lena armar, och det blev lite för mycket för den maskulina självkänslan.

Linda Skugges brott var inte att såga Björn Ranelids bok eller nämna hans utseende, utan att såra hans manlighet.

Fortsättning följer i ett otal artiklar och TV-program.

Men personligen tror jag att nyckeln ligger i en mening av Linda Skugge:

Det är väl mycket elakare att rådissa nån för hans eller hennes arbete än att kritisera ett utseende.

Duh.

Nej, pucko.

Det skulle kunna ha utvecklats till en ursäkt, men inte.

Imorgon är det jag som går till bokhandeln och handlar Ranelid. Mina Lundell-skivor är till salu för en tia eller två.

2003-11-01

Israel diskuteras


Det har varit en intressant vecka på DN Debatt.

Det började med att man publicerar ett helt stolligt inlägg avJan Samuelsson med titeln "Muslimers hat mot judar är befogat".

Reaktionen mot DN Debatt blev snabb:

Detta är första gången efter andra världskriget som en ledande svensk tidning väljer att trycka en artikel, som utan omskrivningar påstår att hat mot judar är rättfärdigt. [...]

Att skuldbelägga judarna själva för judehatet är en kärnpunkt i antisemitismen.


Natan Sachar menar dock att det är bra att de halvkvädna åsikterna till slut fått ett ansikte, men att det egentligen inte var något nytt:
Så mycken förståelse för slavläger och utrotningar, så mycket förakt för demokratin, historieförfalskning, halvkväden antisemitism och fjäsk och stöd för "progressiva" tyranner, så mycken uselhet och oredlighet har i trettio år flutit i den svenska kulturdebattens huvudfåra - också från författare, politiker och tyckare i framskjutna positioner - att det blir väl salvelsefullt att hävda att vi skulle ha förlorat vår oskuld först häromdagen.


Per Ahlmark, nyligen allmän slagpåse i Svenska Dagbladet, lyfter likaså i DN nivån på israeldiskussionen från stenkastarnas nivå. Och som avslutning(?) på israel-debatten i SvD ber Dov Ben-David om konstruktiva råd.

Det håller inte att Arafat bara fördömer varje självmordsbombare. Denna sommar har han sanktionerat en ungdomsturnering i fotboll, där varje lag är uppkallat efter en självmordsbombare.