Så här länge - men inte längre

Konsekvensdragaren Pernilla Ström skriver en kolumn i DN om huvudstadens infrastrukturiella kris. Bostads- och arbetsmarknad. Trafik. Levnadsomkostnader. Pöbelupplopp. Parkeringsanarki. Kackig lokaltrafik. Argumenten varför hon har lämnat Mälardalen för Lundaslätten radas upp, och jag känner igen flertalet som mina egna.

Stockholm tynar under en inkompetent politisk ledning. I stället för att företräda stadens intressen har den reducerat sig til en medelmåttornas expeditionsministär åt Stockholmsfientliga rikspolitiker.

Jag har sagt det förut: det är inte värt priset att leva i Stockholm, och alltfler kommer att upptäcka det. När de tittar utanför Mälardalen kommer blickarna att landa på Skåne. Välkomna hit.

Det verkar vara medelmåttor i den politiska ledningen här också, och vissa kommuner hämmas av kommunala skatteutjämningstokerier. Men marginalen är större, det finns en felmarginal att tära på, så problemen har inte slagit igenom ännu.

Och det finns styrkor. Allmännyttiga MKB i Malmö har avskaffat kösystemet. Malmö har dubbla motorvägsringleder. Hamnområdet i Malmö är stort som hela innerstan - platt, havsnära, utfylld mark som gjord för framtida bostäder. Och på en halvtimmes avstånd från bron finns Lund, Lomma, Landskrona, Vellige, Svedala, Trelleborg. Till och med Ystad, om man gasar lite. Och där emellan mängder av mindre, stadsnära byar.

Det behöver inte gå åt helvete i Skåne också. Pernilla Ström bosatte sig på Lundaslätten. Det blir snart val igen.

Att styra från baksätet

Den underskattade och petade Bo Lundgren skrev i söndags på den politiska nationalscenen DN Debatt om moderaternas framtid. Han ger en skön uppsträckning av de maktsugna miljöpartiflirtande rödflaggeviftarna i folkpartiet:

Anpassligheten är borgerlighetns värsta synd. När taktiken är att vara en avbild av de socialistiska partierna blir vi bara olika färgstarka kopior som försöker tävla mot originalet.

Politik är en bransch med värderingar som handelsvara. Den som står fast vid, och argumenterar för, sina värderingar har allt att vinna i det långa perspektivet.

Och Lundgren fortsätter sin dans på tiljorna med ett klassiskt liberalt konstaterande:

Det som lägger grunden för ett generöst och öppet samhälle är i stället förutsättningar för alla människor att skapa sig en bättre framtid av egen kraft. [...] Vuxna människor med hälsan i behåll skall inte behöva bidrag för att klara sin försörjning.

Så sant. Samhällets uppgift är inte att göra, utan att möjliggöra.

I Ekots lördagsintervju kunde man höra Riksskatteverkets generaldirektör Mats Sjöstrand. Han sa en del dumt, en del klokt, men hänvisade till resultatet av en enkätundersökning: "När vissa ungdomar tror att barnbidraget betalas ut av FN måste vi undervisa dem." (Citerat ur minnet)

Lundgren säger samma sak: "Det måste göras klart för människor att det är deras egna pengar som sprids av politikerna, inte gåvor från staten."

Det är ingen slump att till synes självklara sanningar är nyheter för många. Det jag inte förstår är varför Rörelsen vill bygga en samhällsordning som vänder människor bort från verkligheten så länge som möjligt.

Sture och Spui?

ER på hydraulknaak kommenterar säkerhetschefens på Svensk Handel användande av Amsterdam som ett varnande exempel.

Jag vet inte om Dick Malmlund har varit i Amsterdam på kvällen, men till dess försvar vill jag säga att det ytterst sällan inträffar att horder med osnutna slynglar driver igenom stan och slår sönder allt som går att slå sönder. [...]

Det kanske har sin förklaring i att många här i A'dam på den anarkistiska vänsterflanken har en förkärlek för pårökta hemmakvällar i ockuperade hus.

Hehe, alla har vi våra ömma tår.

Men jag tycker om att få utifrån-perspektiv, och varför inte från ett holländskt bloggarkollektiv? Hydraulknaak är en av de mest lovande bloggarna på sistone, trots bristen på politik - kanske för att jag delar många av referensramarna.

Måndagseloge

Jag har, sent omsider, anmält mig till blogs.unmade.com, snart weblogs.se.

Jag har varit dålig på att ge respekt, men all heder åt dessa webbens ambitiösa gratisarbetare.

Kredd på det, som di sä'r. (En nim bild med nya loggan som är 32 pixlar hög och jag länkar gladeligen.)

Ikväll är det förresten middag i Malmö. Jag avstår, men ha så trevligt.

Cybergeografi

Jag hade gärna övat mig på kartspel som detta över hela världen. Och med delstater i USA. Och med huvudstäder. Och med lite övriga uppgifter, som befolkning m.m.Ingen som har någon bra länk?

Snart på en webbsida ännu närmre dig

Peter på Nätkreatur tipsar om att norska tidningen Dagbladet har startat en blog.

Den bygger enligt Dagbladets på journalistisk grund och ska inte innehålla personliga infall eller betraktelser från de sju journalisterna som skriver. Synd. Men roligt ändå - när kommer de svenska drakarna loss?

Dåligt ledarskap på alla plan

Göran Persson verkar ha fått ett buffel-återfall i frågan om opinionsbildning inför EMU-omröstningen. Och det är så urbota dumt.

Eftersom vi nu har den ordningen att regeringen fattar sina beslut kollektivt kan jag ha förståelse över att statsministern tycker att övriga statsråd utåt ska följa den officiella linjen.

När Pagrotsky tackade ja till uppdraget som statsråd blev han i första hand en representant för regeringen, inte längre för personen Paggan. Så oavsett vad Paggan tycker, så är det regeringen som talar när han säger något. Och en schitzofren regering i centrala frågor är inte lysande.

Det är chefen Göran Perssons ansvar att göra detta fullkomligt klart för regeringsmedlemmarna, men diskussionen med Pagrotsky, Winberg och de andra borde hållas inne på chefens rum med dörren stängd, och den borde ha hållits för länge sedan!

Vad gäller statssekreterarna så tycker jag att man får stå sitt kast när man anställer såssar. Men är det inte lite konstigt (eller oroväckande?) att statssekreterare har tid över att engagera sig på annat håll...? De borde ju ha det mest tidskrävande jobbet i den offentliga sektorn.

Men om allt detta enbart ledde till att några ledande socialdemokrater känner sig överkörda hade det inte spelat någon större roll. De har ju möjlighet att byta ledarskap på kongressen, gilla läget eller själva ta konsekvenserna och sluta.

Nej, det som är värst är att det ger gödning till offermentalitetsreflexerna i nej-sidan. Många är de revolutionsromantiker som jublar när överheten vill tysta dem, så att de kan fortsätta sin indignerade kamp för frihet. Konspirationsteorierna bekräftas: det är kapitalet som styr. Och minsann om inte George Bush sitter högst upp och dikterar allt! Eller hökarna/judarna/oljeföretagarna som använder presidenten som marionett. Eller hur det nu var, men ut på gatorna och kräv din rätt och reclaima åssånt.

Så SSU:arna i Malmö demonstrerar klädda i svart med svarta munkavlar. Diskussionen och debatten vulgaliseras till kamp, knutna nävar och Che Guevara på väggen.

Debrain the streets

Ord räcker inte till för att beskriva mitt förakt för imbecillerna i Reclaim the Streets/City. Ett "medborgarvittne", som ska bevittna förväntade övergrepp från polisen, uttalar sig hos TT om händelserna i Stockholm. Puckot menar att det är skillnad på reclaimare och reclaimare: vissa vill bara festa och dansa, men andra har "andra syften", oklart vilka.

Det är två helt olika grupper. Man måste skilja på dem, det är väldigt viktigt.

Resonemanget känns igen från andra hänsynslösa projekt, som grafittikramarna. Vissa klottrare vill bara uttrycka sin konstnärliga ådra och försköna tråkiga betongväggar, men andra har andra syften. Man måste skilja på dem, det är väldigt viktigt.

My ass.

Visa mig ett medborgarvittne som vittnar om sabotage och skadegörelse, som ju får betalas av medborgarna, och jag kan tänka mig att lyssna på dem när de beklagar sig över provokativa poliser.

DN rapporterar:

Personalen på restaurangen East vid Stureplan bildade en skyddsmur utanför sin arbetsplats och hindrade den från att bli sönderslagen.

Det hade jag inte trott om tjommarna bakom baren därinne. Nu vet jag var nästa stockholmsgrogg kommer att beställas.

Oljenarkotikum

Min gode vän i Holland har börjat blogga om "saker som faktiskt har hänt". Heja heja!

Låt oss hoppas att han fortsätter!

Jag vill till Lophtet gå!

Lunds tekniska högskola LTH borde vara en av teknikens bastioner i Sverige. De, om några, borde tycka att teknik är ball. De, om några, borde prata passionerat om ingenjören som granne med gud. De, om några, borde vara stolta över att kunna lära ut svåra saker.

LTH har en ny slogan som visar deras självuppfattning:

Utbildning och forskning
för miljön i världen
kommunikation
och livet självt

Herrejävlar, det låter som en språkrörsutbildning!

Visst, civilingenjörer gör allt och lite till, men en förutsättning och ett gemensamt intresse är en förståelse för tekniken, ett intresse för naturvetenskap, en talang för matematik.

Varför är "teknik" ett fult ord?

"Lunds miljökommunikationsskola för livet." Mesar.

Alltid redo de la France!

Det finns inget som lite hederlig franco-bashing för att lysa upp en dag!

Om jag fick en krona varje gång...

Tjatet om "The Office" är nästan uppe i "Six feet under"-klass, men det är verkligen bra. Nytt avsnitt på TV2 halv tio ikväll.

Vi fick hela serien i en BBC-utgåva skickad från vänner i London i höstas. Min kära sambo klarade inte av att se ens ett halvt avsnitt. Det påminde för mycket om hans jobb... så bra är det, kontorsråttor varnas härmed.

Men alla ni anti-amerikaner där ute borde passa på: detta är en serie som bara kan komma från UK med sin historia av "stiff upper lip" och en kollektiv panisk skräck för sociala pinsamheter. Fenomenet är välanalyserat av John Cleese och utnyttjat exempelvis av Basil Fawlty. Och Dilbert lyser med sin frånvaro.

En dansk, en stockholmare och två lundensare

Jag var på seminariemingel på Malmö högskola igår. Högskolan ligger på ön "Universitetsholmen", så Stadsbyggnadskontoret i Malmö har uppenbarligen länge haft höga ambitioner för Malmös akademiska profil.

Mobiloperatören 3, tidigare Hi3G, bygger sin affär på i-brist-på-annat-tid enligt företagets chefredaktör Erik Hörnfeldt. När man har en kvart, tjugo minuter över ska man titta på videosnuttar på mobilen.

Hörnfeldt har bakgrund från bland annat Expressen, som ju bygger sin affär på samma sak. Kvällstidningar läser man när man har I-brist-på-annat-tid, när man söker förströelse eller diskussionsämnen till kaffepausen. På tåget eller tunnelbanan (hey, det är ju stockholmare som snickrar powerpointarna), när man sitter på flygplatsen eller i taxin.

Fotboll är det givna exemplet på mobil video, och Beckham är den enda profil som mobiltjommarna verkar känna till. Fast 3 använde bara Beckhams namn, alla matchbilder har ju Vodafone-loggor.

Utmärkte Thomas Frostberg från Rapidus ställde frågor efteråt, och på frågan hur 3 skulle locka över honom, som inte var det minsta intresserad av sport och inte hårdberoende av p0rr, hade Hörnfeldt inte något svar.

Har de ingen marknadsavdelning på 3? Fast med det namnet är kanske frågan dum. Och är det bara jag som tycker att den grafiska profilen påminner om Monster?


Eftermiddagens huvudnummer var Jonas Birgersson som har en för mig svårförståelig ikonstatus här nere. Men det är klart, jag var ju i Stockholm när det begav sig.

För ett par år sedan var jag och Peter på konsert med Marilyn Manson på Hovet i Stockholm. Vi var mest lite nyfikna och satt långt uppe på sittplats.

Framför oss satt två ambitiösa killar uppsminkade som MM-kopior i långa skinnrockar. Riktiga fans. Riktiga fans som inte hunnit köpa bra biljetter i tid för att få ståplats.

De ville så gärna vara där nere framför scen, inom räckhåll för Mansons spottloskor. Men de satt på femtonde raden och undertryckte sin önskan att headbanga, hytta med nävar och stampa med fötterna. När hitlåtarna kom mot slutet, då brast kontrollen och de ställde sig upp och headbangade, hytte med nävarna och stampade med fötterna.

Igår satt två högskolegrabbar till höger om mig när Birgersson var på scen. Det påminde om konserten på Hovet. Killarna såg ut att vilja ställa sig upp och jubla rätt ut vid varje skämt Birgersson klämde. De fyllde i halvhögt när Birgersson pratade om världens mest populära webserver som dessutom är gratis ("Apache..."). De räckte upp handen vid frågan vad IBM:s WebSphere är.

Jonas Birgersson är en relativt underhållande talare som gav sitt tal på repertoaren just nu - hemsnickrade långtidstrender med just ingen koppling alls till dagens tema. Mannen saknar allt vad självdistans och ödmjukhet heter, och arbetar fortfarande på att bygga myten om sig själv.

Påskpaus de luxe

Hej igen!

Mitt uppehåll från Drullestigen blev lite längre än planerat, men jag är tillbaka hemma och tillbaka online. Det var sköna dagar, jag känner mig bättre än någonsin sedan början av november.

Det är skönt att vara här, i vilket fall.

Om folkrätt

You know, if you paw through the reams of resolutions put forth by the UN, I’m sure you’ll find one that outlaws special jails for children, too. I’m no longer interested in reading the arguments of people who regard a war that empties the children’s jails as a greater evil than the jails themselves. And I don’t share their horror for the word “illegal,” particularly in the context of international law.
Is the worst thing about modern-day slavery its illegality? Or the fact that it’s slavery?

Naturligtvis är det James Lileks.

Bra karl reder sig själv

I söndagens Sydsvenskan finns ett reportage om föreningen Trygg i Bjärnum, ett modernt medborgargarde som finns, iakttar och rapporterar. En av medlemmarna slår det ömma huvudet på den rostiga spiken:

Jag slutade som ordningsvakt och avundas inte det arbete dagens poliser har. I själva verket skulle det behövas minst en polis med lokalkännedom i varje by häromkring. Men i väntan på det måste vi själva slå vakt om vår trygghet. Det gör vi nu.

Bjärnum norr om Hässleholm har 2800 invånare.

När staten inte lyckas sköta ens nattväktarstatens minimala uppgifter blir resultatet extremt frustrerande, och den naturliga slutsatsen att välfärdsstaten uppenbarligen gapar över på tok för mycket och borde begränsa sina ambitioner. Lite och bra hellre än mycket och dåligt.

Polisen i Malmö hoppas efter åtgärder planerade till hösten kunna utreda ungdomsbrott inom de lagstadgade sex veckorna.

När medlemmar av den uppväxande generationen blir utsatta för brott finns långsiktiga vinster att tydligt visa att systemet fungerar. Det stärker rimligen tilltron till rättssamhället hos brottsdrabbade unga medborgare på väg in i samhället. Desto allvarligare att man, trots uttalade ambitioner, inte lyckas följa upp detta inom ens rimliga tider.

Resultatet blir farligt: dubbelt besvikna drabbade ungdomar; dubbelt nöjda kriminella slynglar. Extrapolera det, och framtiden ser dyster ut.

Ett historiskt arv

Folkpartiet viftar med röda flaggor och arbetarslagord från tidigt 1900-tal. Detta för att visa att socialdemokraterna inte längre står kvar vid den arbetarmoral och den historia man kommer att hylla i talen på torsdag, utan det är folkpartiet som är dagens arbetarparti. Tanken är måhånda god, genomförandet suger definitivt.

Kanske är det bara jag som är överkänslig mot röda flaggor.

Någonstans löpte den socialdemokratiska Rörelsen amok i sin kravställariver, och glömde att varje rättighet balanseras av en skyldighet. En rätt som inte även ger en plikt är ett privilegium, något som var adelns kännetecken men som nu väl är förbehållet kvinnliga professors- och styrelsekandidater.

Nu när stora delar av vänstern har villat bort sig i kravställarivern och flyr allt vad egenansvar heter är det förvisso klokt att lyfta fram kravsidan av myntet.

Socialdemokraterna har tappat kontakten med vad man säger är sin stolta historia, de ursprungliga värderingarna som man älskar att hänvisa till vänder man sig idag emot. Detta hyckleri förtjänas att lyftas fram.

Och visst finns det en gemensam historia emellan liberaler och socialdemokrater, men det är en historia som Rörelsen idag helt har lagt beslag på. Men det har alltid funnits en skillnad på liberaler och socialister, även om vissa mål ibland varit gemensamma, och att som folkpartiet presentera sig som bärare av den socialistiska arbetarideologin är stolligt.

Det brukar bara vara på yttersta vänsterkanten man ser syfte i att käbbla om vilken bokstavsförkortning som är mest renlärig.

Gärning ger konsekvens

Stockholm ska testa dynamiska farthinder, med inspiration från liberala Holland. Det verkar riktigt smart, om fartkameran visar att du kör över 30 kommer halvecimeterhöga hinder att dyka upp i vägen och ge en obehaglig och bilslitande upplevelse.

Jag vet inte riktigt hur vänstern kommer att hitta argument mot detta, men det går säkert att hitta på något. Det fundamentala problemet ligger förstås i att bilvägarna i och runt huvudstaden är underdimensionerade och ideologiskt bakbundna. Ibland känns det som att miljöpartiet har kopplat grepp om hela landets infrastruktur. Pengar som plockas från vägar kastas på korkade järnvägsprojekt, och bara hårdblundande miljöpartister i gamla bilar kan glädjas.

Potentiell påskpaus

Jag kommer att vara på resande fot under nästa vecka, och kan inte garantera att bloggeriet kommer att upprätthållas.
Ha en trevlig helg, och en trevlig påskvecka.

Veckans Bengt Ohlsson

Veckans ord är råttig.
Veckans stycke är:

Men det är som med allt annat. Man kan inte plocka ut det som är bra. Man får skiten på köpet. och om man är Årets Homie och lovordar klottret på betongmurarna, då får man också klotter på bergknallarna och lönnarna. Och klotter på alla funkiskuberna längs Drottningholmsvägen. Och klotter på bilen. Och snart också vattenfast klotter, på vågorna över Riddarfjärden.

Läs det hela.

They will be slow to forgive and they will never forget

Jag minns dessvärre inte varifrån jag fått länken, men denna uppgörelse med fransmännen av William Rees-Mogg i Times är läsvärd.

"If you do not fight the war, you will not control the peace." Nej,just det.

Och den här golvsopningen som Colin Powell gör av en journalist från det gamla Europa är på gränsen till rolig, hade inte ämnet varit så allvarligt.

Politblog efterlyses

Erik Stattin har hälsat på Drullestigen, och har blivit rådgivare till folkpartiledaren Lars Leijonborg:

Starta en webblogg, Lasse. Hela den svenska bloggosfären kommer att rösta på dig. Vi är typ 200 stycken.

När jag blir riksdagsman ska jag blogga. Se det som ett första vallöfte.

Andrew firar

Andrew Sullivan skrev bra igår:

This is an amazing victory, a victory over a monster who gassed civilians, jailed children, sent millions into fruitless wars, harbored poisonous weapons to threaten free peoples, tortured thousands, and made alliances with every two-bit opportunist on the planet.

It's a victory over those who marched in the millions to stop this liberation, over the endless media cynics, over the hate-America crowd, and the armchair generals. It's a victory for the two countries in the world that have always made freedom possible and who have now brought it to another corner of the world made dark by terror. It's a victory for the extraordinary servicemen and women who performed this task with such skill, cool, courage and restraint. It's a victory for optimism over pessimism, the righting of past wrongs, the assertion of universal truths against postmodern excuses, and of political leadership over appeasement.

Celebrate it. Don't let the whiners take this away from you or from the people of Iraq.

Det ligger en del i det.

Och missa för allt i världen inte Anders, som haft några lysande inlägg idag och igår. Per Ahlin, Robert Fisk, George Bush och slutligen årets osmaklighet från Jan Guillou som visar hur otäck den mannen är. Blundar man hårt nog ser man inget.

Ännu en mikroöverraskning

De kamouflageklädda männen och kvinnorna från USA och England firas på Iraks gator. Det är en härlig syn och fantastiska bilder - väntade, vackra, välkomna.

På svenska nyheter är kriget redan färdigt. Klappat och klart. För att visa vilken stor dag det var igår förlängdes Aktuellt till en timme! Nu ska landet byggas upp, och den svenska vänstertyckarbilden är... paradoxal. Självfallet ska FN nu administrera återuppbyggnaden av Irak. Fast ibland ska bara alliansens krigande medlemsstater betala. Dock: alla ska få ta del av oljeaffärerna. Men intäkterna ska gå till det irakiska folket.

Nyheten ligger i att vissa ifrågasätter totalansvar hos detallraheligasteochofelbara Förenta Nationerna, snarare än att några regeringar förutsätter att FN ska få ens tycka till i frågan efter att "världssamfundet" togs till fånga och förlamades av Frankrike, Ryssland och Kina.

Det som är bland det mest påfallande med detta krig är att det i mikroperspektivet utvecklas i stort sett tvärt emot vad analytiker och journalister tror. I makroperspektivet får vi alla rätt - en överväldigande seger för den moraliska, tekniska och strategiska övermakten. Men i detaljerna en massa överraskningar; från hur kriget inleddes till hur länge Bagdad var omringat och "belägrat".

Det är därfår svårt att sia om framtiden. Under tiden kan vi titta på jublande irakier, bäva för vad för råttbon som dyker upp under stenarna som vänds, men kanske inte ropa hej riktigt än.

Vad väntade ni på?

Statsministern tycker på text-TV att marinsoldater på Bagdags gator är "underbart", men säger att det är synd att inte irakierna själva välte tyrannen utan att det skulle till en invasion som strider mot folkrätten.

Göran Persson är tillbaka som den diplomatiske katastrof han var innan han började härma Tony Blair, en efterapning som slutade när GP vek sig för Theorin & Co och började svamla om folkrätt.

Tortyrkammare, barnfängelser, ohyggliga vittnesmål - Husseins regim var byggd på skräck och våld. Det gick att blunda för - med folkrättens stöd - så länge våldet begränsade sig till irakierna, men efter elfte september flyttade sig våldet till andra länder. Då kunde man äntligen motivera ett hunsande av Hussein.

En dålig idé en gång till

Regeringen fintar bort inte bara alla tidigare protester utan visar på ett rent oförskämt sätt vilka som är de viktigaste opinionsbildarna så länge S sitter vid makten - fackförbunden. Protesterna och demonstrationerna från småföretagen spelar ingen roll, det var fackets gnäll som gjorde att regeringen drog tillbaka förslaget om att låta arbetsgivarna stå för en del av ersättningen till långtidssjukskrivna. Och det var när facket fått något köttben och snällt tystnat som förslaget smygs tillbaka.

Jag trodde tidigare att arbetslivsminister Hans Karlsson skulle kunna trycka igenom förslaget ändå - men det här är ju ett smartare sätt. Att anfalla de mobiliserade företagarna i ryggen är inte snyggt, men i (den socialdemokratiska versionen av) politik och (den irakiska versionen av) krig är allt tillåtet.

Det jag inte förstår är varför alla föreningar för kroniskt sjuka är så tysta. Har man fastnat i bidragstänkandet? Analyserar man inte de långsiktiga effekterna? Använder man inte modellen att alla är förnuftsmässiga spelare på en marknad? Vi vet att socialdemokraterna inte tror på dynamiska effekter och spelar förvånade när reformer blir dyrare än väntat. Men intresseorganisationer för just de personer som kommer att åka på pumpen i det korta skedet, för de som inte kommer att få något nytt jobb eftersom de har haft en hög sjukfrånvaro tidigare, dessa organisationer tycker mest ingenting. Vad driver de för frågor, egentligen?

Jag begär inga lagstadgade förmåner, jag ställer inga krav på inkvotering av sjuka - jag vill bara att staten ska låta marknader fungera på egen hand, så att jag kan få eller inte få jobb på mina personliga meriter. Det jag minst av allt behöver är ytterligare en minuspost.

Den blinde leder den döve

Vad håller tomtarna i styrelsen för Sveriges Radio på med?

Som jag minns det var det en facklig representant i styrelsen som i förväg gick ut och meddelade att styrelsen var enig om en ny VD-kandidat, Joachim Berner. Något säger mig att det inte var en slump att det hände precis i samband med förtalsrättegången med Gudrun Schyman mot Expressen och Berner.

Plötsligen fick fackföreningarna kalla fötter, och styrelsen ändrade sig.

Det måste vara årets mest inkompetenta försök till rekrytering. Tar man inga underhandskontakter? Pratar man inte med de förvisso absurt viktiga fackföreningarnan i förväg? Eller har fackledningarna helt enkelt ingen koll på hur många Schyman-vänner de har som medlemmar?

Den journalistiska politiska slagsidan visas förresten tydligt av vad en utrikeskorrespondent säger om Joachim Berner i DN:

Hans namn mottogs i Radiohuset med ungefär samma entusiasm som de amerikanska styrkorna i irak. Men sådant kan ju förändras snabbt - vilket vi inte minst sett i Saddam City

Vad menar kvinnan?

Att journalisterna på SR är lojala med sin nuvarande VD enbart på grund av uttalade livshot, men som kommer att dänga sina sandiga sandaler i ansiktet foton av Lisa Söderberg när hon väl har försvunnit?

Den ljusnande framtid

Dagens kulturdel av DN ger som alltid ett brett prov på antiamerikanism.

En författare menar att intellektuella svenskar ska protestera mot "två galningar från olika kontinenter" som vill "förstöra vår värld". Och det är inte Saddam Hussein och Roberg Mugabe han menar.

Vi kan läsa om skådespelare som tillsammans med dubbelmoralens förkämpe Gudrun Shyman och andra kulturarbetare (detta ord! detta begrepp! så vänstersunkigt!) läsa dikter om "de allierades skuld, på temat att först skapar de Saddam och Usama bin Ladein och sedan ska desamma utplånas, men det är bara folket som får betala".

Vi får till livs uppsatsen med rubriken Det vita USA slår tillbaka och förstår oss att de intellektuellt och moraliskt självklara protesterna mot positiv särbehandling i USA i själva verket är underblåsta av en dubbelmoralisk president som själv blivit särbehandlad vid antagningen till Yale.

I nyhetsdelen kan vi se exempel på andra delar av antikrigs-spektrat: en artikel om protester mot vapenexport illustrerad av två bilder. En bild visar tre stolta kamrater iförda palestinasjalar, den andra bilden visar några flickor på marken med rödfärg lite chiqt i ansiktet.

Och i klungan bakom, med uppdragen huva och hållning som resultatet av en hostattack, en yngling med en röd flagga i handen. På flaggan finns hammaren och skäran, en stjärna och vad som verkar vara en bild på Lenin. Mysigt. (Tydligare bild i tidningen.)

Efter det ger det perspektiv att läsa James Lileks.

Victorious in life

När de brittiska trupperna slutligen rullade in i Basra mottogs de av några jublande irakier, bland dem engelskläraren Saad Ahmed:

We have been waiting for you for a long time. We are now happier than you. You are victorious as far as the war is concerned, but we are victorious in life. We have been living, not as human beings, for more than 30 years.

Länk via Instapundit.

Lars Leijonblog

Folkpartiledaren Lars Leijonborg gick nyligen ut med helsidesannonser i dagspressen där han gjorde reklam för vad jag förstod skulle vara en ny partiledarblog. Tjänsten kräver registrering av mailadressen, och att man därigenom tar på sig att bli "rådgivare" åt Lars Leijonborg.

Väl registrerad (vad gör man väl inte i sanningens tjänst!?) får man ta del av en upphottad version av Leijonborgs nyhetsbrev med en möjlighet att svara på frågor som exempelvis:

Det sägs ofta att LO:s ställningstagande har stor betydelse för hur det ska gå i folkomröstningen om euron. Vad tror du?

Ett ja till euron från LO krävs för att det ska bli ja-majoritet

Vad LO tycker spelar inte någon avgörande roll

Vet ej

Frågorna (allt som allt sex stycken) rör ämnena "euron och buffert" samt "löftessvek".

Det lutar åt att vara politik genom populism; att inte vilja leda utan gladeligen följa. Å andra sidan är det ju intressant att försöka få väljare att axla sitt ansvar och tycka till. Vi får se hur det utvecklas.

Gentjänster

Den informativa och upplysande sidan om cocktailsemlan länkar tillbaka till Drullestigen. Så är det på internet, som en helt egen värld.

Är det för sent att göra en cocktailsemla till helgen? Det tror jag inte. På med förklädet bara.

The Bältros

David Letterman är tillbaka även på ZTV efter ett par långa veckors sjukdomsfrånvaro, och herrejösses vad proffsig han är. Varje vardag året om sänds en Late Show, och kvalitén imponerar.

Ungefär som Fox News, som man på förmiddagen kan se på kanalplatsen för TV8/History Channel i varje fall hemma hos mig. Att i direktsändning lyckas producera TV med ett otal inblandade, utspridda geografiskt över hela världen och detta med färre tekniska missar eller pinsamma tystnader än en normal Rapport-sändning är imponerande. Och förmiddagens sändning här hemma är nattskiftet i USA.

Ibland är det synd att vi bara är nio miljoner.

En kedjas styrka

Jag tog bort länkarna till vissa bloggarkollegor tidigare, främst därför att jag tappade intresset för vad de skriver. En snabb kontroll visar att jag delvis gjorde ett bra val.

Skeptikern om president George Bush: "Han verkar blint följa den utstakade krigsplanen och tro att den är den rätta."

Skeptikern känner alltså till krigsplanen och huruvida den förändrats.

Skeptikern fortsätter: "Har nu personerna bakom presidenten tappat kontrollen över sin frontman? Det verkar inte bättre." Och därefter: "Om Bush Jr. nu kliver över gränsen till fullt utblommad fanatism så är det inte omöjligt med ett nytt världskrig." USA:s presidenten är alltså ett snäpp iväg från att bli galen.

Om svensk inrikespolitik analyserar skeptikern att om skeptikerns tilltänkte moderatledare Reinfeldt är okarismatisk som Lundgren "kommer nog Moderaterna ha svårt att klara sig kvar efter nästa val". Mnja.

En blindgalen amerikansk president och moderaterna utanför riksdagen. Analyserna imponerar inte.

Jonas Söderström på Blind höna hade också en länk i marginalen tidigare. Numera skriver Söderström analyser där han säger att om Saddam Hussein överlever innebär det det värsta militära fiasko USA någonsin upplevt, och det skulle utplåna George Bushs framtida karriär. Han är iofs redan president. Karriären är klar. Men det är sant, en Saddam på rymmen innebär nog att presidentens chanser att bli kulturchef på DN försvinner i tomma intet.

Matsa på Klocklös i tiden har en Kent- och sportpassion som jag inte till fullo delar. Men länken till Sveriges vackraste enskilda väg tackar man för.

Fast den blinda hönan är ändå värd att titta på ibland. Liksom Skeptikern och vid utspridda tillfällen den förmodade rojalisten på Förvetet. På samma sätt som det ibland är intressant att läsa vänsterledarsidor eller Göran Greiders skriverier. Man tror uppenbarligen på det man skriver. Till skillnad från den vänstervridna oanalyserade populism som färgar mycket annat av svenska medier lite sådär i bakgrunden, ofta förpassat till bisatser. Och vi har ju haft ett par givande diskussioner.

Så på något sätt ska jag försöka få in länkar till bloggare på svenska på något sätt igen. En redesign, kanske? Särskilt nu när Xipe verkar släppa ärans och hjältarnas språk blir informationsdesignen ologisk.

PS.
Anders är tillbaka efter semestern.

För en regnig dag

Jag vet inte hur jag lyckades missa denna intressanta artikel från i höstas i The Weekly Standard om ideologin bakom Saddam Hussein.

Länken kom från Tech Central Station tillsammans med insikten att ideologier som bygger på tesen att makt ger rätt, som nazismen, kommunismen och irakiska Baath-partiets idéer, kan besegras både intellektuellt och reellt genom vapenmakt.

Om det intellektuella fundamentet bygger på den starkes rätt faller alltihop som ett korthus när man får rejält på pälsen.