2003-03-31

Vår nya, vackra värld



Mikael Hörnqvist, forskare och idéhistoriker vid Uppsala Universitet drar en i en understreckare i Svenska Dagbladet den inte alldeles dramatiska slutsatsen:

"Mycket tyder på att gårdagens politiska visdom - som lärde att hoten mot den globala säkerheten bäst avvärjs genom maktbalans och överläggningar i FN:s säkerhetsråd - under de nya säkerhetspolitiska förhållanden som uppstått till följd av attentaten den 11 september är att likna vid politisk dårskap."


Inte bara politisk dårskap, utan i praktiken självmord skulle jag säga. Men vad säger då de svenska statsvetarna, vad är dagens politiska visdom?

Hörnqvist ser en möjlig framtida maktbalans mellan USA, internationell media och den globala "fredsrörelsen".

Tack till Xipe för artikeltipset. Kanske är det dags att hålla ett öga på Svenska Dagbladet igen.

2003-03-28

Om Demokratisk Imperialism



I senaste Policy Review tar Stanley Kurtz en färd till Indien för att hitta en historisk förebild till demokratiseringen av Irak.

Kurtz ställer sitt hopp till två saker, återvändande liberaliserade exilirakier och "blandstyre" för att få ett på kort sikt stabilt och på lång sikt demokratiskt Irak. Blandstyre, en blandning av auktoritär despotism (eller amerikansk ockupation, som vänstern kommer att kalla det) och gradvisa demokratiska reformer.

Samtidigt bjuds vi på en intressant skildring av skillnaden i synsätt på reformer i Indien mellan den kulturkonservative Edmund Burke och utilitaristen James Mill.

"Both schools understood what modern Americans forget: that too-rapid democratization in the absence of cultural prerequisites can be dangerous."


Det var sonen och liberalen John Stuart Mill som skulle ge sig på försöket att hitta en väg framåt, och göra det genom att minska skillnaderna dem emellan.

Den nutida parallellen till diskussionen om Irak finns där:

"The lesson in all this is that there is no single correct way of democratizing Iraq. Some elements of the Bush administration prefer to work through traditional Arab elites, while others remain intent on relatively rapid democratization. (No doubt, both positions are considerably more nuanced than this.) So the nucleus of two competing administrative schools for a postwar occupation is already in place. Only time will tell how to plot a course between the two approaches. [...]
John Stuart Mill’s administrative flexibility and synthesis is the model."


En period under en "upplyst imperialistisk despot" är, enligt J.S. Mill, övergångslösningen för ett "ociviliserat" samhälle som ska demokratiseras. Det är alltså inte illiberalt, utan en förutsättning för att lyckas utveckla ett liberalt samhälle.

Det är ingen enkel fråga. Men den är ack så viktig.

"An American occupation of Iraq would be motivated and justified as self-defense. The dual advent of nuclear proliferation and terrorism has made the creation of an authentic democratic culture in the Arab world essential to the survival of the West."


Vi tvingas ställa in oss på att det kommer att ta tid. Sann demokrati växer fram långsamt. Det går inte att bomba fram demokrati, men det är ibland nödvändigt att bomba bort demokratins hinder. Låt oss hoppas att den fria världen löper hela den långa, taggiga och slaka linan ut.

Att skyffla problem


Peter Wolodarski skriver på dagens ledarsida i DN att en sänkning av sjukersättningen blir oundviklig när arbetsgivarna tvingas omförhandla de avtal som betalar upp sjukersättningen till 90% i och med att de tvingas stå för 25% av sjukpenningen, ett ämne som jag kommenterade igår.

"Arbetslivsminister Hans Karlsson har vid olika tillfällen försökt försvara denna nyordning, bland annat genom att konstatera att de personer saken gäller redan står sist i alla anställnigsköer. Och visst: handikappade, kroniskt sjuka och äldre kvinnor har det inte lätt på dagens arbetsmarknad. Men det är knappast ett argument för att ytterligare försvåra deras situation."


När den avtalade uppförsäkringen försvinner sjuker ersättningen till många sjuka från 90% till 80%, och minskningen av sjukfrånvaron följer naturligtvis. Det fina i kråksången är att regeringen behöver inte stå till svars för att ha minskat ersättningsnivåerna.

"Hans Karlsson kan fortsätta att säga att 'de sjuka ska inte jagas'. Och när invändningarna halgar är det bara att svära sig fri och svara att det minsann var näringslivet som gjorde det mindre lönsamt att vara borta från jobbet."


Regeringens dilemma var: hur sänker man ersättningen, utan att få skulden för att sänka ersättningen? Wolodarskis teori om regeringens lösning är intressant.

UPPDATERING: Regeringen drar tillbaka förslaget. För denna gång.

Veckans Bengt Ohlsson: fittla


Veckans bonus-B.O. är ett intryck från en antikrigsdemonstration på Sergels Torg:
"Tuppkammarna stod som spön i backen. Krigsmålade tonårsbrudar med spindelben och skinnrockar. Och en fotsoldat ur rutinvänstern som läste från stolparna på papperet."

2003-03-27

Monarkin som rann ut i sanden


ThorvaldFörvetet lovade vid ett par tillfällen att förklara förtjänsterna med en hemsnickrad form av monarki. Jag tyckte att det vore uppfriskande med någon som tänkt och ändå kommit fram till den konventionella sanningen att kungen är bra, något som Thorvald inte tyckte om.

Kanske kom verkligheten emellan. Fast om den konstitutionsanalytiska förmågan är i klass med den empatiska kan det lika gärna vara.

Att blunda för individen



Arbetslivsministern, målaren och forne fackpampen Hans Karlsson fäktar för ett förslag om att arbetsgivarna ska få stå för en fjärdedel av sjukersättningen till den anställde.

Tanken är, som jag förstår det, att företag ska ges incitament att förenkla för anställda att vara deltidssjukskrivna och att bedriva aktiv friskvård för personalen. Samtidigt vill man straffa de företag som har en hög sjukfrånvaro.

Företagsorganisationerna har förståeligt nog reagerat på det vansinniga förslaget, och ministern gör sitt bästa för att försvara det. Eftersom han bara har att argumentera emot gnälliga kapitalister är det en munsbit för en välträndad sosse.

Men människor blir inte bara sjuka på jobbet. Människor äter fet och onyttig mat på restaurang, de pussar på sina snoriga ungar på dagis, de tar på sig vårjackan för en solig dag i mars, de blir påkörda på gatan, de drabbas av ärftliga och oförklarliga sjukdomar dygnet runt.

Det finns mängder av människor som lider av handikapp eller kroniska sjukdomar som ibland gör att de inte kan arbeta - reumatiker, diabetiker epileptiker bland andra.

Hur ska jag kunna förklara mina drygt halvårslånga luckor i mitt CV annat än genom att säga som det är - att jag har MS och att när jag får ett skov kan det ta månader innan jag är någorlunda på benen igen. Jag är glad om jag idag blir övervägd för en rekrytering på de premisserna - att arbetsgivaren i framtiden ska betala min sjukfrånvaro stärker inte mitt fall. Hur man kan tro att detta ska hjälpa långtidssjukskrivna att få jobb är för mig en gåta.

2003-03-25

Svenska tyckare


Göran Greider är en outsinlig källa till dumheter. Nyligen skrev han en kolumn i Metro:

"Den fredsrörelse som över en natt uppstått i alla världsdelar och som fått miljoner människor att ge sig ut på gatorna är inte präglad av aningslöshet eller tungomålstalande fredsvilja: denna fredsrörelse uttalar inte sitt nej till kriget för att den försvarar den anfallna Irakregimen, alla vet att Saddam Hussein är en skrupelfri mördare. Nej, detta Nej till krig - som det står på märket jag bär på täckjackan - har inga andra hjältar än civilbefolkningen, vare sig den återfinns i Bagdads slumkvarter eller i norra Iraks kurdiska städer."


Huh? Om "alla vet att Saddam Hussein är en skrupelfri mördare" (är det bara jag som tycker att det låter som att fredsmicklarna har tröttnat på att höra hur elak Hussein är) och hjältarna är civilbefolkningen - varför då inte applådera det krig som har som uttalat mål att avväpna regimen och befria folket?

Ulf Nilsson skriver i samma tidning bara någon dag senare.

Vem är egentligen idiot?


Är det någon som minns SVT:s program Tredje makten som gick förra sommaren? Det var en svensk variant av Michael Moores pseudodokumentärer, vänstervriden knaspropaganda sanktionerad av statstelevisionen.

Programmet uppmärksammades, förutom för sina infantila inslag, när det avslöjades att Hells Angels planerade en attack mot en av programledarna och när man i efterhand bad om ursäkt för ett antisemitiskt inslag som fått kritik från flera håll.

Om ni inte minns är det ingen förlust. Det var osedvanligt osmakligt.

Programmet Tredje makten har nu fällts för partiskhet av Granskningsnämnden för radio & TV.

Enligt chefen för programsekretariatet på Sveriges Television var Tredje makten en programserie "med utgångspunkt att nalkas stora som små samhällsfrågor utifrån nya infallsvinklar än de gängse". Tjena. Programmakarna själva vill att tittarna ska "skaffa kunskaper, använda dem och avstå från att bli försoffad".

Kunskaper? Låt oss se vad för kunskaper programmet förmedlade; i beslutet från Granskningsnämnden finns en utskrift av delar av inslaget:

Bilder av Hitler visas. Bilder från koncentrationsläger
"Européerna dödar och skymfar judarna. Ja, just det, européerna. Det var inte bara Hitler och tyskarna. Européerna har en lång antisemitisk tradition som sträcker sig århundraden, ja årtusenden, tillbaka i historien.
Och även under andra världskriget så visste ju Churchill och resten av grabbarna hela tiden vad som pågick i Tyskland men de valde att försöka diskutera bort det. Sätta sig ned och prata med Hitler.
Så européer förnedrade, förföljde, våldtog, rånade och till och med gasade judarna. Och sedan så sopade de bort problemen genom att ge dem en liten söt present – ett helt land. Jag vill också ha ett eget land som jag kan leka med."


Lögner på rad, men det är långt ifrån färdigt än:
Bilder av bombade hus, skadade barn och George W Bush
”Brott mot mänskliga rättigheter, brott mot Genève-konventionen, brott mot alla konventioner. Den helige fadern USA bryter dem, den ännu heligare Gudasonen Israel bryter dem. Allt är tillåtet för de två odödliga heligheterna. Och det blir heller inga allierade invasioner för att stoppa deras förbrytelser. Här räcker det med sju Ave Maria
och vi blir alla nöjda."


Slutligen ställs den retoriska frågan "vem är egentligen terrorist":
"Jag är trött på er alla. Jag är trött på era anklagande blickar, jag är trött på skenhelighet. Vem är det egentligen som är terrorist? Väst livnär sig på öst och när de försöker försvara sig mot väst ja, då kommer USA och är en liten väktare och bombar sönder dem så att de tystas. Vem är det egentligen som är terrorist här?"


SVT menar att inslaget inte är opartiskt. Redaktionen hävdar att inslaget är "en relevant och vedertagen - om än hårddragen - beskrivning av hur historien utvecklat sig från andra världskriget fram till idag. Men, och det är det kontroversiella, det är en mörkhyad man som med ett personligt språk berättar historien." (Min kursivering.)

Nej, det kontroversiella är inte att dravlet ovan presenterades av en egyptier i arabiska kläder på en vit springare, utan det kontroversiella är att SVT basunerar ut sin variant av "den vedertagna historiebeskrivningen" och hävdar att man gör det för att "provocera tittarna till reaktioner". Det är måhända kontroversiellt att SVT försvarar eländet. Det är kanske kontroversiellt att tre av de sju granskningsledamöterna ville fria inslaget ovan. Men mest är det väl ett tecken på vänstervridningen inom statsmedia.

Än så länge har det inte kommit någon pressrelease från SVT, men det kanske är på gång.

2003-03-24

Grym tisdag?


Vi har passerat vårdagjämningen, vilket innebär att vi nu har mer ljus än mörker i ett halvår. Tack för det!

Nyligen var det även fettisdag, fastlagsbullarnas högtid. Jag har tidigare varit mest förtjust i Konditori Lundagårds variant, som blandar mandelmassan i grädden på ett smart sätt. Men frågan är om inte cocktailsemlan är den ideala fastlagsbullen!?

Den verkar håll- och gapvänlig och ger, enligt uppfinnarna, "en något mjukare och mer balanserad smakupplevelse".

Söndagens kafferep är räddat!

Back in Black


Tillbaka efter ett oplanerat veckolångt uppehåll. Jag beklagar tystnaden; anledningen var tekniska problem, skumma stickningar i fingrarna när jag använder min bärbara dator och slutligen nyhetsberoende. Ska införskaffa ett externt tangentbord och fortsätta sköta mig med uppdateringar varje vardag, för ert och mitt nöje, inspiration och tankeutveckling.

Under tiden har jag hittat till Anders' relativt nya, ilskna och klart läsvärda blog bloggie style (tack till Erik Stattin).

Anders är det roligaste färska tillskottet till de svenska bloggarna, och jag ser fram emot att följa skriveriet framöver.

"Världen hatar USA därför att det är framgångsrikt. Därför att det inte gör som Marx sa, går under, utan istället fortsätter att bli allt mer framgångsrikt. Därför att det inte vill ge upp sin makt till andra som vill ha den men inte förtjänat den. Därför att det har ryggrad att göra det som man själv inte vågar, nämligen att stå upp mot dem som hotar ens existens. Därför att det är starkt och kan försvara sig. Och därför att det står för obsoleta ideal som frihet, heder och individualism."


Missa inte hans fiskning av Göran Perssons mummel om Irak och EMU (Spin Machine 19 mars), eller fiskningen av omvändelsen hos stats- och utrikesminstern(Surt sa räven 18 mars) när deras beundran för Tony Blair till slut fick ge vika för opportunistiska USA-hatande Palme-reflexer.
"Och så de riktiga stora kanonerna, Maud Olofsson: 'USA:s president gör sig skyldig till illdåd.' -- Du förtjänar inte en plats i politiken. Och en av kommunistledarna, vad de nu heter: 'USA:s agerande i FN har bara varit ett spel för gallerierna och USA och Storbritannien har aldrig på allvar velat avrusta Irak på fredlig väg'. -- Det är stupiditeten som pratar. [...]
Det är bra att korten kommer på bordet här. Stand up and be counted. Vem är för frihet och vem är emot."


Välkommen!

2003-03-18

Att axla ansvar


George Bush höll ett tal till USA och världen tidigt i morse svensk tid.

Vi har, slutligen, nått vägs ände. Diplomatins väg.

"Saddam Hussein and his sons must leave Iraq within 48 hours. Their refusal to do so will result in military conflict, commenced at a time of our choosing."


Saddam Hussein vet, att när det inte är FN utan USA som säger någonting, så gäller det.

"Today, no nation can possibly claim that Iraq has disarmed. And it will not disarm so long as Saddam Hussein holds power. For the last four-and-a-half months, the United States and our allies have worked within the Security Council to enforce that Council's long-standing demands. Yet, some permanent members of the Security Council have publicly announced they will veto any resolution that compels the disarmament of Iraq. These governments share our assessment of the danger, but not our resolve to meet it. Many nations, however, do have the resolve and fortitude to act against this threat to peace, and a broad coalition is now gathering to enforce the just demands of the world. The United Nations Security Council has not lived up to its responsibilities, so we will rise to ours."


En besviken Kofi Annan kunde igår ses besviket konstatera att Säkerhetsrådet inte lyckats utföra sitt uppdrag. Vad Frankrikes bångstyrighet kommer att få för konsekvenser på sikt är svårt att se idag, men FN kommer dessvärre att bli den stora förloraren.

Om Saddam Hussein inte utnyttjar denna sista tidsfrist till att ta med sina psykopatiska söner och lämna det våldförda landet, utan krig bryter ut - kommer Frankrike då att hoppas på en seger för de allierade? Det är plötsligt inte självklart var prioriteringarna hos fransmännen land ligger.

Referatet från en presskonferens som Tony Blair höll igår summerar den brittiska synen på dödläget i säkerhetsrådet:

"There was a clear dividing line which was causing the impasse. On one side were those countries who were prepared to stand by Resolution 1441 and believed that 'serious consequences' meant just that should Saddam ignore the final opportunity being presented to him and refuse to comply and co-operate fully and immediately, as he was required to do under the terms of the Resolution. On the other side were those countries who, it would appear, did not wish to stand by 1441, despite signing up to it last November, and wanted to walk away."


Åter till president Bushs tal:

"We are now acting because the risks of inaction would be far greater. In one year, or five years, the power of Iraq to inflict harm on all free nations would be multiplied many times over. With these capabilities, Saddam Hussein and his terrorist allies could choose the moment of deadly conflict when they are strongest. We choose to meet that threat now, where it arises, before it can appear suddenly in our skies and cities.
[...]
Terrorists and terror states do not reveal these threats with fair notice, in formal declarations -- and responding to such enemies only after they have struck first is not self-defense, it is suicide. The security of the world requires disarming Saddam Hussein now."


Så sant.

I torsdags skrev jag om artikeln Our World-Historical Gamble. Den är fortfarande aktuell som lästips.

Massförstörelsevapen har inneburit att terrorister idag kan åsamka långt mer död och förstörelse än vad tidigare var möjligt annat än för nationers arméer. Den innebyggda begränsning som tidigare fanns i kostnad, teknologi och organisatorisk förmåga har försvunnit, och hotet ser därför annorlunda ut idag. Samtdidigt gör det att diplomatin faller i relevans. Lever man i en grotta är man inte intresserad av diplomati. Lever man i en grotta tar man inte ansvar för någon annan. Förstörelse är den inkapables försök till kreativitet.

2003-03-17

En lucka i kalendern


Skeptikern är i stort sett den förste jag sett som har reagerat mot den svenska plumpheten att skicka folkhälsominister Morgan Johansson som landets representant vid begravningen av den mördade serbiske premiärministern Zoran Djindjic.

Det borde annars finnas anledningar för Sverige att visa extra symboliskt stöd till den unga demokratin; senast en sittande statsminister mördades i Europa var det i Stockholm mordet begicks.

Inget ont om den välvillige unge ministern, och med viss respekt för den officiella svenska linjen att "regeringen är ett kollektiv", men det känns futtigt, väldigt futtigt.

Carl Bildt skriver en välformulerad nekrolog i sitt senaste veckobrev.

Ett statligt flaggskepp


Söndagens Agenda i SVT hade som tema - ta-da! - Irakkrisen! Hans Blix intervjuades och imponerade inte heller denna gång. Och mycket tid ägnades åt Tony Blair och hans bevekelsegrunder. Lars Adaktusson verkade ha svårt att tro att Blair gör det han anser är rätt trots att det kan innebära att han förlorar opinionsmässigt. Adaktusson, som igår verkade alldeles för självmedveten och hade problem med att ställa vettiga följdfrågor, kunde inte tro att det kan finnas politiker som driver frågor av övertygelse och inte bara följer opinionsvindar. Det är i så fall sorgligt.
Annars är dansk TV fortfarande överlägsen den svenska i sin rapportering av krisen.

2003-03-14

The Shingles!


Gårdagens Late Show med David Letterman på ZTV var ett av de bästa avsnitt jag sett på mycket länge. Lite ironiskt sorgligt därför att det var en repris från någon vecka sedan; Letterman har fått bältros i ögat och har tagit en paus. Virus kan vara luriga.

Vi fick se många utomhus bilder från ett snöigt New York. Dr Phil var gäst, vilket imponerade efter att Letterman retat honom i ett halvår. Monty var på taket och mätte snödjup. Ett band med Usama bin Laden hade hittats, där han varnade för trafikkaos i snöstormens New York och avslutade: "...oh yes, and death to America too". Den alltid intressante Beck avslutade.

Det som imponerar är att man sänder en Late Show varje vardag! Och det är likväl mer orginellt och med högre lägstanivå än en genomsnittlig Sen kväll med Luuk.
Krya på dig, David Letterman. Du behövs framåt kvällskröken.

Den kranka blekheten



Olle Lönnaeus, Sydsvenskans journalist i Jordanien som intervjuat "den irakiske mannen på gatan" ett otal gånger, har träffat en av de "mänskliga sköldarna" i Irak som nu droppar av med svansen mellan benen. "Det var naivt och amatörmässigt", säger Niklas Skeppar, en 23-årig vänsterpartistisk webmaster från Falköping som är på väg tillbaka innan han ens, verkar det som, har varit inne i Irak. Hans västerländska lekamen har inte sköldat något.

Vad som fått honom att ändra sig?

"Irakierna ställde ultimatum. Vi blev anvisade speciella platser. Men jag ville bli placerad på helt civila mål för att kunna rapportera om bomberna dödade oskyldiga. Jag är inte beredd att ta de risker det innebär att sitta på de platser där irakierna ville ha oss. [...] Sköldarna har tagits emot frikostigt av Irak. Det är inte lätt att vara opartisk i det läget."


Det hade varit intressant att höra vad han hade väntat sig. "Naivt och amatörmässigt" kommer inte ens i närheten.

Men Ingrid Ternert, som ni kanske såg som gäst hos en mjäkig Ola Lindholm i förra nyhetstimmeshackan Ola 21.30 innan hon åkte ("Lycka till", sa Ola) har inte reflekterat över vilken pajas hon är. Hon och fyra andra svenskar demonstrerade i onsdags i Bagdad:
"Det var en manifestation för freden som vi höll tillsammans med irakiska barn. [...] Det är ren desinformation att vi skulle ha blivit kommenderade ut på kraftverk och andra anläggningar. Vi har full frihet att välja [var vi vill agera sköldar].

Duktig idiot, säger Saddam.
Men de mänskliga sköldarna, som bär avog sköld mot sitt eget land, hyser en unken, kolonial människosyn. De tror att "västerlandet" inte bryr sig om araber, men att världssamfundet bromsas i genomförandet av kriget om deras blonda kalufser vedervågat sig till diktatorns famn.
Låt dem stanna. Som Lönnaeus skriver:
"När Saddam Hussein har störtats kommer många irakier att vilja utkräva hämnd av regimen för årtionden av förtryck och mördande. Då finns risk att även utlänningar som upfattas som Saddam Husseins stödtrupper drabbas av folkets vrede."

2003-03-13

Att korsa Rubicon



Lee Harris har skrivit en med rätta uppmärksammad artikel på Tech Central Station: Our World-Historical Gamble. Hans grepp på internationell politik är bredare än de flestas.
"Unless we are prepared to look seriously at the true stakes involved in the Bush administration's coming world-historical gamble, we will grossly distort the significance of what is occurring by trying to make it fit into our own pre-fabricated and often grotesquely obsolete set of concepts."

Med den inledningen ger sig Harris ut och söker förstå varför Irakfrågan är så svår. Han menar att det inte bara är nationalstaten och det nationella självbestämmandet som håller på att bita sig i foten, nej:
"The liberal world system has collapsed internally: there is no longer a set of rules that govern all the players. [...] Self-determination at the level of the nation state may entail complete loss of freedom and dignity at the level of the individual - and all in the name of liberalism. "

Det är oro- och tankeväckande och förmodligen värt er uppmärksamhet.
"The motivations of those who want to murder us are not complicated: To watch an American city go up into a fireball is its own reward.
This is the lesson that 9/11 should teach us in dealing with the fantasists of the Islamic world. A fantasy does not need to make any sense - that is the whole point of having one."

Att begränsa det nationella självbestämmandet som George Bush har gjort (att se stater som skyddar och hjälper terrorister som legitima mål, policyn med föregripande angrepp, att efteråt bygga upp demokratiska stater från grunden) är, menar Harris, det enda sättet att rädda den liberala världsordningen från sin inneboende paradox.
"If we permit every honorific state to pursue the acquisition of WMD under the cover of national self-determination, this will spell the end of the liberal world order as we now know it, and will mark a steep descent into a Hobbesian world of nightmarish proportions."

Lösningen är neo-sovereignity från USA:s sida. En form av världspolis, om man så vill, eftersom USA är de enda som kan göra det.
"The implementation of the fashionable myth that all violence is equally immoral and reprehensible would inevitably result, in a typical dialectical reversal, in the Hobbesian state of universal war."

(Vissa av tankegångarna går att applicera även på den svenska välfärdsstaten.)
Det är det mest intressanta jag läst sedan Power and Weakness av Robert Kagan.

Lee Harris får avsluta:
"Our aim is simple. It is to make the Islamic fantasists respect the dictates of reality. If they wish to compete with us, if they wish even to be our enemies, we will accept that, as we accepted this situation with the Soviet Union during the Cold War. But they must be made to accept the basic rules of play - rules that are accepted by the rest of mankind, from the U.S. to Communist China."


Den ljusröda räkeln


När David Sundin är på humör räknar jag honom till en av de mest underhållande skribenternai landet, oavsett om han skickar email till Trafiklistan eller om han recenserar spel i Nöjesguiden.
(Landets bästa musiktidning är annars gratisbladet Groove, men Nöjesguiden är värd alla sina slantar och lite till enkom för Sundins speltyckande.) Jag klipper lite ur det aktuella mars-numret:
Om PINK PANTER: PINCADELIC PURSUIT:
Rosa Pantern är ute och fiskar en dag, då han plötsligt får en raket i röven och hamnar på månen. Nu måste Rosa Pantern ta sig hem igen. På papperet skulle ett plattformsspel med världens bögigaste djur kunna bli rätt skoj och även vid en första granskning av det färdiga resultatet ser det ut att bli en helt okej upplevelse. Dessvärre orkar inte den ljusröda räkeln ända fram."

Om POST MORTEM:
"Post Mortem är spelet för cineaster med gott om tid, men är du en del av denna till viss del begränsade målgrupp kommer du att gilla det."

Om SHINOBI:
"Musiken känns inte särskilt utvecklad sedan Shinobi senast uppenbarade sig. Kanske är det med flit, kanske inte. Fan vet."

Om THE MARK OF KRI:
"The Mark of Kri är vid en första anblick ett Disney-spel baserat på någon ny film med samuraj-tema. Men när du i rollen som Rau brutalt halsuggit den första banditen och sedan spettat honom trots att du vet att han är död, då vet du att så inte kan vara fallet."

Pärlor som finns i ett tidningsställ nära dig i storstaden, eller överallt och ingenstans på internätet.

2003-03-12

Expressen granskar



Expressen har pottkantat diverse kändisar genom att få dem att ställa sig bakom ett påhittat upprop för EMU som innehåller diverse sakfel. Man påpekar att ett antal personer avböjt att vara med, men man har likväl lyckats skrapa ihop några "kändisar", bland andra den sporadiske bloggaren Stig-Björn Ljunggren (som själv kommenterar händelsen på sin blog).

Dagen efter kramar Expressen vidare med kommentarer från undertecknarna.

Tja, vad kan man säga. Att kändisars namn utgör klena argument? Absolut.

Men det som förvånar mig mest av allt är att svenska publika personer är så oerhört naivt medialt otränade. Även om puckade idrottsmän, andra rangens riksdagsledamöter och obskyra skådespelare inte ligger högt på en medial hitlist så borde det hos alla publika personer finnas betingade reflexer mot potentiella journalister.

Skäggmurveln Josefsson har med all önskvärd tydlighet visat att lögn bara är en journalistisk arbetsmetod, och mediabranschen följde upp med att belöna honom för insatsen.

2003-03-11

Uppfriskande kvällslektyr


Xipe visar skönt engagemang mot en postmodernistisk "lamentering" från JonasBlind höna, och ger svar på tal:
"Enda anledningen till att det finns en sida med grönt, frodigt gräs är att de grundvalar som västvärlden vilade mot gav den en möjlighet att skapa det"

Jag gillar det Xipestern skriver, särskilt när han skriver på svenska. Och jag gillar Ayn Rand-citaten. De fick mig faktiskt att nyligen börja läsa The Fountainhead, som har legat i bokhyllan ett tag.

En detalj i sammanhanget



Citatsamlaren Xipe har hittat två reaktioner på webben om Hans Blix' glömska vad gäller det obemannade flygplan som hittades av inspektörerna i Irak. Informationen om flygplanet gömdes i en 173-sidig rapport som smögs ut på eftermiddagen, efter Blix' presentation för Säkerhetsrådet.

Att ta konsekvensen


I dagens papper-Sydsvenskan ges ett nystartat kommunikationsföretag gratisreklam på nyhetsplats. Det är kanske inte så intressant, men en av medarbetarna säger:
"Vi tröttnade på bostadsbristen i Stockholm och bestämde oss för att flytta till Skåne, och fann att flera av våra vänner redan gjort det och att andra är på väg"


Jag vet iofs var mina vänner bor, men jag delar intrycket av att fler trettinånting lämnar Stockholm för Skåne. Frågan är om det är ett nytt fenomen - jag tror det. Några av de främsta orsakerna är bostadssituationen och trafikläget. Den reglerade hyresmarknaden och det faktum att det saknas vettiga vägar runt Stockholm gör att vår huvudstad håller på att växa fast.

Så dagens råd: ska ni köpa fastigheter, köp i Skåne.

Dagens andra råd går till skånska kommuner: satsa på era högstadieskolor, detta är en chans att få nya kommunmedborgare som försörjer sig själva och betalar skatt.

Egentligen är det naturligtvis bedrövligt. Ett samhälles uppgift är att se till att de människor som vill bo och verka ges förutsättningar och möjligheter att förverkliga sina drömmar. Att så att säga sköta spelplanen. Det är ett totalt misslyckande när människor "tröttnar", tar konsekvenserna och flyttar på grund av politisk oförmögenhet och ideologiska konsekvenser (för tro inte att vänstern tycker att hyresregleringar är något dåligt).

2003-03-10

Våldets apostlar i Malmö



I helgen utnyttjade en grupp maskerade illgärningsmän i Malmö det öppna samhället genom att misshandla poliser och håna oss samhällsmedborgare som väljer att leva i samhället, inte utanför.

Detta är personer som beundrar våldet, som ser väpnad konflikt som ett mål likaväl som ett medel och som arbetar upp en glöd och ett engagemang för destruktiva syften som närmar sig religiöst. Dessa personer är inte intresserade av att diskutera, drivs inte av förnuft eller resonemang. Deras drivkraft är hat och våld, och de hymlar inte med det. De diskuterar inte med ord utan med spottloskor.

Detta gjordes under vämjeliga paroller som "Kvinnors Intifada" och "Feminism Terrorism". Och som så ofta när packet är ute på gatorna hade få förutom ledarna reflekterat över syfte, metod och mål.

Det är inte naivt, det är förbi det. Dessa personer komer aldrig att åstadkomma något skapande, deras enda sätt att påverka är att förstöra. Destruktion är den valhäntes kreativitet.

2003-03-05

Att ta sig


Nu, när Londons borgmästare "Röde Ken" använt marknadskrafterna för att minska efterfrågan på en bristvara, kostar det bara hälften så mycket att bilpendla in till London som mellan Malmö och Köpenhamn. (Kudos DH.)

Röda klichéer


Skeptikern, som gett sig själv diagnosen Bushfobiker, redogör varför han är "mot kriget i Irak men för en förändring i sagda land."

Det handlar om att USA har en gömd agenda och för stort inflytande, att massförstörelsevapen kan hamna hos terrorister och att irakierna själva bör störta Saddam Husseins regim. Det mesta förhållandevis resonabelt, om än enögt.

Men så kommer ett stycke som detta, under sjuttiotalsvänsterrubriken "Regimförändring är bra, om det sker på Iraks villkor":
"Dock måste FN gå in och styra upp maktintressena i ett post-Saddam styre så att inte storföretagen i 'det fria väst' lägger vantarna på allt. Det måste ske en stark kontroll så att inte det Irakiska folket förlorar ännu mer på att vara fria, än vad de förlorade med Saddam som ledare. Export från Irak måste gynna folket - inte enbart de som importerar från Irak."


Bevare mig väl - har hela världen blivit marxister!? Eller har journalistkårens värderingar smugit sig över till floskelbanken? Eller har Skeptikern tappat perspektivet?

2003-03-04

Framsteg


Att diskutera med Thorvald är lite som att försöka spegla sig i en kristallkrona. Ljuset reflekteras åt alla möjliga håll men sällan rakt tillbaka, och man känner inte riktigt igen sig i det man ser.

"Jag kan inte påminna mig några övertygande bevis eller indicier på Iraks vilja och förmåga att utveckla kärnvapen."

Testa en Google. Då dyker bland annat den här klassikern upp. Men visst, på senare tid har diskussionen om kärnvapen fått stå tillbaka för biologiska och kemiska vapen.

"Det jag menar är att man inte får argument för sin sak genom att fästa diverse epitet på meningsmotståndarna eller deras åsikter, inte heller genom att 'tro' att de menar något annat än vad de säger."


Det jag fortfarande inte förstår är var i inlägget Krig eller Skam som jag avsiktligt misstolkar någon. Är det att jag kallar "inte Bush och inte Saddam" för en kålsuparposition?

Är det för att jag kommenterade Per Gharton? Stollen har själv beskrivit hur han åkte till Irak och tjatade.

Är det för att jag tror att många som diskuterar samma sak i själva verket har olika syn på en fundamental fråga: huruvida Irak är ett problem eller inte? (Och att diskussionerna därför lätt blir låsta.)

Jag vet fortfarande inte.

Men det som gläder mig, och det jag tar med mig, är att jag tycker att vi tog ett steg framåt. Thorvald säger:
"Ett krig kan bli nödvändigt som en absolut sista ågärd. Det är dock långt kvar innan den behöver övervägas."


Vi är överens om den första meningen, men våra åsikter skiljer sig åt vad gäller den andra.

För sakens skull



Thorvald har ett par frågor beträffande mina argument.

Jag säger "Jag värnar om FN:s auktoritet och trovärdighet" och Thorvald undrar om det betyder att jag anser att USA och Storbritannien ska respektera ett eventuellt nej i FN:s säkerhetsråd till ett krig mot Irak.

Först, FN:s trovärdighet hänger på hur man lever upp till sina åtaganden i Irak-frågan. Att hota med serious consequences och sedan göra ingenting vore ett för FN fatalt misstag. Jag hoppas inte vi kommer till den punkten.

Frågan vad som händer vid "ett eventuellt nej i FN:s säkerhetsråd till ett krig" är svår, hypotetisk och långt mer komplex än så.

Att Irak stöjder palestinska självmordsbombare är varken en ny- eller hemlighet. Att Usama Bin Laden ser sig enad med "socialisterna i Irak" i kampen mot västvärlden har vi också fått veta via ett blurrigt ljudband. Och att de regimer som stöder terrorism, vilka de än är, följer utvecklingen noga och hoppas på en "fredlig lösning" i Irak med Saddam kvar vid makten är knappast underligt.

Slutligen: historien är fylld av exempel på folkliga demokratiska omvälvningar som genomförts med militärt tryck utifrån eller med krig. Bomber och granater för fred och frihet, om man så vill.

Bollspel


Klipspringer har fått nys om vetenskapliga rön från Sverige: att fotbollar på Mars flyger åt fel håll!

Jag skulle tro att det handlar om att skruvar blir annorlunda. Exempelvis, tjongar man till en fotboll mest på högersidan böjer bollbanan av till vänster. Det finns ett otal briljanta frisparksmål som kan användas som illustration för detta. Samma spark på Mars hade däremot fått bollen att skruvas åt höger.

Däremot vågar jag inte ge mig ut på att förklara varför, men förmodligen involverar förklaringen atmosfärens täthet, lyftkraften på flygplansvingar och friktionen mellan boll och luftmolekyler. En gissning är att atmosfären på Mars är så tunn att lyftkraften (som vill dra bollen åt vänster) blir mindre än friktionen mot luftmolekylerna (som vill dra bollen åt höger).

Hey, vad begär ni egentligen? Det är ju innebandy REAL som är min sport.

2003-03-03

Liberaler mot monarkin


Xipe är ingen passionerad motståndare till monarkin, men hade han fått rösta hade han röstat nej. Och han skriver klokt:
"Det är dock med argument grundade i moralen man skall föra duellen. Det är mycket möjligt att det rent av är ekonomiskt för Sverige att behålla kungen som statschef, men det hör liksom inte hit. Sysslar man med pragmatism så tror man inte på någonting, allt blir tillåtet. Är vi konsekventa mot de ideal vi håller för höga, som tog västvärlden upp ur dess misär i en välfärds-, produktions- och kunskapsökning som världen aldrig sett make till, så har inte monarkin någon existensiell rätt, annat än som privat finansierad historisk kuriosa."

Dessutom stjäl han just det Moberg-citat jag sparat till ett kommande inlägg!

Men det är en intressant fråga - hur får man liberaler att se vikten av statsskicket? Hur får man människor att tänka vilka symbolvärden som sänds ut? Monarkin är en hämsko för den entreprenöriella energin i Sverige - och jag tror att man underskattar vikten. Monarkin är skadlig, men vi vill inte se det.

Vad vilja Karon Möredösk?


Det har tagit hus hos Thorvald.

Jag har tidigare kritiserat personer med åsikter som kännetecknas att de är emot det ena och det andra, men inte för just någonting. Dessa negativt definierade åsikter har jag hittat hos bland annat Irakkrigsmotståndare : man är emot George Bush, emot Tony Blair och emot Saddam Hussein (i raskt falnande geist, dock). Men vad är man egentligen för?

Nu, efter att jag tryckt på lite i monarkifrågan, har Thorvald gått igenom mina tidigare inlägg och anser att jag kastar sten i glashus. Jag, om någon, är negativt definierad - och paradoxalt så dessutom: "inte för krig och mot krigsmotstånd".
Uppenbart är att jag har misslyckats med att förmedla mina ståndpunkter, och jag tackar för möjligheten och tillfället att förtydliga mig. Som Thorvald säger: "Redovisa gärna dina argument också."

Först: visst kan man vara emot ett militärt ingripande i Irak. Det finns flera mer eller mindre respektabla anledningar till ett sådant ställningstagande, exempelvis:
  • man tycker inte att planen för Irak post-Saddam är tillräckligt utvecklad och internationellt förankrad;
  • man anser att lösningen på Irak-frågan måste vara en del av ett större helhetsgrepp på hela Mellanösternfrågan, framför allt Israel-Palestina-frågan;
  • man oroar sig för terrorattacker, för stämningarna på den arabiska gatan och för stabiliteten i hela regionen/arabvärlden vid ett krig;
  • man uppfattar det som att frågan har hetsats fram, att människors oro inte har respekterats och att det är för tidigt att börja diskutera krig;
  • man ser inget problem med Irak, inget trovärdighetsproblem för FN och tror att allt löser sig till det bästa om man låter allt vara;
  • man ser den muslimska världen i allmänhet och arabvärlden i synnerhet som någonting säreget, som inte västerlandet ska försöka taffla med utan bäst lämnas till andra muslimer;
  • man vänder sig som pacifist reflexmässigt emot all våldsanvändning;
  • man är ett franskt statsägt oljebolag som månar om sina koncessioner i Irak;
  • man menar att Bu$h är en puckad pappas pojke och att repukelikkkanerna är ute efter OLJAN och att förtrycka araber;
  • man tror att USA är satan själv och tycker att alla otrogna är judiska hundar som borde hängas.
Säkert finns det fler; tips emottages tacksamt.

Men: "Vad vilja Karon Möredösk?" Varför tycker jag det är rätt att förbereda ett militärt ingripande i Irak? Det finns flera skäl.

Jag värnar om FN:s auktoritet och trovärdighet.
FN är, trots sina klara brister och svagheter, ett bättre sätt att organisera världssamarbetet än alternativet: en mer anarkistisk värld där våldsamhet och styrka ger inflytande. Jag tror på frihandel, jag tror på demokrati.
Om inte FN tillåts mena vad man säger kommer organisationen att bli totalt irrelevant, en parentes, ett andra Nationernas Förbund, och internationella relationer kommer att bli ett bilateralt virrvarr.
Om inte FN kan sanktionera sina regler är FN meningslöst. All världens diktatorer, potentiella och reella, tittar nu på FN. Jag vill inte att Saddam Hussein ska vinna över FN.

Jag vill att Irak ska göra sig av med sina massförstörelsevapen.
Irak har ett sällsamt brutal styre och utgör ett konstaterat hot emot sina grannländer, sina egna invånare och emot omvärlden.
Usama Bin Laden är ett exempel på en villig distributör av resultatet från Iraks WMD-program.

Jag vill att den demokratiska världen ska segra i kriget mot terrorismen.
Det är gott om destruktiva krafter, och det är alltid svårt för dem som vill väl att sätta emot med kraft. Men jag är orolig för vad vi har att vänta i framtiden om vi inte börjar dra gränser, och hålla fast vid dem.

Jag vill låta Iraks folk leva i frihet och demokrati.
Saddam Hussein bygger sitt välde på hot, och verkställda hot. En Saddam Hussein utan WMD kommer inte att klara det interna trycket från sina medborgare.

Jag hoppas att detta är ett första steg emot att åter börja uppfylla potentialen i arabvärlden.
Det skulle kunna vara så bra, men så länge samtliga arabvärldens länder är diktaturer kommer inte människors kreativa förmåga till sin rätt.

Jag har också vid ett flertal tillfällen kommenterat och länkat till andras sansade och sakliga argument för ett militärt ingripande. Det är bara att klicka.

"Odefinierad ståndpunkt" kommenterad


I inlägget Odefinierad ståndpunkt listar Thorvald ett antal citat från mig för att visa att jag inte har framfört några argument.
"Karon är imponerad av att Tony Blair, som är för ett krig, visar ett 'lugnt statsmannaskap' (Blair står fast, 030219 och That's all we ask, 030228). Det är Karons uppfattning, som långt ifrån alla delar, och därför inget argument."

Min uppfattning om Tony Blair inget argument för ett militärt ingripande; det är helt enkelt min uppfattning om Tony Blair. Tony Blair framför dock i de två tal jag har länkat till (här och här) sakliga argument för sin ståndpunkt.
"Jacques Chirac har, tror Ulf Nilsson, dolda skäl för sitt krigsmotstånd (Frankrikes mål..., 030219). Vad Ulf Nilsson tror är irrelevant, så länge han inte kan bevisa det. Dessutom är det ett försök till 'guilt by association', inget argument."

Det är mycket riktigt inget argument för ett militärt angripande i Irak. Det var inte heller min målsättning. Jag har tidigare spekulerat i vad Frankrike har för gömd agenda; detta var en kommentar till Ulf Nilssons spekulationer. Och spekulationer är spekulationer just eftersom de inte enkelt kan bekräftas eller vederläggas. Bevisade spekulationer kallas snarare fakta (eller "Vad var det jag sa?").

Min spekulation om Frankrike i korthet: Frankrike vill eliminera det amerikanska inflytandet i Europa, margnialisera Storbritannien och tillsammans med Tyskland etablera sig som Europas tyngdaxel. Med tanke på Tysklands utrikespolitika komplex kommer Frankrike att ensamt axla rollen som EU:s ansikte utåt. "Den tyska motorn och det franska skyltfönstret" är alltså Chiracs mål. Eller, om man vill, Frankrike vill spegla sig i glansen från de tyska strålkastarna.
"De 'fredliga vägarna' har inte lett till någonting på över ett decennium (Vänster eller inte, 030221). Det är uppenbart osant, alltså inte acceptabelt som argument."

Eehhh... Med fredliga vägar menar jag diplomatiska kontakter och ekonomiska sanktioner; det sätt som omvärlden har försökt förmå Saddam Hussein att uppfylla sina åtaganden.

När jag säger att det inte har lett någonvart far jag med uppenbara osanningar. Så uppenbart är det inte för mig att sanktionerna har fått avsedd verkan. Irak har fortfarande inte visat att man har eliminerat sina otillåtna vapen. Men kanske har jag missat något?
"'...Irak måste förmås att avrusta innan Saddam lägger vantarna på en bomb!' (Vem säger mest nej, 030221) Har Karon några belägg för att detta är ett reellt hot? Om inte, så kan det inte accepteras som ett argument."

Men kära någon, vad var det som fick FN:s säkerhetsråd att i första skedet anta resolutioner mot Irak? Så länge Saddam Hussein inte har bevisat att han har avbrutit sina vapenprogram tvingas vi förmoda motsatsen. Saddam Hussein har fått alla chanser i världen att bevisa sin oskuld.
"Att göra stipulativa definitioner av meningsmotståndarnas argument mot en sak, eller att att tillskriva dem andra ståndpunkter än de som de framför (Valet mellan Krig och Skam, 030221), är inte argument för saken."

Här har jag dessvärre inte en susning om vad Thorvald syftar på.
Jag vill gärna passa på att citera även mig själv:
"Tror vi på FN som idé? Tycker vi det är viktigt med ett relevant och trovärdigt FN? Hur långt är vi då beredda att gå för att behålla denna relevans och trovärdighet? Om vi utesluter krig, är vi inte då tillbaka vid vackert formulerade tomma hot? Och utan FN, hamnar vi inte då i en rent bilateral värld?
Jag kräver inte krig, jag förespråkar inte krig. Jag hoppas innerligt att Saddam viker sig innan det går så långt. Men: jag vill att världens diktatorer ska se på FN och förstå att det är en organisation som står vid sina utfästelser."

Eller: "jag värnar om FN:s auktoritet och trovärdighet".
Ytterligare ett självcitat:
"Huvudfrågorna är alltså om kriget kan undvikas, och om krig är rätta sättet att demokratisera Irak. De som protesterade i lördags vill enligt skeptikern 'inte se en militär lösning förrän samtliga vägar till en fredlig dito uttömda - och de fredliga vägarna är ännu outforskade.'
De 'fredliga vägarna' har utforskats i över ett decennium. Allt som händer är... ingenting. Men de fredliga vägarna kan uppenbarligen utforskas i evigheters evighet. Och det är där som den stora skiljelinjen går - mellan de som drar en gräns och sedan står fast vid den, och de som istället hela tiden drar nya gränser."

Eller "jag vill att den demokratiska världen ska segra i kriget mot terrorismen".
Men Thorvald gör rätt i att kräva förtydligande av mina argument när han inte förstår. Man ska leva som man lär. Under tiden ser jag fortfarande fram emot att få höra vad Thorvald är för, nu när vi fått veta att han även är emot Karon Möredösk.