2003-08-05

Nytt som borde varit gammalt



De tre senaste moderata partiledarna har skrivit en debattartikel i Svenska Dagbladet.

Höstens folkomröstning handlar inte i första hand om hur den femåriga räntan i Sverige kommer att utvecklas jämfört med räntan
i dagens euroländer, utan om Europatanken som sådan. Europeiska unionen är ett samarbete för frihandel och fred. Medlet är en gemensam marknad. Och på en gemensam marknad är det naturligt med en gemensam valuta.
En gemensam valuta på en gemensam marknad gör marknadsekonomin mer effektiv.


Sannerligen. Men varför är det först nu som det politiska argumentet lyfts fram? Varför gjorde man inte det tidigare? Kanske för att den svenska nittonhundratalstraditionen är fripassagerarsynen - andra får ta risker, vi hänger med när vinsten hämtas ut.

Samtidigt har alldeles för många valrörelser avgjorts med ekonomiska vallöften (oftast om högre bidrag i olika former) snarare än politiska visioner och värderingar. Det kamerala synsättet på även Stora Frågor har trummats in i flera valkampanjer. Och, skall sägas, i många tidningsartiklar.

Man presenterar också en rätt fräsch synvikel:

Ett ytterligare starkt argument för att införa euron [...] är att en gemensam valuta tar ifrån svenska politiker möjligheten att gömma dålig ekonomisk politik bakom en allt svagare valuta. [...] Med euron måste Sveriges regering – oavsett politisk färg – ta större ansvar för företagande, arbete och investeringar.


Så sant. Och slutklämmen skriver jag under på:

Ett marxistiskt motiverat nej leder till lika mycket utanförskap som ett nej i marknadsliberalismens namn.