2003-08-27

Fundamentalism och exhibitionism


Detta är en intressant artikel av "arabvärldens främste poet" Adonis som jag lyckats missa, men som den andra Jenny tipsade om (direktlänken till 2jenny verkar funka sådär, ska peka till 6/8).

Varför betraktar fundamentalistiska muslimer öppenheten i sina nya hemländer enbart som ett tillfälle att demonstrera sin egen instängdhet och isolering, sin emigration inom själva emigrationen? Det är ju tack vare denna öppenhet som de alls befinner sig där. Och när de sedan väljer att uttrycka sin tro genom slöjan eller genom att bära skägg, är det främst islam de förgriper sig på, som de reducerar till yta och form. De talar om för världen att islam inte är mer än ett slagord, en simpel ritual.


Det självvalda utanförskapet och markeringen av olikheten ser Adonis som "ett symboliskt uttryck för viljan till separatism. Och det betyder: vi vägrar att integreras."


Den ger inte så många förklaringar eller svar, men ställer en del kloka frågor. Och det är skönt att som omväxling få höra resonerande muslimer.

Hur var det nu med religiösa symboler tv-hallåor?

2003-08-26

Darn


Fler tråkiga nyheter från LM, 250 av 750 på EMP varslas.

Det är trist för folket på Ericsson, det är trist för underkonsulterna, det är trist för alla som redan söker jobb.

Än har det sannerligen inte vänt här nere, även om det har kommit lite positiva signaler från Köpehamn på sistone.

2003-08-22

Illamående


Efter att ha sprängt en buss med oskyldiga människor i luften har de omänskliga hathetsarna mage att meddela att man bryter vapenvilan eftersom en av anstiftarna likviderats. Det är helt sjukt.

Men lundaakademiker under ledning av Radio Islam-vännen Jan Hjärpe ska i dagarna besöka representanter för Hizballah - Allahs Parti - i Libanon och Syrien. Det har mött berättigad kritik.

Hizballah är en mångfacetterad rörelse med bland annat en politisk gren, en social gren och en väpnad gren. Dessa grenar behöver ibland inte ha någon formell anknytning till varandra.

I samma andetag försvarar sig Leif Stenberg genom att jämföra med granskning av nynazister, Sinn Fein, Anwar Sadats mördare och ultraortodox judisk fundamentalism. Uppenbarligen är han medveten om att Hizballah inte är guds bästa barn, om uttrycket tillåts.

Forskarassistent Stenberg har skrivit en artikel publicerad på nätet.

En ofta bortglömd dimension i de islamistiska rörelserna är deras sociala arbete på lokal nivå. I syfte att bygga modeller för hur ett islamiskt samhälle kan fungera och samtidigt utmana korrupta stater har t.ex. libanesiska Hizbullah byggt upp ett eget skolväsende. Det kan alltså röra sig om att driva skolor, ungdomsverksamhet, bostads- och arbetsförmedlingar samt att hjälpa befolkningar i krissituationer. Dessa aktiviteter, som utförs av bland annat palestinska Hamas och islamiska räddningsfronten i Algeriet, är modeller för det övriga samhället och exempel på hur ett framtida islamiskt samhälle kan fungera.

Ah, Hamas' skolor och barnhem, ja. Hur många gånger har vi inte hört det? Deras omsorg för barnen.

2003-08-20

Från den skyddade verkstadens perspektiv


Kofi Annan höll presskonferens på Arlanda i förmiddags, och både statsägda och privata svenska TV-kanaler direktsände. Det är väl bra - får de tillräckligt med träning kanske de höjer kvaliten.

Generalsekreteraren gjorde som så ofta ett stabilt intryck. Vad kan man säga? Det vi ser i Bagdad är resultatet av ondska som blint slagit där den träffar.

Intressant var den svenska journalist som med desperation i rösten frågade Annan varför de gjorde såhär? Mot FN, som "only were there to help"? Förtvivlan var påtaglig - varför slå den som vill väl?

Det lät väldigt mycket som ett eko av fredsrörelsens naiva inställning. Minns ni alla deklarationer på kommunal nivå om "kärnvapenfri zon"? Minns ni den utbredda villfarelsen att om alla lovar och säger att man inte ska börja slåss så kommer alla slagsmål att försvinna. Det var naivt i bästa fall, men oftast ignorant eller rent av aktivt medlöperi.

Den svenska journalistens tonfall var av "kärnvapenfri zon"-klass.

"FN är fred och demokrati, hur kan någon inte vilja ha det? Att man kämpar mot de imperialistiska hundarna USA är självklart, men den oangripliga snällhetens och välviljans bastion FN? Det är ju själva det internationella samfundet?! Hur kan man inte vilja vara med här, där vi gör saker TILLSAMMANS!?"

"Kofi, kompis, visst är det väl så att de tog fel på hus, att de ville spränga de dumma ockupationsstyrkorna och inte snällla FN? Visst är det så? Säg det, så att jag kan få drömma vidare!"

2003-08-19

Meta-Getaway


The Getaway är ett PS2-spel som utspelar sig i en elektronisk variant av London. Spelutvecklarna har lagt in en respektabelt stor del av centrala London i spelet, där huvudpersonen Mark Hammond skickas runt stans dåliga kvarter på olika uppdrag.

Spelet är riktigt bra, och en stor del av tjusningen är den imponerande Londonkänslan.

Så om man är i London, som "Jan and Daniel", varför då inte följa spelets resa genom staden? Och varför inte låta verkligheten avbilda avbildningen?

The Real Getaway Tour, kort och gott.

En avbildning av en avbildning av the real thing.

Briljant. Vem ringer Tate Modern?

2003-08-15

Min för en vecka


Idag börjar Malmöfestivalen, efter över en veckas sladd-dragande och tält-resande. Det innebär att nästa veckas luncher kommer att bestå av en bisarr blandning av färdigmat, inhöstad från sladdriga papptallrikar.
Det innebär också att de första regndropparna sedan typ mitten av mars föll idag.

2003-08-14

Dväljas


Ett par omvägar tog mig till tidningen dwell, en amerikansk arkitektur- och inredningstidnig som verkar klart intressant.

I en intervju med Allison Arieff, editor-in-chief, lyckas hon presentera en smärre ideologi bara genom att beskriva tidningen:

Defining modern is tricky - we're constantly trying to broaden the scope of what it means to be modern. It is not a midcentury style or a particular type of furniture or house but something much more culturally and emotionally broad. It goes beyond style to encompass a system of beliefs, a way of looking at and thinking about the world. For me, a modern house is one that is of its own time. It expresses individuality, truth to materials. No turrets, dormers, or arbitrary columns, for example. Being modern is about living in your own time, taking full advantage of all the latest technology, creativity, and innovation available in the creation of your own home. It's about being curious about the world around you.

Och tidningens hemsida presenterar The Fruit Bowl Manifesto:
Here at Dwell, we think of ourselves as Modernists, but we are the nice Modernists. One of the things we like best about Modernism - the nice Modernism - is its flexibility. Rather than being an historical movement from the first half of the 20th century, left over and reheated, we think of Modernism as a frame of mind. To us the M word connotes an honesty and curiosity about methods and materials, a belief that mass production and beauty are not mutually exclusive, and a certain optimism not just about the future, but about the present.

Ofta saknar jag en tydligt formulerad och uttalad värderingsbas hos svenska företag, oavsett typ. Att leta efter något liknande på hemsidan för Sköna hem ("Inspirationskällan"), Hus&Hem ("Sveriges största hus- och inredningstidning"), Gods & Gårdar, eller Residence etc är nästintill lönlöst.

Det närmsta man kommer finns tillsammans med annoninformationen: "Både vacker och praktisk, både trendig och traditionell, både faktaspäckad och fantasifull. Vår styrka ligger i bredden och den sköna mixen." "En tidning för oss som tycker om historia, vackra miljöer, byggnadsvård, trädgård, god mat och ädla drycker. En tidning som inte skriver om vad antikviteterna är värda i pengar utan vad de betyder för ägarna." Men det är inte riktigt det jag vill ha.

Det är synd att vi har en så dålig tradition av att formulera grundläggande värderingar. Så många diskussioner hade blivit enklare om man hade kunnat gå direkt till kärnan, snarare än att ödsla tid på att diskutera kosmetika. Så mycket hade blivit intressantare.

2003-08-06

Kör en sväng


Anders tipsar om att man snart måste köpa en Xbox.

Har man lite koll på London är Getaway en höjdare; Project Gotham Racing 2 verkar lovande för Stockholmsnostalgiker. Fast blir det bara banracing? Kan man inte köra på egna utflykter?

Det är förresten skönt att Anders är tillbaka från semestern, så att man får läsa stycken som: "Många frågar sig varför USA inte ratificerat ICC, den internationella brottmålsdomstolen. Eller rättare sagt de reagerar med ryggmärgen och säger det de fått lära sig, att Bush är en hårig, galen apa och att han vill kunna begå folkmord överallt i världen utan straff."

Verkligheten är sällan så enkel.

Sånt händer, liksom


Det som är mest beklämmande i den här artikeln är resignationen, det passiva konstaterandet och indirekta accepterandet.

Det är en spegling av samhället i stort. Det handlar om ökad användning av alkohol och droger och om ett allmänt normförfall.


Nej, det är inte alls representativt för "samhället i stort".

En person som kastar sten mot ett passerande tåg (eller en buss för den delen) har sprängt ett antal tydliga moraliska spärrar. Skyll inte på samhället; skyll på den som plockar upp stenen, siktar på på tåget och kastar.

I miniserien Nürnbergrättegången på STV nyligen konstaterade en karaktär att "total avsaknad av empatisk förmåga" var så nära definitionen av ondska han hade kommit.

Bygg själv Edra båtar!



Det är påfallande många sökningar efter "ritning", "båt" och "eka" som landar på Drullestigen efter att jag berättat om att jag tänkt bygga en båt nästa sommar.

För alla er presumtiva båtbyggare: John Svenssons barnbarn säljer ritningar till flera båtmodeller.

Och kom ihåg att det inte krävs så mycket verktyg enligt John:
Mången båt har blivit byggd med tillhjälp av ganska primitiva verktyg. Med yxa, såg och hammare har man knåpat samman sin farkost; hyvel har inte alltid funnits att tillgå.
Man bör emellertid ha litet större anspråk på sitt arbete. Det skall nämligen "putsas", annars kallas det slarv. Jag tillägger därför: hyvel, stämjärn, borr, passare och lod, vilket senare man kan göra av en liten tyngd och ett snöre, samt en meterstock.

Briljant. Inget slarv här inte.

2003-08-05

Nytt som borde varit gammalt



De tre senaste moderata partiledarna har skrivit en debattartikel i Svenska Dagbladet.

Höstens folkomröstning handlar inte i första hand om hur den femåriga räntan i Sverige kommer att utvecklas jämfört med räntan
i dagens euroländer, utan om Europatanken som sådan. Europeiska unionen är ett samarbete för frihandel och fred. Medlet är en gemensam marknad. Och på en gemensam marknad är det naturligt med en gemensam valuta.
En gemensam valuta på en gemensam marknad gör marknadsekonomin mer effektiv.


Sannerligen. Men varför är det först nu som det politiska argumentet lyfts fram? Varför gjorde man inte det tidigare? Kanske för att den svenska nittonhundratalstraditionen är fripassagerarsynen - andra får ta risker, vi hänger med när vinsten hämtas ut.

Samtidigt har alldeles för många valrörelser avgjorts med ekonomiska vallöften (oftast om högre bidrag i olika former) snarare än politiska visioner och värderingar. Det kamerala synsättet på även Stora Frågor har trummats in i flera valkampanjer. Och, skall sägas, i många tidningsartiklar.

Man presenterar också en rätt fräsch synvikel:

Ett ytterligare starkt argument för att införa euron [...] är att en gemensam valuta tar ifrån svenska politiker möjligheten att gömma dålig ekonomisk politik bakom en allt svagare valuta. [...] Med euron måste Sveriges regering – oavsett politisk färg – ta större ansvar för företagande, arbete och investeringar.


Så sant. Och slutklämmen skriver jag under på:

Ett marxistiskt motiverat nej leder till lika mycket utanförskap som ett nej i marknadsliberalismens namn.

Kackigt


Floskelkungen Christer Sturmark tvålas till rejält i DN just nu.

Sturmark är en av de IT-profiler som gjort sämst intryck på mig; en makthora i ordets sämsta bemärkelse som ivrigt kramat både "new labour"-inspirerade partypolitiker på departementsnivå och företagsföredettingar med pengar och mentorkall. Att han skyller ifrån sig egna fel och tar cred för andras jobb är väl känt; under hela min tid med insyn i branschen har Sturmark varit ett skämt.

Samtidigt är DN:s artiklar riktigt fula slag under bältet. Att media har en förkärlek för att lyfta upp personer till himmelens höjd för att få bättre smashträffar när man slår är ett ofog. Vissa av DN:s avslöjanden är riktiga semesterscoop (i sämsta tänkbara bemärkelsen). Annat är bara lågt. Sturmark själv kommenterar, utan att spara på antalet ord, artiklarna på sin... tja, ambitiösa hemsida.

Att vår näringslivsförlamade regering genom Ulrica Messing sätter Sturmark som ordförande för en rådgivande grupp med fluffuppdraget att "arbeta för att stärka informationsteknikens möjligheter att bidra till tillväxt och nytta genom att skapa samarbeten och miljöer som utvecklar informationstekniken" kan inte vara oväntat. Det handlar ju inte om resultat, det handlar om initiativ. Att Svenskt Näringsliv om detta i DN säger att rönnbär är sura är patetiskt.

Det är nedslående att vi är tillbaka till traditionell svensk osaklig hata-företagare-journalistik kryddat med avundsjuk journalisthögskoleoundsamhet.

Nej, kudos Sturmark för att han tar tillvara de talanger han har, och lyckas schmooza sig genom den grumliga informella maktstruktur som leder in i Rosenbad.