2003-05-23

Nej från klokt håll


Nej-sägaren Anders har fiskat två artiklar av EMU-förespråkaren Assar Lindbeck, och gjort det bra. Men i arbetet med den andra artiklen slarvar han lite.

Lindbeck:

Konjunkturutvecklingen i olika länder visar sig vara mer likartad (symmetrisk) ju mer ekonomiskt integrerade länderna är. Risken för asymmetriska chocker tenderar därmed att minska, varigenom behovet av olika konjunkturpolitik i skilda länder minskar.


Anders:

Risken för asymmetriska chocker elimineras inte eftersom de inte är konjunkturellt betingade, och om alla för samma politik och gör samma strategiska vägval drabbas hela Europa samtidigt.


Kalla mig naiv, men risken torde vara större för att kron-Sverige drabbas av en assymetrisk chock, än att Euroland gör det.

Anders igen:
För Sveriges del kan vi med självständig valuta- och penningpolitik mycket bättre hantera specifika problem än under EU-kommissionens och ECB:s styre. (De är ju dessutom uppenbart tämligen inkompetenta.)


Det är här vi har Jan O Karlsson-kärnan (och ett av nej-sidans kackigaste argument): byråkratföraktet. Alla vet ju hur korkade de är i Bryssel/Frankfurt. Jag tillhör sannerligen inte Duisenbergs fanclub, och om det är något i kulturen inom EU som bringar fram dåliga ledare har vi problem. Men "vi är smarta, ni är dumma" håller inte som argument. Utom på norra läktaren, såklart.

Argumentet "Vi är smarta nog att låta marknaden fungera, ni är dumma nog att styras av en gömd nationell prestigeagenda" är en annan sak, men första delen stämmer dessvärre inte.

Anders, finalemente:
Vår ekonomi har en annorlunda struktur och vi behöver skräddarsydda lösningar när det blir kris.


Ah, "skräddarsydda lösningar", en sådan skön biznez-inspirerad klyscha. Vår ekonomi i Skåne har en annorlunda struktur än ekonomin i Jämtland. Vår ekonomi i Malmö har en annorunda struktur än ekonomin i Haparanda. Ekonomin i Kista har en annorlunda struktur än ekonomin i Haninge. Vill man verkligen skrämmas med Portugal?

Till saken hör att jag, en tidigare entusiastisk EU-vän, den senaste tiden blivit alltmer tveksam. Framför allt den kohandlande farsen under Irakkriget och oviljan att göra något rejält åt CAP har gjort mig skeptisk till att knyta oss närmre Paris. (Att betala bönder för att klippa sitt eget gräs, kom igen. Den enda förnuftsbaserade anledningen jag kunnat hitta till CAP är att man vill trygga den Europeiska livsmedelsförsörjningen i händelse av krig. Men det föll.)