2003-05-09

Hänsynslös egoism



Det finns i grunden två sätt att avgöra frågor som angår flera personer.

Antingen brukar man våld och låter den som slår hårdare bestämma över den som inte slår lika hårt. Eller så pratar man, för fram argument, lyssnar och bestämmer sig sedan för det som verkar bäst. Det kallas civilisation.

Reclaimarna vill att den som slår hårdast ska bestämma (om det inte är polisen, för då spelar de ut offer-kortet). Om jag inte delar deras uppfattning om vad som är fel eller vad som bör göras åt det, får jag se till att fly bäst jag kan undan de regnande gatstenarna.

Vi fick besök för ett tag sedan av vänner med en ettårig son. Vårt hushåll är inte riktigt barnanpassat, men vi hittade ett par kakformar att leka med. Leken gick ut på att jag byggde upp små torn av formar, och ettåringen rev ner. Efter det kom ett kiknande, underbart skratt.

Han är ett år gammal. De kreativa möjligheterna för tolvmånaders barn begränsas av den mentala och fysiska utvecklingen. Då är det ok att tycka att det är roligare att riva ner än att bygga upp, särskilt om det finns en stor människa som hela tiden reparerar förstörelsen.

Men det håller inte i längden. Även om reclaimarna som färades nu senast var unga, var de inga ettåringar. Och ställer man krav måste man axla ansvar.