2003-04-28

Ett historiskt arv


Folkpartiet viftar med röda flaggor och arbetarslagord från tidigt 1900-tal. Detta för att visa att socialdemokraterna inte längre står kvar vid den arbetarmoral och den historia man kommer att hylla i talen på torsdag, utan det är folkpartiet som är dagens arbetarparti. Tanken är måhånda god, genomförandet suger definitivt.

Kanske är det bara jag som är överkänslig mot röda flaggor.

Någonstans löpte den socialdemokratiska Rörelsen amok i sin kravställariver, och glömde att varje rättighet balanseras av en skyldighet. En rätt som inte även ger en plikt är ett privilegium, något som var adelns kännetecken men som nu väl är förbehållet kvinnliga professors- och styrelsekandidater.

Nu när stora delar av vänstern har villat bort sig i kravställarivern och flyr allt vad egenansvar heter är det förvisso klokt att lyfta fram kravsidan av myntet.

Socialdemokraterna har tappat kontakten med vad man säger är sin stolta historia, de ursprungliga värderingarna som man älskar att hänvisa till vänder man sig idag emot. Detta hyckleri förtjänas att lyftas fram.

Och visst finns det en gemensam historia emellan liberaler och socialdemokrater, men det är en historia som Rörelsen idag helt har lagt beslag på. Men det har alltid funnits en skillnad på liberaler och socialister, även om vissa mål ibland varit gemensamma, och att som folkpartiet presentera sig som bärare av den socialistiska arbetarideologin är stolligt.

Det brukar bara vara på yttersta vänsterkanten man ser syfte i att käbbla om vilken bokstavsförkortning som är mest renlärig.