2003-03-03

"Odefinierad ståndpunkt" kommenterad


I inlägget Odefinierad ståndpunkt listar Thorvald ett antal citat från mig för att visa att jag inte har framfört några argument.
"Karon är imponerad av att Tony Blair, som är för ett krig, visar ett 'lugnt statsmannaskap' (Blair står fast, 030219 och That's all we ask, 030228). Det är Karons uppfattning, som långt ifrån alla delar, och därför inget argument."

Min uppfattning om Tony Blair inget argument för ett militärt ingripande; det är helt enkelt min uppfattning om Tony Blair. Tony Blair framför dock i de två tal jag har länkat till (här och här) sakliga argument för sin ståndpunkt.
"Jacques Chirac har, tror Ulf Nilsson, dolda skäl för sitt krigsmotstånd (Frankrikes mål..., 030219). Vad Ulf Nilsson tror är irrelevant, så länge han inte kan bevisa det. Dessutom är det ett försök till 'guilt by association', inget argument."

Det är mycket riktigt inget argument för ett militärt angripande i Irak. Det var inte heller min målsättning. Jag har tidigare spekulerat i vad Frankrike har för gömd agenda; detta var en kommentar till Ulf Nilssons spekulationer. Och spekulationer är spekulationer just eftersom de inte enkelt kan bekräftas eller vederläggas. Bevisade spekulationer kallas snarare fakta (eller "Vad var det jag sa?").

Min spekulation om Frankrike i korthet: Frankrike vill eliminera det amerikanska inflytandet i Europa, margnialisera Storbritannien och tillsammans med Tyskland etablera sig som Europas tyngdaxel. Med tanke på Tysklands utrikespolitika komplex kommer Frankrike att ensamt axla rollen som EU:s ansikte utåt. "Den tyska motorn och det franska skyltfönstret" är alltså Chiracs mål. Eller, om man vill, Frankrike vill spegla sig i glansen från de tyska strålkastarna.
"De 'fredliga vägarna' har inte lett till någonting på över ett decennium (Vänster eller inte, 030221). Det är uppenbart osant, alltså inte acceptabelt som argument."

Eehhh... Med fredliga vägar menar jag diplomatiska kontakter och ekonomiska sanktioner; det sätt som omvärlden har försökt förmå Saddam Hussein att uppfylla sina åtaganden.

När jag säger att det inte har lett någonvart far jag med uppenbara osanningar. Så uppenbart är det inte för mig att sanktionerna har fått avsedd verkan. Irak har fortfarande inte visat att man har eliminerat sina otillåtna vapen. Men kanske har jag missat något?
"'...Irak måste förmås att avrusta innan Saddam lägger vantarna på en bomb!' (Vem säger mest nej, 030221) Har Karon några belägg för att detta är ett reellt hot? Om inte, så kan det inte accepteras som ett argument."

Men kära någon, vad var det som fick FN:s säkerhetsråd att i första skedet anta resolutioner mot Irak? Så länge Saddam Hussein inte har bevisat att han har avbrutit sina vapenprogram tvingas vi förmoda motsatsen. Saddam Hussein har fått alla chanser i världen att bevisa sin oskuld.
"Att göra stipulativa definitioner av meningsmotståndarnas argument mot en sak, eller att att tillskriva dem andra ståndpunkter än de som de framför (Valet mellan Krig och Skam, 030221), är inte argument för saken."

Här har jag dessvärre inte en susning om vad Thorvald syftar på.
Jag vill gärna passa på att citera även mig själv:
"Tror vi på FN som idé? Tycker vi det är viktigt med ett relevant och trovärdigt FN? Hur långt är vi då beredda att gå för att behålla denna relevans och trovärdighet? Om vi utesluter krig, är vi inte då tillbaka vid vackert formulerade tomma hot? Och utan FN, hamnar vi inte då i en rent bilateral värld?
Jag kräver inte krig, jag förespråkar inte krig. Jag hoppas innerligt att Saddam viker sig innan det går så långt. Men: jag vill att världens diktatorer ska se på FN och förstå att det är en organisation som står vid sina utfästelser."

Eller: "jag värnar om FN:s auktoritet och trovärdighet".
Ytterligare ett självcitat:
"Huvudfrågorna är alltså om kriget kan undvikas, och om krig är rätta sättet att demokratisera Irak. De som protesterade i lördags vill enligt skeptikern 'inte se en militär lösning förrän samtliga vägar till en fredlig dito uttömda - och de fredliga vägarna är ännu outforskade.'
De 'fredliga vägarna' har utforskats i över ett decennium. Allt som händer är... ingenting. Men de fredliga vägarna kan uppenbarligen utforskas i evigheters evighet. Och det är där som den stora skiljelinjen går - mellan de som drar en gräns och sedan står fast vid den, och de som istället hela tiden drar nya gränser."

Eller "jag vill att den demokratiska världen ska segra i kriget mot terrorismen".
Men Thorvald gör rätt i att kräva förtydligande av mina argument när han inte förstår. Man ska leva som man lär. Under tiden ser jag fortfarande fram emot att få höra vad Thorvald är för, nu när vi fått veta att han även är emot Karon Möredösk.