2003-03-04

Framsteg


Att diskutera med Thorvald är lite som att försöka spegla sig i en kristallkrona. Ljuset reflekteras åt alla möjliga håll men sällan rakt tillbaka, och man känner inte riktigt igen sig i det man ser.

"Jag kan inte påminna mig några övertygande bevis eller indicier på Iraks vilja och förmåga att utveckla kärnvapen."

Testa en Google. Då dyker bland annat den här klassikern upp. Men visst, på senare tid har diskussionen om kärnvapen fått stå tillbaka för biologiska och kemiska vapen.

"Det jag menar är att man inte får argument för sin sak genom att fästa diverse epitet på meningsmotståndarna eller deras åsikter, inte heller genom att 'tro' att de menar något annat än vad de säger."


Det jag fortfarande inte förstår är var i inlägget Krig eller Skam som jag avsiktligt misstolkar någon. Är det att jag kallar "inte Bush och inte Saddam" för en kålsuparposition?

Är det för att jag kommenterade Per Gharton? Stollen har själv beskrivit hur han åkte till Irak och tjatade.

Är det för att jag tror att många som diskuterar samma sak i själva verket har olika syn på en fundamental fråga: huruvida Irak är ett problem eller inte? (Och att diskussionerna därför lätt blir låsta.)

Jag vet fortfarande inte.

Men det som gläder mig, och det jag tar med mig, är att jag tycker att vi tog ett steg framåt. Thorvald säger:
"Ett krig kan bli nödvändigt som en absolut sista ågärd. Det är dock långt kvar innan den behöver övervägas."


Vi är överens om den första meningen, men våra åsikter skiljer sig åt vad gäller den andra.