2003-03-27

Att blunda för individen



Arbetslivsministern, målaren och forne fackpampen Hans Karlsson fäktar för ett förslag om att arbetsgivarna ska få stå för en fjärdedel av sjukersättningen till den anställde.

Tanken är, som jag förstår det, att företag ska ges incitament att förenkla för anställda att vara deltidssjukskrivna och att bedriva aktiv friskvård för personalen. Samtidigt vill man straffa de företag som har en hög sjukfrånvaro.

Företagsorganisationerna har förståeligt nog reagerat på det vansinniga förslaget, och ministern gör sitt bästa för att försvara det. Eftersom han bara har att argumentera emot gnälliga kapitalister är det en munsbit för en välträndad sosse.

Men människor blir inte bara sjuka på jobbet. Människor äter fet och onyttig mat på restaurang, de pussar på sina snoriga ungar på dagis, de tar på sig vårjackan för en solig dag i mars, de blir påkörda på gatan, de drabbas av ärftliga och oförklarliga sjukdomar dygnet runt.

Det finns mängder av människor som lider av handikapp eller kroniska sjukdomar som ibland gör att de inte kan arbeta - reumatiker, diabetiker epileptiker bland andra.

Hur ska jag kunna förklara mina drygt halvårslånga luckor i mitt CV annat än genom att säga som det är - att jag har MS och att när jag får ett skov kan det ta månader innan jag är någorlunda på benen igen. Jag är glad om jag idag blir övervägd för en rekrytering på de premisserna - att arbetsgivaren i framtiden ska betala min sjukfrånvaro stärker inte mitt fall. Hur man kan tro att detta ska hjälpa långtidssjukskrivna att få jobb är för mig en gåta.