2003-03-18

Att axla ansvar


George Bush höll ett tal till USA och världen tidigt i morse svensk tid.

Vi har, slutligen, nått vägs ände. Diplomatins väg.

"Saddam Hussein and his sons must leave Iraq within 48 hours. Their refusal to do so will result in military conflict, commenced at a time of our choosing."


Saddam Hussein vet, att när det inte är FN utan USA som säger någonting, så gäller det.

"Today, no nation can possibly claim that Iraq has disarmed. And it will not disarm so long as Saddam Hussein holds power. For the last four-and-a-half months, the United States and our allies have worked within the Security Council to enforce that Council's long-standing demands. Yet, some permanent members of the Security Council have publicly announced they will veto any resolution that compels the disarmament of Iraq. These governments share our assessment of the danger, but not our resolve to meet it. Many nations, however, do have the resolve and fortitude to act against this threat to peace, and a broad coalition is now gathering to enforce the just demands of the world. The United Nations Security Council has not lived up to its responsibilities, so we will rise to ours."


En besviken Kofi Annan kunde igår ses besviket konstatera att Säkerhetsrådet inte lyckats utföra sitt uppdrag. Vad Frankrikes bångstyrighet kommer att få för konsekvenser på sikt är svårt att se idag, men FN kommer dessvärre att bli den stora förloraren.

Om Saddam Hussein inte utnyttjar denna sista tidsfrist till att ta med sina psykopatiska söner och lämna det våldförda landet, utan krig bryter ut - kommer Frankrike då att hoppas på en seger för de allierade? Det är plötsligt inte självklart var prioriteringarna hos fransmännen land ligger.

Referatet från en presskonferens som Tony Blair höll igår summerar den brittiska synen på dödläget i säkerhetsrådet:

"There was a clear dividing line which was causing the impasse. On one side were those countries who were prepared to stand by Resolution 1441 and believed that 'serious consequences' meant just that should Saddam ignore the final opportunity being presented to him and refuse to comply and co-operate fully and immediately, as he was required to do under the terms of the Resolution. On the other side were those countries who, it would appear, did not wish to stand by 1441, despite signing up to it last November, and wanted to walk away."


Åter till president Bushs tal:

"We are now acting because the risks of inaction would be far greater. In one year, or five years, the power of Iraq to inflict harm on all free nations would be multiplied many times over. With these capabilities, Saddam Hussein and his terrorist allies could choose the moment of deadly conflict when they are strongest. We choose to meet that threat now, where it arises, before it can appear suddenly in our skies and cities.
[...]
Terrorists and terror states do not reveal these threats with fair notice, in formal declarations -- and responding to such enemies only after they have struck first is not self-defense, it is suicide. The security of the world requires disarming Saddam Hussein now."


Så sant.

I torsdags skrev jag om artikeln Our World-Historical Gamble. Den är fortfarande aktuell som lästips.

Massförstörelsevapen har inneburit att terrorister idag kan åsamka långt mer död och förstörelse än vad tidigare var möjligt annat än för nationers arméer. Den innebyggda begränsning som tidigare fanns i kostnad, teknologi och organisatorisk förmåga har försvunnit, och hotet ser därför annorlunda ut idag. Samtdidigt gör det att diplomatin faller i relevans. Lever man i en grotta är man inte intresserad av diplomati. Lever man i en grotta tar man inte ansvar för någon annan. Förstörelse är den inkapables försök till kreativitet.