2003-02-20

Vänster eller inte?


Skeptikern har sett på SVT:s Debatt, och har dessutom rannsakat sig själv. Intressant!

Den extraförlängda TV-debatten gällde Irak-krisen. En av Debatt-deltagarna, Lars Leijonborg, får sig en rejäl släng av sleven, och jag kan inte annat än hålla med om att mannen inte är en tillgång för liberalismen (även om epitetet "okunnig" förmodligen är orättvist). Jag menar, karln skickade blommor till dubbelmoralens ikon Gudrun Schyman när hon fick sparken som partiledare! Folkpartiet har väl sällan varit så förvirrat som nu.

"Debatten spårade ur ganska rejält, på det sätt att den nästan enbart kom att handla om herr Hussein och hans förehavanden istället för att fokusera på kärnfrågan, som är huruvida kriget kan undvikas genom fredliga medel och om det verkligen är rätta sättet att skapa en stabil, ny regering i Irak på parlamentariska grunder och med en konstitution i ryggen."


Skeptikern retar sig på att vissa "försökte förringa det faktum att FN inte har sanktionerat en regimändring i Irak". Samtidigt säger Skeptikern att hans och hans gelikars huvudmål är "att skapa en stabil, ny regering i Irak".

Vi bortser från inkonsekvenser - huvudfrågorna är alltså om kriget kan undvikas, och om krig är rätta sättet att demokratisera Irak. De som protesterade i lördags vill enligt skeptikern "inte se en militär lösning förrän samtliga vägar till en fredlig dito uttömda - och de fredliga vägarna är ännu outforskade."

De "fredliga vägarna" har utforskats i över ett decennium. Allt som händer är... ingenting. Men de fredliga vägarna kan uppenbarligen utforskas i evigheters evighet. Och det är där som den stora skiljelinjen går - mellan de som drar en gräns och sedan står fast vid den, och de som istället hela tiden drar nya gränser.

- Om du inte lyder mig nu, då minsann...!
- Är det ett hot?
- Det kan du ge dig på!
- Vad händer om jag vägrar lyda?
- Då minsann... då... Per Garthon kommer att tjata på dig!
- Jag lyder inte.
- Eh... OK. Men om du inte lyder mig nu, då minsann...!
- Är det ett hot?
- Det kan du ge dig på!
Da Capo al Infinitum... (eller 20 GOTO 10 om ni vill).

Det vore kanske uthärdligt om ovanstående diskussion hade förts mellan en lärare och en elev, men när det handlar om FN och världens diktatorer då är det för mycket som står på spel.

I ett senare inlägg rannsakar skeptikern sin politiska ställning, som i ett första påseende verkar rätt kluven. "Rent politiskt står jag nog åt vänster, men ekonomiskt lutar jag mer åt höger." Direktdemokrati, anarki, fascism och kommunism är alla "vackra tankar" men avfärdas av olika praktiska anledningar.

Skeptikern värnar det sociala skyddsnätet, men hade gärna sett lite mer individuell frihet och begränsad statsapparat:
"Rättsväsende, militär och välfärd (skola, omsorg o. dyl.) borde vara statens sysselsättning. Antar att jag är vänster ändå, fast lite högerliberal."


Det låter i mina öron som att skeptikern är en oveten liberal. Jag köper inte att det går att vara "politiskt vänster men ekonomiskt höger"; det enda man då är är propaganderad. Gå till urkunderna, läs på visionerna och de fundamentala värderingarna bland de tre huvudideologierna konservatism, liberalism och socialism och jag kan nästan garantera att de liberala tankarna kommer att klinga väl samman med uppfattningen att staten ska sysselsätta sig med rättsväsende, militär och välfärd.

Det betyder inte att man behöver gilla Leijonborg eller rösta moderat. Men det betyder att man vill annorlunda.