2003-02-12

Propaganda av olika slag



Jag har förmånen att kunna se dansk tv där vi bor. Det har medfört att jag har sett ett antal dokumentärer om och från Irak, jag har följt initierade och sakliga diskussioner om händelseutvecklingen och jag har fått en bredd i rapporteringen via dansk tv som svenska tv-tittare bara kan drömma om. (Den överlägset bästa källan till nyheter är dock internet!)

I svenska medier har jag fått lära mig gång efter annan att alla nyheter i krigstid är propaganda, och att man inte kan lita på vad USA säger. Den svenska journalistkåren har givit ett så gott som unisont underkännande av sin egen professionalism. Måhända det ligger en del i det.

De enda rapporter från Irak som når oss genom SVT verkar vara korta intervjuer med "mannen på gatan", som alla förklarar att irakier är ett fredsälskande folk, att Irak inte har något fuffens och att man inte vill ha krig.

Eftersom mannen på gatan vet att han kommer att bli bortförd av diktaturens trupper likt hundratusentals andra irakier om han säger något som kan tolkas som regimkritiskt eller västvänligt vaktar han sin tunga extremt väl. Frågan är om inte detta är den värsta formen av propaganda, naiva journalister som låter hunsade irakier säga det Saddam Hussein vill höra.

En irakier, en av "männen på gatan", saknas nu av sina släktingar. Times berättar om försöken att få Amnesty att engagera sig i att få besked om vad som hänt med mannen som sökte skydd i en UNMOVIC-bil, men som överlämnades till irakiska säkerhetsstyrkor. Han lär aldrig få komma till tals i Rapport, är jag rädd.