2003-02-21

Irak och ideologi


Skeptikern ger en replik på min tidigare kritik av hans inlägg. Det handlar om Irak och det handlar om idelogier.
"Dock tror jag att den bästa nya regimen inrättas om förändringarna kommer från Irakiska folket och inte av andra länders direkta inblandning (stöd ja, men inte direkt inblandning i form av vapenmakt)."


Tanken är god men inte realistisk. Här har vi en skiljelinje oss emellan.

"Dock vill ju den renodlade liberalismen ta bort välfärden och ha en minimal statsapparat. Det är att gå för långt enligt mig."


Bara att föra diskussionen, att fundera på vilket ansvar som bör ligga på det allmänna och vilket ansvar som bör ligga på medborgarna själva, är ett stort steg framåt.

Den liberale 1800-talspolitikern Hans Forssell påpekade att "en stark stat är en stat som har mycket begränsade uppgifter, snarare än en som försöker sköta allt, men misslyckas med det mesta". Och det många liberaler vänder sig emot är att den stora ekonomiska rundgången genom (välfärds)staten, skatter in och bidrag ut, gör individer till statsmaktens klienter, det gör medborgare till undersåtar.

Men, som liberalen Johan Norberg har skrivit, "nutida betraktare har vant sig vid att socialt engagemang innebär att ge bort andras pengar".

Sydsvenskans ledarsida påpekar idag (bara på papper dock) att:
"Något är rejält sjukt när bidragsberoendet i Sverige är så utbrett att drygt en tredjedel av regeringsmedlemmarna anser sig behöva ansöka om bostadsbidrag."