2003-02-21

Fredag - Economist-dag


En av mina favorittidskrifter är engelska The Economist. Namnet till trots behandlar den inte (enbart) nationalekonomiska frågor, utan internationella nyheter, politik, affärsliv, teknik m.m.

Det jag gillar med The Economist är att man inte tar på sig uppgiften att förklara genom att förenkla, som så många journalister verkar tolka sitt uppdrag. När man läser en artikel i Economisten serveras man inte någon enkel lösning. Reaktionen blir aldrig: "jaha; det är så det är; dumma, korkade politiker/företagsledare/amerikaner/whoever som inte fattar och genast löser frågan".

Efter att ha läst en artikel känns det ofta som att man vet mindre, relativt sett. Frågor presenteras i all sin frustrerande komplexitet, och inga lösningar presenteras som självklara. Det är en ödmjukande erfarenhet, och den finns i en butik nära dig varje fredag.

Det är därför jag gillar The Economist. Jag vet mer om hur lite jag vet. Jag blir mer kunnig om min okunnighet. Eller något sådant; givande är det i varje fall.

Denna vecka har jag somnat efter att ha läst om Moldaviens problem, om Londons biltullar, om en tysk racerförare som gått bort vid 97 års ålder, om vätgasbilar med vattenånga som avgaser (BMW har lanserat en serietillverkad 745h med kombinerad bensin- och vätgasdrift; kan någon tänka sig att tyska men socialistiska konkurrenten Trabant någonsin, någonsin, någonsin skulle lyckats eller ens velat försöka åstadkomma något liknande?), om japanska banker, en special report om Kina, om läkemedelskonsulenter, om Siemens, om en tidigare dansk koloni i Indien, om kombinationen svält och HIV i södra Afrika, om oppositionen i/utanför Irak och mycket annat - ändå hann jag knappt läsa halva tidningen.

Idag finns nya numret i en välsorterad kiosk (Presstop-distribution, inte Tidsam) ganska nära dig. Det är värt 35 kr och ett par timmar. Det är klokskapande.