2003-02-24

För och emot


Jonas Söderström försöker i "Ett förmodligen alltför långt inlägg" visa att han inte alls bara är emot, utan också för någonting. Jag har tidigare menat att Söderström är "negativt definierad", dvs har åsikter som bara är emot. Men, som sagt, inte gul och inte grön är likväl ingen färg.

Jonas, får vi nu veta, demonstrerade för en annan president i Vita Huset, inte emot George W Bush (eller emot Saddam Hussein, för den delen). Jag kan inte låta bli att dra parallellen till socialdemokratisk definition av valfrihet: friheten i att inte behöva välja.

FN-resolutionerna är entydiga: Iraks missil- och WMD-program är ett hot mot internationell fred och säkerhet och avrustning av Irak är målet. Om inte Irak samarbetar, kommer det att leda till serious consequenses.

När människor bländade av ett irrationellt USA-hat protesterar mot detta leder det indirekt till stöd för Saddam Hussein - alldeles oavsett vad Jonas Söderström och Per Gharton tror. När FN-förespråkarna försöker förmå de tänkande deltagarna i demonstrationstågen att reflektera över de reella konsekvenserna så reduceras de av Söderström till megafoner för Blairs och Bushs spinndoktorer.

Retoriska grepp pratar Söderström om och utnyttjar samtidigt en försåtlig meta-retorik. Istället för att bemöta argument avfärdas de som "ett retoriskt bra grepp". Retorik är propaganda ergo inget att fästa sig vid.

Pudelns kärna formulerar Söderström såhär:
"Och fortfarande kvarstår frågan, om Saddams förtryck legitimerar krig."


Diskussion blir alltid svårare när man diskuterar olika frågor.

Tror vi på FN som idé? Tycker vi det är viktigt med ett relevant och trovärdigt FN? Hur långt är vi då beredda att gå för att behålla denna relevans och trovärdighet? Om vi utesluter krig, är vi inte då tillbaka vid vackert formulerade tomma hot? Och utan FN, hamnar vi inte då i en rent bilateral värld?

Jag kräver inte krig, jag förespråkar inte krig. Jag hoppas innerligt att Saddam viker sig innan det går så långt. Men: jag vill att världens diktatorer ska se på FN och förstå att det är en organisation som står vid sina utfästelser. Och ja, jag tycker det är rimligt att begära en mer nyanserad och detaljerad åsikt än "mot krig".

Glenn Reynolds tipsar fredsrörelsen i USA om vad de kan göra för att tas på allvar: "Support the UN, Support the Iraqi people, Support democracy." Eller med andra ord, säg vad ni är för, inte bara vad ni är emot.

Kanske drar Söderström igen dörren till kommande diskussioner med ett löfte om att skriva mer om det som är bra och mindre om krig och Bush. Mera för och mindre emot, alltså. Här är en av läsarna som ser fram emot det.