2003-02-18

Den gröne jätten


Per Garthon, din och min representant i ett parlament han helst vill se upplöst, lever uppenbarligen i tron att hans resa till Bagdad i början av februari har gjort intryck på Saddam Hussein, allt enligt ett brev till dagens Sydsvenskan.
"Vi föreslog t.o.m. att Saddam Hussein skulle avgå. Vi tjatade på irakierna att samarbeta till 100 procent med vapeninspektörerna. Vi välkomnades av FN-folk och vapeninspektörer i Bagdad. Efter vårt besök har Irak enligt Hans Blix börjat samarbeta bättre. Kritiken mot resan var absurd redan före vår avresa."

Det faktum att en internationell militärstyrka står utanför Iraks tröskel spelar ingen roll för Husseins samarbetsviljla. Men när Gharton tjatar på irakierna om samarbete, då biter det däremot.
Ghartons text är en replik på ett inlägg från Fredrik Malm och Daniel Schatz, Liberala ungdomsförbundet respektive Liberala Studenter i Lund. Gharton talar med indignerad stämma om att inlägget från Malm och Schatz är "ett långt personangrepp på mig". Två dagar efter personangreppet replikerar Gharton:
"När vi nu har facit (sic!) framstår påhoppet av Malm och Schatz i all sin lögnaktiga och tarvliga nakenhet. Med den sortens småaktiga personangrepp när hela världen hotas av storkrig är det inte konstigt att alltfler väljare föraktar politiker. [...] Malm och Schatz har visat varför ytterligare en geneartion med avsky kommer att vända ryggen åt ett part som blivit hemvist för krigshets och förtal mot allt som växande grupper ungdomar engagerar sig för."

Men vad har då liberalerna skrivit? Jo, att Gharton blev ett propagandainstrument för Saddam Husseins regim.
"Ghartons resa kan liknas vid ett slags 'solidaritetsvisit' till regimen i Irak [...] resan undergräver FN:s ansträngningar att sätta maximal politisk press på Irak för att, med diplomatiska instrument, förmå landet att nedrusta"

Per Gharton måste ha blivit ömhudad nere i Bryssel om han tolkar kritiken från Malm och Schatz som personangrepp samtidigt som han själv knappast skräder orden. Eller så är Gharton sorgligt missförstådd och är förvånad över att Irak använder hans hårdföra tjatresa som propagandainstrument.
Nej, det går inte att förstå.