2003-02-28

Att motivera det självklara


ThorvaldFörvetet tror på monarkin! Det är uppfriskande med personer som tar aktiv ställning för åsikter som annars tillhör de så vanliga konventionella visdomarna och alltså inte behöver vare sig analyseras eller motiveras.

Att vara emot krig är en typisk konventionell visdom. Vad mer behöver man säga än att krig är dumt; avkrävs man en vidare konsekvensanalys eller ens motivering till detta kan man med rätta bli indignerat harmsen.

Att vara för monarkin är likaledes en konventionell visdom. Personer med i övrigt genomtänkta och respektabla åsikter blir förvånansvärt förutsägbara när man frågar efter deras tankar om monarkins varande eller inte. Standardrepliken innehåller oftast ett urval bland följande åsikter:
- "kungahusets har ett historiskt och/eller pr-mässigt värde"
- "Kungen/Silvia/Victoria är duktig/snäll/trevlig"
- "det blir inte billigare med president"
- "tänk om Göran Persson/Carl Bildt/whoever hade blivit president, hö hö"

Det hela samlas oftast upp i slutklämmen:
"Det spelar egentligen inte så stor roll. Jag bryr mig faktist inte. Kan du skicka saltet?"


Eller, i klartext:
"Jag saknar en rationell ståndpunkt. Jag har inte fattat ett genomtänkt beslut i frågan - helt enkelt för att det inte har krävts av mig att fundera på landets statsskick. Den här potatisgratängen är i mesigaste laget."


Flera andra bloggare, som Klipspringer och Erik, har enligt Thorvald redan ställt sig på den republikanska sidan. För mig är det helt logiskt; andelen människor som gör ett medvetet val av monarki torde vara någon promille.

Det är därför det är roligt att Thorvald under stridsropet "Rojalist, javisst!" den 20 februari utlovar argument för monarkin. Han har uppenbarligen sett det mödan värt att resonera kring statsskick, och kommit fram till sitt val. Vilka är då argumenten han presenterar? Tja, det som gör honom till en övertygad rojalist är 1: kungen redan gör en presidents jobb, 2:republik är dyrt och 3: Per Gharton kan bli president.

Än så länge är Thorvald negativt definierad. Att vara emot är ingen åsikt. Inte gul och inte grön är likväl ingen färg. Fortsättning följer, enligt Thorvald. Det behövs nog om han ska sälja monarkin till mig.

Jag lånar med glädje orden från liberalen Vilhelm Moberg:
"I motsats till monarkin gör icke republiken anspråk på att vara grundad och legitimerad av Gud, utan har i all enkelhet uppstått som en mänsklig skapelse. Republiken är icke av Guds nåde, utan av Förnuftets nåde. Den är i sin ursprungliga betydelse liktydig med det allmänna. I den ingår inga enskilda, dynastiska intressen, den är uttrycket för det gemensamma: Republiken känner ingen annan suverän än folket.


Monarkin i Sverige idag är enbart en symbolisk institiution. Men desto större anledning att då fundera över vad symboliken innebär, vad det innebär att posten som landets främste representant är ouppnåelig annat än genom avel. Var ligger det symboliska värdet i att de svenska småbarn som vill växa upp till prinsar eller prinsessor bara får överseende leenden, medan amerikanska småbarn som vill bli presidenter får uppmuntrande leenden.

En femåring i USA, med 250 miljoner invånare, har större möjlighet att bli president än en femåring i Sverige, med befolkning på nio miljoner, har att bli kung eller drottning. Det är en skam.

Per Gharton är en av svenskarnas representanter i EU-parlamentet. Jag kan förlika mig med det, eftersom han är där på ett mandat från röster i ett fritt val och att jag dessutom kan argumentera för att rösterna nästa gång ska gå till någon annan. Jag kan dock inte förlika mig med att Carl-Gustaf Bernadotte är mitt lands statschef, när hans enda merit, hans enda bedrift är att han har fötts. Och jag ser fram emot argument som förklarar för mig varför det är rätt, eller ens rimligt.